|
|
Släkten Dejdricks av Patrik Andersson Släkten härstammar från Karl Johans församling i Göteborg och har danskt ursprung. Äldste kände stamfader är bleckslagarmästaren Carl August Dejdricks. Släkten utslocknade sannolikt på svärdssidan 1958 med en av hans söner och på spinnsidan 1937 med en dotter. Stavningen av namnet har varierat. Förutom den vanligaste formen Dejdricks förekommer även Dejdrich(s) och Deidri(c)k(s). Måhända har släkten sitt ursprung från Tyskland. För mig är släkten intressant då min morfars mor och mormor arbetade och bodde under en längre tid hos fabrikören Carl Gustaf Dejdricks med familj (Se Tab. 2). Kan jag kopiera bilder och text? Ja, förutsatt av att Du i sedvanlig ordning uppger källan, Patriks släkt och kultursidor, och en länk till densamma. Kontakt Carl August Dejdricks, född 8/5 1813 i Köpenhamn, Danmark, död 11/1 1875 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län. Bleckslagarmästare. D. flyttade som ung till Sverige. Nämnd första gången som bleckslagaregesäll i utflyttningslägden för Gustavi församling i Göteborg 1838 (vandel: ärlig), där han åtminstone från 1836 var bosatt, och i inflyttningslängden för Karl Johans församling i nämnda stad i april 1838. Nämns som bleckslagaregesäll i samband med bröllopet i juni 1838 och vid första barnets födelse i december 1838. Den 1/2 1841 inkom till det då nyinrättade Civildepartementet "---Bleckslagare Gesällen Dejdricks underdåniga ansökning att få antagas till Sockenhandtverkare inom Carl Johans Församling vid Götheborg." Ansökan bifölls året därpå. Blir bleckslagaremästare tidigast 1852. Åren 1859-1864 sökte D. genom annonser i Göteborgs handels- och Sjöfartstidning bleckslagaregesäller, se nedan.
Uppgifter om att D. gjorde konkurs 1860 finns i Sävedals häradsrätts handlngar men vidare information om detta är inte känt. D. "afledo under medellösa omständigheter" på epidemiska sjukhuset (antagligen åsyftande den s.k. Möllerska plantagen, stadens första egentliga epidemiska sjukhus) av smittkoppor. Gift 1:o 3/6 1838 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län med Britta Christina Carlsson, född 1807, död 24/3 1852 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län. 2:o 12/6 1854 med Sophia Carolina Kullberg, född 24/1 1827 i Örgryte sn, Göteborg och Bohus län, död 15/7 1872 i 3:e roten, 81:a kvarteret, Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, dotter av pigan Gustafva Kullberg (1805-1871), som en tid bodde hos Dejdricks, och en till namnet okänd fader.
B a r n: 1. Augusta Mathilda Dejdricks (Deidrichs), född 31/12 1838 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, 3/4 1933 i Timaru, Canterbury, Nya Zealand. Piga, barnsköterska.
Konfirmerad i maj 1854. Till Stockholm 22/9 1863. Åter i Karl Johans församling 7 juli 1865. Står nämnd som jungfru vid båda flyttillfällena. Hon skall därefter ha flyttat till London. Härifrån avseglade hon den 18/8 1867 med det snabbseglande klipperskeppet Glenmark med destination Lyttleton, Nya Zealand dit hon anlände den 14/11 s.å. I passagerarlistan (se nedan) noteras hon som svenskfödde barnsköterskan (nursemaid) Augusta Deidricks och färdades i andra klass under den sydafrikanskfödda kaptenen Wrankmores ledning. Skeppet Glenmarks öde är värt en notering. Byggt i trä 1864, 197 fot långt och med ett tonnage på 953 gjorde hon sin jungfrufärd den 30/10 1864. Hon transporterade huvudsakligen immigranter till Nya Zealand och passagerare, ull m.m. tillbaka till London. Efter åtta seglatser mellan England och Nya Zealand försvann skeppet i en orkan omkring den 6/2 1872 ungefär en vecka efter avfärd från Lyttletons hamn i Nya Zealand, samtliga 50 ombord dog inklusive nämnda kapten Wrankmore.
Augusta fick tre barn i Nya Zealand, Jane (1870-1940), Mat(h)ilda (1875-1962) och Carl Edward (1879-1954). Gift 28/7 1868 i Christchurch med William Gray, född 5/12 1830 i East Kilbride, Lanarkshire, Skottland, död 30/1 1903 i Ashburton, Canterbury, Nya Zealand, trolig son av William Gray (1804-1848) och Jean Wallace (1813-1874). Hennes barnbarns barn Wayne Thomas har bidragit med värdefull information till detta arbete. Även hennes barnbarns barnbarns barn JoAnne Carr har bidragit med värdefull information. 1. Carl Gustaf Dejdricks, född 7/10 1842, fabrikör, död 29/5 1921. Tab. 2. 2. Gustaf Emanuel Dejdricks, född 10/8 1854 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 24/12 1874 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län. Bleckslagararbetare. Flyttade 1870 till brodern Carl Gustaf i Söderhamn. Här blev han bleck- och plåtslagarlärling hos densamme men var åter i Göteborg den 5 september 1873 där han blott tjugo år gammal avled i sviterna av smittkoppor på julaftonen 1874. Ogift. 2. Sofia Maria Dejdricks, född 25/12 1856 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 14/4 1931 i Matteus församling, Stockholms län. Kokerska, tjänarinna. Flyttade likt tre av sina syskon till brodern Carl Gustaf i Söderhamn i juni 1875. Därefter till Gävle den 28/7 1876 varifrån hon 24/10 1887 åter inkom till Söderhamn och nämns där som ogift kokerska i Andra qvarteret åtminstone ännu 1890. Var i Stockholm en vända 1891 och återkom ånyo till Söderhamn. Flyttade 24/3 1900 till Linnégatan 63 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm där hon nämns som piga (troligen inneboende hos handelsidkerskan Hanna Olivia Jacobsson) och bor här åtmistone till 1926. I folkräkningen 1910 nämns hon som tjänarinna. När hon avlider av ålderdomssvaghet på St:Eriks sjukhus står hon skriven på adressen Upplandsgatan 77 i Matteus församling, Stockholm. Ogift. 2.
