Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 


LERIGA VÄGEN VILDA VÄSTERUT (Införd 02-04-29)

Kring den gamla landsvägen västerut mot Eker och Kil växte det vid 1800-talets mitt upp en stugbebyggelse i den stadsdel vi nu kallar Väster. Eftersom ingen stadsplan fanns för denna del så blev bebyggelsen gyttrig och bebyggarna bestod mest av inflyttad landsbygdsbefolkning.

Flera av dessa småstugor fanns kvar här och där så länge som till 1930-talet. Hjälmarsänkningen, som avslutades 1887, medförde torrare markområden väster om järnvägen och därför kunde man planera för en mer organiserad kvartersbebyggelse.

Lektor Adolf Kjellström var en mångfacetterad man i den tidens Örebro, låg bland annat bakom Nikolaikyrkans ombyggnation på 1860- och 70-talen, och var också engagerad i Örebros stadsplaner. Hans förslag till stadsplan för Väster vann gehör i stadsfullmäktige och denna fastställdes 1888. Efter fransk modell ritade han Vasatorget med de därifrån utstrålade gatorna likt en solfjäder och år 1900 fastställdes en utvidgning och reglering av Väster. 

Vårfloden detta år dränkte stora arealer av stadsdelen, som Ringgatan och Ekersgatan vilka vi ser på vykortet. Då fanns inte hörnhuset till vänster i bild som byggdes några år senare, men övrig bebyggelse hörde 1800-talet till och merparten var Per Eriksons verk. I tidigare artiklar har jag berättat om Örebros store byggherre vid den tiden, han som gick under benämningen ”Träräven” och fick stå som modell till Hilding Markurell.

I och med stadsdelens stora befolkningsökning blev det under vissa tider ganska oroligt härstädes och ordningsmakten hade stora problem med bland annat pojkligor. Det debatterades om krav på åtgärder som effektivare polisbevakning och bättre gatubelysning. År 1895 byttes i alla fall de gamla oljelyktorna ut mot båglampsbelysning och kanske att ”vilda västern” då blev lite lugnare.

I boken ”Jag minns det som igår – närkingar berättar” beskriver Primus Frycklund hur barndomen kunde te sig sedan familjen flyttat till det ”Västra gärdet”, som området också kallades: ”Här levde man och uppfostrades i frihet, det ena pojkstrecket efter det andra såg dagens ljus och slocknade ej alltid före mörkrets inbrott. Ett av de mer oskyldiga strecken var att försöka få körkarlarna på de stenkols-transporter, som varje dag gick till Marks tegelbruk med häst och vagn, att fatta humör när vi kastade glosor till dem eller på vintern en och annan snöboll. Då kunde det hända vad vi väntade på; de ilsknade till och slungade stora stenkolsbitar efter oss. Som det var ett tiotal åkare, lönade det sig att samla ihop kolen, de värmde skönt i vinterkylan.”

Gatornas beskaffenhet var som synes inte av bästa märke, men trafiken var inte heller särskilt tät, kanske en och annan cykel eller stenkolskörare. Det mesta av bildens bebyggelse är numera rivet och i det högra hörnhuset ligger idag en livsmedelsbutik, där det 1907 gick att läsa skylten ”K.E. Boström Skräddare”. Tittar man noga kan man se teckningar av klädmodeller i fönstret.

Det vänstra hörnhuset, med det tjusiga tornet, kan man beskåda än idag och det gör säkerligen personalen vid Vasa medborgarkontor, som ligger mitt emot. Där välkomnar Agneta Bruhn & Co alla förbipasserande som vill läsa en tidning, ta en kopp kaffe eller skaffa sig information via de två Internetdatorerna.

Man satsar också  på trevliga utställningar och låter kommundelsmedlemmarna få chans att visa upp sina alster. Det planeras för flera evenemang nu under våren, bland annat en kulturvandring den 13 maj, Rostadagen den 16 maj och så Vasadagen den 30:e i samma månad.

Det händer mycket på Väster också numera, även om det inte går lika vilt till som förr i tiden.