ÖSK UNGDOM ANNO 1912 (införd 04-12-27)

    ÖSK ungdom anno 1912, stolta juniorer som vann sin serie denna säsong. Lägg märke till fotbollsställningen där ribban skarvats. Fotbollsskorna utgjordes mer av kängor, typ.

Örebro Sportklubb bildades 1908 och efter några trevande första år, där bandy var den stora sporten, satsades det rejält på fotbollen sommaren 1911. Förutom seniorlaget anmälde man även ett juniorlag i Örebroserien till säsongen 1911/12, eftersom man förr spelade enligt internationellt säsongsmönster höst/vår.

   De stolta juniorerna på bilden vann sin serie, medan seniorerna kom tvåa i sin. Kanske kan man se en slags symbolik i detta om man jämför med årets säsong, där ÖSK Ungdom är serievinnarna, uppflyttade till division II och seniorupplagan… ja, de flesta vet nog vad som hänt med gamla Sportklubben vid det här laget.

   Nu verkar det som om nya miljoner är på väg in i och med försäljning av arenanamnet, vilket håller konkursspöket borta. Kanske, kanske kan laget komma igen och stå som allsvenska serievinnare till 100-årsjubiléet 2008. Likt en fågel Fenix, uppstigen ur askan. Ja, drömma kan man ju alltid.

Grabbarna på bilden kunde säkert aldrig sia om att man i framtiden skulle kunna tjäna stora pengar på sin hobby, de var glada om klubben kunde stå för matchställen som man bar på sig och kostnaden för fotbollsskor kom med all säkerhet från egen kassa. Men man spelade för att det var roligt och för att idrottandet befrämjade hälsa och välstånd. Fotbollsskor förresten, på bilden ser vi att det mer var fråga om fotbollskängor, men ändå utrustade med dobbar som man tydligen insåg vikten av. Lägg också märke till den skarvade överliggaren på målställningen, kanske var det svårt att frambringa ribbor på drygt 7 meter. Att nicka fotbollen kunde innebära en obehaglig överraskning, eftersom läderbollarna hade en snörning på ena sidan och vars knut säkerligen inte var så skön att få i pannan.

Plastgräs är ännu så länge relativt sällsynt, även om Eyravallen numera får fler och fler efterträdare, men i början av 1900-talet var också rena naturgräsplaner ovanliga. Spelarna fick ofta nöja sig med kolstybb och grus, i bästa fall. Minns ett vykort jag sett från den tiden med motiv Fellingsbro bollklubb, där man enligt fotot fick hållas på en åker och ”harva”. 

   Bilden ovan, från 1912, togs flera år innan Eyravallen var påtänkt och platsen var Svea Trängkårs fotbollsplan (vid nuvarande Trängens idrottsplats), som hade funnits några år. Annars var Örnsro, invigd 1903, stadens huvudarena för fotbollsändamål vid denna tid, men Alnängarna räknas som Örebros första idrottsplats.

Örebro Bollklubb bildad i slutet av 1870-talet (enligt vissa källor landets första bollklubb) hade inte så höga pretentioner i början, utan nöjde sig med en lagom öppen yta. En sådan träningsplats var något man kallade Hästbacken (även benämnt Oxgropen) strax söder om Södra kyrkogården. Men man kunde också, som de pionjärer man var, ambulera sin trupp och resa runt och göra reklam för sin hobby. Till en sådan utflykt till Mosås hade införskaffats 20 stycken ”signalstänger” med flaggor som man på så sätt gjorde en fotbollsplan av, och fyra av dem användes som målstolpar. Någon ribba behövdes inte eftersom målstolparna var 5 meter höga. Skarpskyttebanan i nuvarande Skytteparken blev ett annat ställe där man fick tillstånd att utöva sin verksamhet. Snacka om förutsättningar för skott, det kunde allt bli ena riktiga rökare.