Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 

 

"ETES-VOUS FRANCAIS, MONSIEUR?" (införd 02-02-04)

Många lustiga vykortsproduktioner dök upp i början av 1900-talet och bl.a. det härintill avbildade kortet  som likt en flagga är indelat i fyra fält med ett kors. I fälten finns fyra olika bilder av en gårdsinteriör och i korset syns exteriören av samma gård, på två likadana mindre bilder. Där kan man också se ett par makar sitta mitt emellan två årtal. Dessutom har vykortet en fransk text!

Eric Söderlindh föddes år 1800 i Kumla socken och flyttade efter avslutad skolgång in till Örebro. Där inledde han sin köpmannakarriär med anställning som springpojke och senare som bodbetjänt hos handlaren Kihlstedt. Tillsammans med sin arbetsgivare och brodern Carl inledde han 1826 ett samarbete och firman Kihlstedt & Söderlindh bildades. Några år senare bröt sig Eric ur och blev sin egen, köpte Akenska huset vid Stortorget och förlade där sin verksamhet.

Söderlindh hade kommit upp sig i Örebros affärsliv och genom sin driftighet gjorde han även karriär inom lokalpolitiken. År 1832 utsågs han till ordförande i borgerskapets ”24 äldste” och fler uppdrag följde. När kung Carl XIV Johan tillsammans med gemål besökte staden var Eric Söderlindh en av de främsta i välkomstkommittén.

Bernadottekungen hade ju blivit ”hitimporterad” från Frankrike eftersom den tidigare kungaätten hade dött ut och det sägs att drottning Desideria hade svårt att acklimatisera sig i det nya hemlandet. Vid presentationen rusade hon därför fram till Eric Söderlindh, som av någon anledning hade ett mer sydländskt utseende, och utropade: ”Etes-vous francais, monsieur?”  Eric som enbart talade närkingska lär ha stått där som ett fån och en tolk fick gripa in och förklara för drottningen att hon i Söderlindh inte alls hade hittat någon gelike eftersom han var född i Kumla.En av de många gårdar som strök med i stadsbranden 1854 var Söderlindhs förvärvade Akensgården vid Stortorget. Men redan året efter hade tomt erhållits vid hörnet av Kungsgatan – Nygatan och bygget sattes igång direkt.

Därmed är det ena av årtalen på vykortet förklarat, men det andra (1913) verkar vara mer svårbestämt. Troligtvis syftar det årtalet på kortets utgivningsår, för makarna dog med bara några dagars mellanrum år 1892 och med största säkerhet är det sönerna som gett ut kortet.

Hjalmar Bergmans farmor var väninna med Eric Söderlindhs hustru Jacobina och de brukade även, för att få bättre pris, samordna sina lininköp när de stora marknadsgubbarna kom till staden. Hjalmar slog gärna följe när farmodern besökte Söderlindhska gården, inte för att lyssna till lindiskussioner, utan mer för att höra gubben Söderlindh berätta om sitt äventyrliga liv.

I det tidiga 1800-talet hade han råkat på en flock vargar vid Södra tullen (nuvarande Södra kyrkogården) och han hade sett blodet flyta vid galgbacken i Vintrosa. Vid bergsmassivet Kolmården hade han blivit rånad av stråtrövare och tvingats använda sin alltid medhavda värja.

 Men varför trycktes vykortet med fransk text då?  Kanske fanns det ändå en förkärlek till Frankrike, trots Erics tidigare bevisade bristande kunskaper i språket. Av Erics sex söner hade två av dem bosatt sig i det landet och förmodligen pratades en del franska vid hembesöken. Så de tog igen med råge det fadern hade missat.