Ur artikelserien "Örebrobilder" i nerikes allehanda 2001-

 


TÅGOLYCKAN SOMMAREN 1911   (införd 01-06-09)

 

Den 21 juni 1911 öppnades portarna till den stora industri- och slöjdutställningen i Örebro. Utställningsområdet bestod av Karolinska skolgården där gymnastik- och skolsalar fick utgöra utställningshallar. Mellan klockan 09.00 och 23.00 kunde besökare från hela mellansverige förlusta sig och Örebro levde verkligen upp, ända t.o.m. den 18 juli. Dessutom pågick en lantbruksutställning i den södra stadsdelen under tiden 3 – 9 juli, vilket innebar ännu fler åskådare just denna period.

Det sattes in flera extratåg för att tillgodose det stora intresset för dessa evenemang som också skapade ett flertal sidoattraktioner som cirkus, nöjesfält och flyguppvisning, för att inte tala om alla sommarrestauranger som överfylldes av gäster. Söndagen den 9 juli på lantbruksmötets sista dag lades dock sordin på feststämningen, även om det hade kunna slutat ännu värre.

Ett extratåg hade plockat upp folk utefter Svartåbanan och vid Södra station hade passagerarna precis gått av. Under tiden som järnvägspersonal skulle växla in extratåget på ett sidospår kom ett persontåg från Karlstad och närmade sig ovan nämnda station. Lokföraren hade tidigare fått stopptecken, men av någon anledning missat denna signal och tragedin var således ett faktum. Men som synes av Nerikes Allehandas rubriker dagen efter gick det relativt bra ändå: ”Olycka vid Södra stationen. Åtta föras till lasarättet. Ingen får framtida men.”

Vid denna tid var trafikincidenter lyckligtvis ovanliga företeelser, så händelsen fick en väldigt noggrann och utförlig beskrivning i dagstidningen. Det presenterades en förteckning på alla skadade som samtliga var ungdomar mellan 13 och 22 år. Det stora antalet drabbade av trafiken i vårt nutidssamhälle har måhända gjort oss blasé, men 1911 kunde ett olycksreferat vara ytterst detaljerat och se ut som detta utdrag: ”......16-årige Gustav Elov Olsson från Väglunda, anställd hos urmakaren G.F. Richter, skadad i vänstra lillfingret, högra benet och foten,......”.  Dessutom för att lugna alla ev. anhöriga sattes det upp ett anslag vid Nerikes Allehandas redaktion om att de flesta hade stigit på i trakten av Mullhyttemo, så att ingen skulle behöva oroa sig i onödan. Den värsta skadan blev ett benbrott, men inte desto mindre var man snabb med hjälpverksamhet:

”För de skadade har en insamling satts igång med sparbössa, vari bidrag upphämtats av boyscouts.” (Här måste jag inskynda med en liten parantes, observera det engelska låneordet redan 1911. Men frågan är hur länge det fanns kvar, för så länge jag minns så har man sagt pojkscouter.)

Nåväl, de stora utställningarna hade gjort succé och under nästan en månad hade ett besöksantal på c:a 70 000 räknats in. Därmed hade man slagit svenskt rekord för landsorten i utställningssammanhang.