VATTEN, STAN ÄR FULL AV VATTEN ...   (införd 01-02-21)

 

Ovanstående gamla slagdänga signerad Robban Broberg, fick en helt annan innebörd för många städer förra året. För omväxling skull var det inte vårfloden som vållade mest problem utan höstfloden och scenerna från speciellt Arvika och Värmland satt kvar länge på näthinnan.

Faktum är att även Örebro varit ett ”Arvika” under gången tid, speciellt i början av förra seklet. Särskilt stadsdelen Väster hade väldiga problem med dräneringen, vilket fick till följd vattensjuka marker. ”Den stora sjösänkningen” mellan 1878-87 kanske örebroarna har hört talas om, vilken var en omfattande vattenreglering av främst Hjälmaren, men även sjön Kvismaren. Närkesslätten utökades och fick en mycket bördig jord och Örebro kunde också utvidgas så att tillväxten skedde på tvären istället för på längden. Staden bestod ju tidigare enbart av Norr och Söder, men redan 1888 fanns en stadsplan för Väster klar, med bl.a. det omtalade solfjädersformade Vasatorget och byggnationen kunde börja. Främst då genom snickerifabrikören Per Eriksson, en rödlätt man som gick under benämningen ”Träräven”, och även den person som fick stå till grund för figuren Markurell i Hjalmar Bergmans välkända roman.

Steg utan hejd
Kanske hade man för stor tilltro till den stora sjösänkningen eftersom dräneringen av stadsdelen blev eftersatt. Våren 1900 och speciellt några dagar i april skulle bli omtalade länge i stadens historia. Efter en snörik vinter blev flödet i Svartån från Kilsbergen så kraftigt att vattnet bara steg och steg, utan någon hejd. Man hade beslutat om byggandet av en ny bro, Hagabron, som också påbörjades tidigare under det året, men med facit i hand skulle man ha väntat med detta bygge. Vårfloden formligen krossade alla träställningar som föreställde embryot till den nya bron och vattenmassorna letade sig upp mot hela den västra stadsdelen. Så här skrev Nerikes Allehanda den 18/4:

”Många tragikomiska sener utspelades i nattens stillhet. Det var många af Västers bebyggare, som voro uppe i sta´n, på teatern, sammanträden, ute för att se på islossningen vid Skebäck o.s.v., och när de närmade sig sina hem, möttes deras blickar af kanaler, där de förr varit vana att se sina gator. Men det fanns tyvärr inga gondoler på kanalerna, hvilket betydligt försämrade den annars pittoreska senen. Männen veko emellertid upp sina benkläder och marscherade ut, stänkande vattnet högt omkring sig, men kvinnorna vågade sig icke i, utan vände om för att söka härberge i staden.”

Döda råttor
Det var den värsta vårfloden på 40 år, men redan dagen efter kunde tidningen redovisa att vattnet sjunkit så pass att det bara nådde upp till navet på vagnshjulen. Vidare noterades att inget ont som inte har något gott med sig. Vid denna tid var råttorna en plåga och översvämningen hade hjälpt alla råttjägare i deras arbete, vilket fick till följd att djurliken flöt omkring i massor runt Väster. Man påpekade det nödvändiga i att så fort som möjligt få bort kropparna annars skulle besvären bli än värre än de varit tidigare p.g.a. stanken och smittorisken.

Av ovan beskrivna händelse år 1900 finns så vitt jag vet inga vykort, bara fotografier, men däremot gjordes det ett vykort av en annan översvämning på Väster i början av 1900-talet. Eftersom det är ett privattaget kort som ej poststämplats finns inga ledtrådar på skrivsidan. Som en del kanske har upptäckt föreställer det hörnet av Hertig Karls Allé och Ånäsgatan och hörnfastigheterna av sistnämnda gata uppfördes 1914. Gissningsvis är kortet taget under något av 1910-talets senare år. Kanske är det någon av Allehandas läsare som vet och kanske t.o.m. har minnen från händelsen?