OLAIGATAN 37 - HISTORIEN OM ETT VYKORT   (införd 01-04-02)

Vykortsfotograferna förr gick ofta utanför stadskärnan och fotograferade udda gator som sedan blev till vykort. Vanligt var också att folk lät sina egenhändigt tagna fotografier få adresslinjer på baksidan och därigenom förvandla dem till vykort. Det finns ett flertal sådana kort över Örebro, men nackdelen där är att det inte finns någon tryckt text som talar om för oss vad motivet föreställer och det var inte alltid som avsändaren tänkte på att notera det på kortet heller.

Den privatperson som ligger bakom vidstående vykort har dessutom gått ett steg längre, han har anlitat en av stadens ledande yrkesfotografer (Axel Barr) som sedan skickat negativet vidare till ett vykortsförlag för upptryckning i ett antal exemplar. Att man kan anta att det är en privatperson beror på kortets titel - Olaigatan 37 - som inte kunde vara av nämnvärt intresse för fler än de som bodde i fastigheten. Det måste ha varit ett mycket kostsamt och lyxigt alternativ, men detta faktum var nog inget som bekom upphovsmannen särskilt mycket, för Olaigatan har i mången tid ansetts som något av Örebros societetsgata nr. 1. Därför är det helt adekvat med ett sådant fullständigt lägesbestämt vykort som visar denna gata, någon stolt fastighetsägare ville förmodligen skicka en vykortshälsning från sitt hem och det betalade han gärna för.

Vem eller vilka personer var det nu som kunde ligga bakom denna påkostade vykortsprodukt? Ja, ibland inbjuder vykortssamlandet till att ta på sig deckarhatten och forska vidare på de spår som finns. Tittar man noga på kortet så ser man ett äldre par sitta på den övre balkongen, medan ett yngre par med barn tydligen bor på nedre botten. Med all säkerhet är det någon av dessa som kommit på idén med ett vykort på sig själva och sitt hem. Av baksidan får man dock inget svar på vilka som syns på bilden, endast en liten ledtråd eftersom kortet är undertecknat; "Hälsningar från vännen H-a N-g".

Förkortningen av förnamnet kan ju stå för mycket, men ett kvinnonamn är troligt; Hilda, Hulda, Hanna, Hilma osv. Kortet är förutom lägesbestämt också tidsbestämt eftersom den 21 mars 06 är handskrivet på kortet. Detta gör det möjligt att gå in i en gammal adresskalender för 1906 och slå upp Olaigatan 37. Sagt och gjort, jag styrde kosan till biblioteket och slog upp den aktuella adressen i förteckningen över fastighetsägare, som visade sig vara en bruksägare F.O. Almqvist. Taxeringsvärde för tomt och byggnad låg på 8 000 kronor resp. 34 000, vilket förstås låter lite men som tillhörde de högre värdena detta år. Tittar man i adresskalendern för året innan står Konditor P. Pettersson sterbhus för ägandeskapet, men herr Almqvist bor i alla fall på 37:an. Så där slog vi huvudet på spiken, någon gång under 1905 har Almqvist förvärvat fastigheten från Petterssons sterbhus och för att fira detta har han en fin sommardag låtit avfotografera sig och sitt hus. Av adresskalendern 1904 får vi reda på att herr Almqvist hette Oscar i förnamn och då bodde på Olaigatan 38, alltså rakt över gatan.

Så fram med förstoringsglaset igen och en trolig gissning blir därför att Oscar Almqvist är den korpulente herren som sitter till höger på den övre balkongen, han påminner om urtypen av en bruksägare. Antagligen är det hans hustru som sitter brevid. På den undre altanen sitter en man med två mindre barn i knät och en yngre kvinna står upp, kanske barnens moder. Tittar man i adresskalendern av år 1906 i förteckningen för efternamn som börjar på N och slutar på G så hittar man Axel Norberg på Olaigatan 37.

Detta betyder att det kan vara han som sitter med barnen i knät, men det betyder dock att det inte är han som skrivit kortet utan troligtvis hustrun. Axel finns inte med i varken 1905 eller 1907 års upplagor av kalendern.

Det fanns också en anledning till att kortet sändes just detta datum, den 21 mars. Kortet var ett exempel på den nu helt avskaffade traditionen att skicka namnsdagshälsningar per vykort. Detta var minst lika vanligt som födelsedagshälsningar i början av förra seklet.

Kortet är skickat till en studerande vars förnamn börjar på B och en titt i almanackan visar att han heter Bengt: "Hjärtliga gratulationer på namnsdagen. Tack för senast. Många hälsningar från vännen H-a N-g."

Det blir mer och mer förbryllande. Minns ni den första verkliga TV-såpan från 1970-talet som hette "Lödder" och där Anders Gernant mot slutet av varje episod hade en mängd frågor att ställa tittarna? Det är inte utan att man känner sig som en Gernant: Varför är bara hustrun vän med Bengt och inte maken? Vad är det hon tackar för som hände senast? Varför skriver hon inte ut hela namnet? Varför bor inte Axel kvar på adressen året efter? Svaren på alla dessa frågor får ni i nästa avsnitt av Örebrobilder.

Nej, skämt åsido, det fanns säkert oskyldiga förklaringar till allt detta och förresten har vi inte med det att göra. Nu har vi hur som helst kommit fram till bakgrunden och orsaken till att låta trycka upp ett vykort av det här dyrbarare slaget, och därmed är deckaruppdraget slutfört.