Ur artikelserien "Örebrobilder" i nerikes allehanda 2001-

 


EN ÄKTA "SANDWISHMAN"   (införd 01-04-23)

 

Att vara en ”Sandwichman” är ett utdöende yrke. Det var alltså personer som gick omkring med reklamplakat hängande på magen och ryggen, ungefär som en levande smörgås. För all del, ibland kan man på sta´n, särskilt på lördagarna, se skolungdomar som fått denna syssla, men särskilt vanligt är det inte.

Nåväl, för 70-talet år sedan kunde man i alla fall beskåda lille Fors vanka fram och tillbaka Drottninggatan - Storgatan och göra reklam, särskilt för diverse sportevenemang. När det var publika arrangemang på Eyravallen gick han också runt på den kolstybbsbeklädda löparbanan och annonserade för kommande händelser. Om någon på läktaren ropade ”heja Fors”  vände han huvudet åt det håll som ropet kom och plirade med de små ögonen samtidigt som han mumlade något ohörbart under mustaschen, antagligen några väl valda svordomar. Han fick några kronor för varje uppdrag, vilket oftast gick till det för honom nödvändigaste i livet, en sup och en pilsner.

Plakat med annan innebörd
För ordet plakat hade fler innebörder för denna tids original. Han berättade för intresserade ibland om det tillfället då han opererades för en magåkomma och eftersom läkarna inte vågade ge honom narkos så fick han lokalbedövning och då kunde han ju också be om något att dricka. ”Riktigt starka och bra groggar fick jag”  förtäljde han med  stor förtjusning.

Vykortet intill visar en snidad trägubbe som ska föreställa Fors i aktion. Upphovsmannen har behagat att skämta lite med den lille reklamgubben som här har sitt eget namn på plakatet. Det står att han ska möta en viss Carnera i boxning, vilket man för Fors skull  kan hoppas aldrig blev av, eftersom Carnera från Italien var en duktig boxare på den tiden.

Fors bodde på Engelbrektsgatan 13 och på samma gård bodde en annan krumelur, ”Norrpingen”. Denna gata hade tydligen lagt beslag på många av den tidens original för på 11:an bodde en herre som kallades just ”Elvan”. Kanske kallades han så också för att han på kvällarna precis klockan 23.00 kom körande med sitt hästekipage på Engelbrektsgatan för att åka till Norra stationen och plocka upp resenärer. Det sägs att man kunde ställa klockan efter honom.

På nr. 38 bodde ytterligare en kuf som gick under benämningen ”Trumris”.  ”Slingris och Bredspåringen” hette två andra original, men de bodde lite längre österut, i Alsnäs.

Vad betyder ordet original egentligen? Enligt Svensk Akademisk Ordlista står det bl.a. för ”besynnerlig människa”. Flera av dem är ju minst sagt besynnerliga och i många fall kan man spåra tragiska levnadsöden. På något sätt har man inte riktigt kunnat inlemmats i samhället, utan sticker s.a.s. ut från mängden. Men i en del fall kan ordet original känneteckna en udda och kanske charmerande personlighet, som helt frivilligt valt sina egna vägar. Då blir det en mer positiv klang.

En så kallad fyllegubbe var ”Solle”, en filur som egentligen var ganska harmlös. Om man gick på fotboll på Eyravallen så kunde man snart bli varse att också Solle var där. Han hade nämligen en speciell egenhet,  han härmade allt som oftast påfågelns läte, och det riktigt bra förresten. Men i början av en fotbollssäsong hörde man inte detta välbekanta ljud längre, spriten hade tagit denna människa i förtid.

Smålustiga avbrott
En annan lustig person var Svingberg, som ägde något så ovanligt på den tiden som en telefonsvarare. Med den så spred han sina meddelanden ända till den dagen han blev stucken av en geting i halsen och dog. Hans kvinnliga efterträdare inom det gebitet var av många olika anledningar mycket omtalad under 70-talet, numera är det tystare omkring henne.

Dagens original då? Ja de personer som rotar i stadens papperskorgar får finna sig i att bli hänförda hit, liksom den smale mannen som springer omkring i sjömanskostym, ibland låtsasskjutande vilt omkring sig, ibland mitt uppe i att dirigera trafiken. Dock relativt oförarglig och kanske t.o.m. ett smålustigt avbrott i den grå vardagslunken.