Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 

FÖR FEM ÖRE BREFKORT FRÅN ÖREBRO  (införd 021202

 musik.jpg (56603 bytes)

Stora Hotellet uppfört 1856 två år efter stadsbranden, arkitekt Fridolf Wijnbladh. Men i detta fall kommer både byggnaden och Örebrobilden i skymundan, det är vykortet som gäller.

Vykorten förr samlades ofta i vackra pärmar där de satt i kronologisk ordning och ibland kan man följa en hel släkts öden och äventyr, en historiebok ur det verkliga livet. Att splittra ett album känns därför egentligen lite tråkigt, men oftast en nödvändighet. De flesta korten dock, innehöll förstås bara en enkel hälsningsfras.

Att vykortet spelade en större roll i vårt liv för 100 år sedan faller sig ganska naturligt, avstånden var längre då, därmed inte sagt att Sverige var mer avlångt. Nej, det hade naturligtvis att göra med avsaknad av kommunikationer. Telegrafen var visserligen uppfunnen sedan en tid, men telefonin låg ännu i barndomens linda och den egentliga bilismen hade inte fötts. Postverket var det dock snurr på och man kunde erbjuda postutbärning både två, tre och på vissa ställen fyra gånger per dag, naturligtvis också på lördagar. ”Det var bättre förr” är en klyscha som ibland tas till, stundtals kanske lite obefogat, men i detta fall sitter den som en smäck.

FÖRE 1905 fanns en bestämmelse som gjorde att vykorten var tvungna att se ut på ett visst sätt. Baksidan fick endast vara till för adressen och därför var avsändaren hänvisad till bildsidan för sina meddelanden. Runt år 1900 fungerade den saken också ganska bra då fotona bara utgjorde en liten del av framsidan, men efter några år bredde bilden ut sig än mer och 1905 var man alltså tvungen att släppa till halva baksidan av kortet för skrivandet.

Eftersom detta kort är från sekelskiftet så fanns gott om plats för meddelande, ja till och med så att musik kunde förmedlas. En person sitter på Stora Hotellet och tar del av en fin musikupplevelse och för att kunna beskriva denna låt för en vän så var vidstående exempel  enda sättet. Han kunde ju inte skriva att ; köp den skivan och lyssna på den låten i radion osv.

FÖR EN ICKE notkunnig verkar avsändaren vara rena musikgeniet, tänk att höra en melodi och sedan med hjälp av en pennstump och tändsticksask rita ner den på ett vykort, bara så där. Vykortet är som ett litet konstverk i sig, helt unikt och ett oskrivet kort skulle ha varit bra mycket andefattigare. Bredvid noterna står något som ser ut som ; ”Halling” Wermland, om nu detta har något med stycket att göra är för mig obekant. Ni kanske undrar vad vykortsavsändaren skrivit för övrigt? Här kommer ett förtydligande:

”Örebro 12/2 1900
Tack för brefvet och vänligheten vilja pula mig med snöbollar synd att afståndet är så långt.  Sitter just nu på H-t och hör en sprittande bit, kommer då tänka på ”Calles” drömmerier vid pianot på H-berg. Varför jag i hast tecknat densamma så godt jag kunnat med fin hjelp af penna & en tändsticksask o.s.v. Hoppas en gång i framtiden få höra den af C.

Hjärtliga Helsningar vännligen Rob. G.”  

Och nu alla ni som kan läsa noter och har piano eller keyboard och som tänker spela igenom melodin, glöm inte att maila till mig och berätta om det var en ”hit” eller inte. Kanske något för Robert Wells?