STORSLAGEN INGÅNG (införd 02-09-30)

Pampig ingång. Entrén till Örebro läns utställning 1928, fotograferad inifrån området. Fotografen och förläggaren Eric Sjöqvist hade ensamrätt på de officiella vykorten under utställningen.

Entrén till Länsutställningen 1928 var förlagd till hörnet av Karlsgatan och Älvtomtagatan och det är entrébyggnaden vi ser mitt i bilden. Till vänster om denna ser vi en byggnad utefter Älvtomtagatan som numera är riven, det var trängregementets gamla soldathem och under utställningen tjänade det som lokal för kommissariatet. Till höger om entrén ser man Zenks bryggeri i fonden, fasaden pryddes med ett stort Z. Ovanför den höga portalen skymtas taket på Västra skolan, som genomgick en ombyggnation på 50-talet och numera kallas för Vasaskolan. Tar man fram förstoringsglaset kan man notera att hörnet Karlslundsgatan och Hertig Karls Allé var bebyggt, men i övrigt förekom det stora gärden som fick bli parkeringsplatser under evenemanget.

UTSTÄLLNINGENS hedersordförande var Hertigen av Närke, Prins Eugen och det egentliga ordförandeskapet innehades av landshövding Henning Elmqvist, vilka naturligtvis var med den 21 juni då Gustav V klippte av banden och förklarade utställningen invigd.

  Efter att besökaren erlagt avgift befann han sig på något som kallades entrégården och efter en kort promenad hade man fontängården på sin vänstra sida. Fontängården var egentligen utställningens medelpunkt och på bägge sidor om detta avlånga promenadstråk fanns de olika företagens paviljonger.

  Det första man möttes av var Sparbankens originella monter som bestod av ett slottstorn, typ Örebro slott i form av en stor sparbössa. Detta väckte stor uppmärksamhet.

  De populära bössorna i samma utförande är numera eftertraktade samlarobjekt och betingar säkerligen ett värde på cirka 700-800 kronor.

  När vi är inne på utställningssouvenirer måste nämnas den officiella utställningstallriken som var gjord av plåt, vilken man kunde köpa för tre kronor. Många barn och ungdomar gick runt och sålde utställningsvimplar för 1 krona, bland andra min då 13-årige far, och vad jag hört sägas gick affärerna utmärkt.

  Efter Sparbankens torn kunde besökaren gå in i Nerikes Allehandas monter och granne med denna fanns Örebro läns arbetsnämnd för de blinda, vilka annonserade; ”Köp de blindas alster”.

PÅ ANDRA sidan mittgången hade AB Viking ett minst lika uppseendeväckande utställningsobjekt som Sparbankens. Det bestod av en uppemot 10 meter hög runsten med texten ”Viking högglans skokräm” och framför denna en fyrameters viking med yxa och sköld. Andra kända utställare var Konsumentföreningen, Henrikssons tekniska fabrik, SJ, Husqvarna och Bofors som förevisade kanoner på industrigården.

  Om utställningsflanören blev trött och hungrig fanns möjligheten att ta plats på antingen Huvudrestaurangen eller Lunchhallen där det serverades smörgåsbord och varmrätter för 2 kronor och 25 öre. Där kunde man även njuta av musik från bland andra Livregementets Grenadjärer. Efter en välbehövlig paus kunde man fortsätta västerut mot uppvisningsringen och maskinfältet. I denna ring förevisades kreatur av olika slag som till exempel utställningens lilla kelgris, den tama älgen ”Ramshytte-Kajsa” från Kilsbergen.

  Under utställningens första tre dagar hölls även lantbruksmöte och på maskinfältet sågs det senaste inom jordbrukstekniken. Vid uppvisningsringen fanns läktare uppbyggda och där utspelades andra festligheter; som en skojmatch i fotboll mellan Örebros bagare och sotare, naturligtvis i sina yrkesmunderingar, och enligt uppgift lär bagarna ha fastnat i smeten, för sotarna vann.

  Här förekom också utställningens prisutdelningar där konungen (passande nog) bland annat delade ut Gustav V:s bibel i belöning.

  I ”Stora expositionshuset” kunde man också påträffa mycket intressant, som J. L. Saxons sällsynta topografisamling med böcker och skrifter från Närke och denna samling finns numera i Stadsbiblioteket. Efter åtskilliga timmar i denna huvudbyggnad var besökaren säkert rejält informationsproppad och antagligen behövdes flera dagar för att svälja allt.

  Det anordnades Jordbrukets dag, Sångardagen, Närkedagen och Järnvägsmännens dag och många föreningar hade förlagt sina årsmöten till länsutställningen. Det var sammanfattningsvis ett utmärkt arrangemang som i viss mån räddade den dåliga sommaren år 1928.