SNART SKULLE YLLEFABRIKEN STÅ I LÅGOR (införd 08-12-24)

 När avsändaren daterade detta vykort den 7 februari 1905 var denne helt ovetandes om att byggnadernas sista timmar var räknade.

Här ser vi en härlig vintervy från de östra delarna av staden. Fotot är taget för över hundra år sedan på Svartåns is, på den tiden vi hade riktiga vintrar här i Sverige. Men vad var egentligen Örebro Yllefabrik? Förmodligen vill en och annan ha svar på denna fråga.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg eftersom denna byggnad (där skylten sitter) hade en lång historia. Den började redan den 4 oktober 1824 då Örebro Stads Rådhusrätt och Magistraten höll möte och följande rader senare kunde utläsas ur protokollet: ”Föredrogs en utaf klädesfabriqeuren G.F. André ingifven ansökning, om tillstånd att få på en plats belägen vid Skebäcksvägen, och hvarå flera lergröpper blifvit upptagna, få uppföra ett valkhus.”

   Året efter kunde så André uppföra en träbyggnad och starta sin fabriksrörelse med klädesvalk. Denna fungerade så att man pressade ihop ull till en tät textil som kunde användas som ett grovt tyg. Genom denna procedur slapp man vävningsmomentet i textiltillverkningen. Kraften till alla maskiner kom främst från två stora vattenhjul. Denna del av Svartån var före slussens tillkomst väldigt kuperad och de många forsarna utnyttjades med fördel av denna tidiga fabriksrörelse. 

Området kom att kallas ”Concordia” efter den romerska gudinnan, och år 1830 var det en av Örebros största arbetsplatser, med elva anställda. Lindhska boktryckeriet hade åtta fler och därigenom den störste arbetsgivaren. Fabrikör André kom däremot på obestånd och blev år 1833 försatt i konkurs, varefter han rymde från staden. Förmodligen med ett gäng fordringsägare efter sig.

   Nåväl, byggnaden skulle i många år komma att användas till industriellt bruk, tack vare sitt fina läge intill vattenkraften. Enligt vissa källor ska det här ha förekommit såväl snus- som tändstickstillverkning. Mer säkert är att Olof Petter Melin på 1840-talet här anlade både en blanksmörje- och en talgljusfabrik, en rörelse som han senare flyttade över till Matildelund i Alsnäs-området intill. Matildelund som annars många kommer ihåg som Kanalträdgården.

Gustaf Alfred Engelbrechtsson hette en herre som hade gift sig med änkan till innehavaren av Örebro kvarn uppe i staden. När han på 1860-talet förvärvade och även gjorde om fabriksområdet Concordia till mjöl- och spannmålskvarn, fanns stora planer på att kunna reglera vattenflödet mellan de bägge platserna. Men de tjugo åren som innehavare till denna areal kom att präglas av ständiga processer med de styrande i staden, som ifrågasatte hans förehavanden i Svartåns vatten.

Men hur var det nu med den där yllefabriken? Jo, den startades 1898 och samma år tillkom ytterligare en fabriksbyggnad, den vi ser till höger om den ursprungliga. Till vänster utanför vykortsbilden påbyggdes fabrikskomplexet än mer i början av seklet och var nu en ansenlig rörelse.

   När avsändaren till detta vykort skrev ner dateringen 7 februari 1905 skulle denne bara ha vetat om byggnadernas framtida öde. Det är nästan kusligt, för bara några timmar senare skulle allt vara i aska och ruiner. På förmiddagen den 8 februari hade den röde hanen satt klorna i fabriken och personalen fick dramatiskt rädda sig ut genom stenbyggnadens gavelfönster. Men Örebro Yllefabrik reste sig och genom flera nybyggnationer på fabriksområdet Concordia fanns man kvar i staden ända till 1935. Numera används byggnaderna till äldreboende.