IDAG BEHÖVER INGEN VARA RÄDD FÖR SKEBÄCK ...   (införd 01-05-17)

Vad tänker läsaren på när det gamla stadsdelsnamnet Skebäck förs på tal? Troligtvis hänger svaren samman med hur gammal man är och hur länge man bott i staden. För många är namnet numera liktydigt med vårdcentralen på Slussgatan, men vad man då inte vet är att stadsdelen har sett en rad olika faser passera revy. Sedan urminnes tider fram till 1888 var det säte för stadens hamn, med närliggande värdshus och ett rörligt folkliv, vilket gav den där lite suspekta och skumraskiga atmosfären som oftast förknippas med just hamnkvarter. Efter sjösänkningen  i slutet av 1800-talet ett snabbt uppbyggt bostadsområde, ett dåtidens t.ex. Markbacken eller Varberga, med myller av liv, inte minst barnfamiljer. Därtill kom alla  livsmedelsbutiker, caféer och industrier som växte fram inom och runt stadsdelen. Vi kan nämna Örebro Pappersbruk, Örebro Yllefabrik, Centrala Verkstäderna, Örebro Ångbageri, Renhållningsverket, båtvarven m.fl.

För en östergrabb på 1960-talet var dock Skebäck något man helst undvek. Där härjade nämligen något så hemskt som Skebäcksligan, i alla fall vad vi grabbar hade hört. En kompis´ kompis osv. hade varit med om det och det....  Så gick snacket, och hur allvarligt det förhöll sig var det väl ingen som egentligen visste.

Troligen hade ”hönan gjorts av en fjäder”, men för säkerhets skull cyklade man det snabbaste som gick när man på väg till fiskafänget i Oset var tvungen att passera stadsdelen. Men säkerligen gjorde åsynen av de nedgångna kvarteren att tron på och fruktan för ”Skebäcksligan” hölls uppe. Eftersom standarden på fastigheterna var s.a.s.  på upphällningen denna tid så fick stadsdelen en ghettostämpel, puts och murbruk föll av, trasiga trapp- och gatubelysningar, utedass m.m.   Det var således inga byggnader som det var värt att lägga upprustningspengar på, därför lät värdarna husen förfalla.

Det gällde alltså kvarteren kring Norensbergsgatan, Villagatan och Norra Skyttegatan där Alnängsskolan ligger nu. Däremot bestod området längre söder ut, vid Sturegatan, Villagatan och Parkgatan, av flerfamiljsvillor från 20-talet, ett inte lika förfallet område. Men även dessa kvarter skulle ödeläggas på 1970-talet och därigenom växte det nya bostadsområdet fram, uppfört av Riksbyggen. Det var först då som undertecknad  i egenskap av ditflyttad hyresgäst kom i kontakt med Skebäcks spännande och brokiga förflutna och som resulterade i två högskoleuppsatser.

Det var en guldgruva för en forskare av lokalhistoria, här hade som sagt det mesta funnits. Det vi kan se på vykortet från 1909, taget från CV:s vattentorn, är från höger  Örebro Yllefabrik, som låg på ett fabriksområde kallat Concordia, med anor från  1825. Vidare till vänster, den år 1895 uppförda Skebäcks kraftstation, ungefär där gång- och cykelbron över Slussen går fram numera. Strax bakom syns yllefabrikens ullspinneri med det så karaktäristiska taket, där senare lästfabriken Winkle 1935 startade sin tillverkning.

På andra sidan Slussgatan skymtar Örebro Ångbageri från 1904, en rörelse som så många andra startades av direktörerna Adolf Lindgren och Knut Hallgren. Längst bort ser vi den enda byggnaden, förutom slusstugan, som fortfarande finns kvar än idag; den då nyuppförda grosshandlarvillan i hörnet av Slussgatan och Norra Skyttegatan.

Som ni förstår är det lätt att fascineras av det gamla Skebäck, en stadsdel där man verkligen kan känna historiens vingslag.