Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 


JÄRNTORGET VAR EN GRÖN OAS (införd 03-09-01)

 En vy mot Klostergatan och Olaigatan som visar den nyanlagda parken på Järntorget i slutet av 1910-talet. Här var en grönskande oas, där barn kunde leka utan att rädas bilarnas avgaser eller dess hårda skal.

 

Stortorget är Örebros äldsta torg, säkert lika gammalt som staden, även om det från början bara bestod av en del av det nuvarande.

Järntorget har även det vuxit efter hand, men har dessutom bytt namn flera gånger. Från början, år 1760, bestod det av ett trekantigt mindre parti i den östra delen av det nuvarande och med flera olika benämningar, som Nya torget, Norra torget, Laketorget och Salttorget.

Men på en plankarta från 1784 kan man se att det då kallades för Hökaretorget, Hökare är ett gammalt ord för handelsman. År 1810 valdes Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare på Örebro slott och samtidigt fick torget ett nytt ståndsmässigt namn; Riddartorget. Drygt 100 år senare skulle han komma att stå staty och blicka ut över Järntorget.

Dessförinnan, 1844, hade torget bytt benämning från Riddartorget till Silltorget, och namnet anspelade åter på torghandeln, men när den nya stadsplanen arbetades fram 1854 fick platsen  sitt nuvarande namn.

"Helgstuga"
Om man drar en linje från Gamla gatan till hörnet Storgatan – Järntorgsgatan kan man bilda sig en uppfattning om torgets västra gräns, och det var således ingen stor areal. På den övriga ytan av nuvarande torget var det fullt med bebyggelse och gårdarna låg tätt, tätt. Bland annat fanns här Borgmästaregården, med anor från 1500-talet och vars ”helgstuga” (gammaldags gäststuga) är en av Örebros kändaste byggnader.

Den kallades Kungsstugan eller ”Kongshuset” bland gamla örebroare, och skulle 1899 flyttas därifrån eftersom Järntorgets utvidgning planerades. Numera ingår den ju, som vi alla vet, i kulturreservatet Wadköping. Namnet Järntorget har också med handel att göra, eftersom bergsmännen från Kils bergslag kom med stångjärn till Örebro västerifrån och första anhalten i staden då blev tullen i hörnet av Klostergatan – Olaigatan.

Den tullstugan är för länge sedan riven och numera reser sig den fyravåningsfastighet som ombyggdes på 1980-talet, eller ”Kurrehuset” som man sa, eftersom Örebro-Kuriren huserade här. Stadsarkitekt Magnus Dahlander ritade denna skapelse i slutet av 1800-talet. På andra sidan gatan syns exempel på det nya ståtliga Örebro som växte fram under början av 1900-talet, ett Jugendinspirerat sexvåningshus var mäktigt på den tiden. Byggnaden längst till vänster på bilden skulle få ett helt annat utseende 1935, då funkisperioden hade inträtt på allvar.

Vacker park
Trots ombyggnad av fastigheter är väl det mest anmärkningsvärda med fotot ändå den parkanläggning och oas som Järntorget var utrustad med. Yngre örebroare känner nog inte till att torget faktiskt har haft ett riktigt trevligt utseende, innan bilismen krävde sitt.

Här fanns en damm som barn kunde segla sina, förmodligen egenhändigt gjorda, leksaksbåtar i, och det fanns sandlådor och parkbänkar. Parken anlades i slutet av 1910-talet, förmodligen lagom till avtäckningen av Carl XIV Johan-statyn 1919, då även kung Gustav V närvarade.

Fler förändringar av torget skulle komma; cirka ett decennium senare anlades underjordiska toaletter, som många örebroare säkert kommer ihåg, de fanns ungefär där dagens parkeringsautomat står. Mellan dessa toaletter skulle också en kioskbyggnad komma att byggas, och ungefär samtidigt som denna kom till, på 1940-talet, försvann tyvärr parken. På 1960-talet fanns dessutom en barack placerad i östra delen av torget och där sålde Sko-City sina varor, dock en kortare period.

 Numera finns andra byggnader på torget; en särskild kur för de ”utgående behoven” och två små kiosker för de ingående. Ska man vara riktigt noga så ligger här även ett hus för det elektriska.

Håll med om, stadsplanerare och andra, att bildens Järntorget ser mer tilltalande ut än dagens.