August Fredrik Dejdricks (Deidrick), född 6/12 1859
i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, förmodligen
död
1936 i Kalifornien, U.S.A. Sjöman, gruvarbetare, guldprospektör,
gruvägare. Flyttade likt tre av sina syskon till brodern Carl Gustaf i Söderhamn i juni 1875. Till sjöss 26/8 sistnämnda år med ett "Göteborgs skepp". Åter i Söderhamn den 21/9 1876 då han som lättmatros mönstrar på fartyget Carl Johan med destination Lissabon i Portugal. Briggen ägdes av Carl Johan Schöning i Söderhamn och dess kapten var Herman Mauritz Trapp. Dejdricks fick en lön på 30 riksdaler. Nio dagar senare avmönstrar han i Söderhamn för att den 10/8 1877 mönstra på som lättmatros på en ännu en brigg. Denna gång hette den Carolina Catharina och fördes av kapten J. Nilsson med destination Norge. Han erhöll 45 riksdaler i lön. Befann sig därefter i födelsestaden Göteborg där han som lättmatros mönstrade på ännu ett fartyg den 4/5 1878 mot okänd hamn (en notis i Sjömanshuset i Söderhamns liggare anger att han inte tjänstgjort 1879). I husförhörslängden för Söderhamn 1886-1890 upptas han som varandes "till sjöss" (1880-1885) under den del av längden där personer "utan känd bostad" nedtecknas. Dejdricks nämns även i folkräkningarna 1880 och 1900, dock ej 1890, som sjöman i "quarstående obefintlige" i Söderhamn och nämns fortfarande som ogift vid båda tillfällena. Vart tog D. vägen? En notering i den amerikanska folkräkningen (FR) 1900 visar på att han gett sig av till Nordamerika. I denna FR finner man i Township 11, Kern county i delstaten Kalifornien en August F. Dejdrick, född i Sverige i december 1859, fadern född i Danmark och modern i Sverige. Vidare uppges han varit i USA sedan 1885 och är naturaliserad amerikansk medbogare (har ej hittats i FR 1890). Hans yrke var "House painter". Vidare står att han varit arbetslös i 6 månader. D., som här uppges både läsa, skriva och tala engelska, bor i ett hus som han hyr. Huset låg i den 1895 pga av en guldrusch hastigt uppståndna staden Randsburg i Kalifornien. Mitt i öknen, med temperaturer över 40 grader, befann sig D. i en klassisk "vilda västern stad" med bl a salooner, skomakare, smeder, horhus och diversebutiker. Att måla alla dessa nya hus som ständigt uppfördes i Randburg gav D. en stabil ekonomisk grund men snart blev även han drabbad av guldfeber. I april 1901 köpte D. fyra inmutningar i Morrow district, i Ohio (The Daily Times Index 4/4 1901, sid 21) för guldprospeketering. Åtta år senare köpte D. 1909 tillsammans med kompanjonen T B Peterson (f ca 1879 och av danskt ursprung): "Homestead, Magganetta [gruva], Old "Confidence mine", Rand district" (The Morning Echo 4/12 1909, sid 12) av Georg Brymes för 600 dollar. Någon tid därefter grundlade kompanjonerna firman Brymer group. I FR 1910 står om D: ogift, 40 år gammal, bott i USA sedan 1875. Här är det uppenbart att registratatorn tagit fel på 10 år. Han är nu inte längre målare utan arbetar som gruvarbetare i de 1909 inköpta egna gruvorna. D. hade även köpt ett hus i Township 11, Kern county. Strax efter FR 1910 omnämns D. i lokala tidningar i Kalifornien. I dessa framgår att D. tillsammans med nämnda kompanjonen T B Peterson (stundom stavat Petersen) ägde och framgångsrikt drev den nämnda Magganetta mine (The San Francisco Call Sun 30/7 1911, 43 och The Morning Echo Sun 8/12 1912, sid 3). T ex utvann de 1911 guld ur tio ton malm till ett medelsnittsvärde av 160 dollar (ca 52 000 kr 2024) per ton (Los Angeles Mining Review, Volym 31, 1911, sid 13). År 1912 sålde William Bouchard sina inmutningar till D. och Peterson (Engineering and Mining Journal Volym 93 1912, sid 236). Sistnämnda år leasade D. och Peterson ut Confidence mine till L W Livengood och Arthur McClure (The San Francisco Call Sun 15/12 1912, 70). År 1913 utvecklade D. och Peterson verksamheten i The hard cash mine, ca 5 kilometer väster om Randburg, vars ägare var Uncle Sam mining and milling company (The Morning Echo 4/3 1913, sid 1) Enligt FR 1920, alljämt nämnd som ogift, arbetate D. som prospektor (prospecting) i syfte att leta upp nya (guld)fyndigheter. Han bodde ännu kvar i sitt hus i Township 11, Kern county, nära kompanjonen Peterson. D. hade tveklöst nått betydande framgångar i guldruschens dagar. Efter 1913 har D. endast gått att finna vid ett tillfälle 1916 (Engineering and Mining Journal Volym 101 1916, sid 835) då han fortfarande var aktiv med att leta nya fyndigheter. Därefter är hans förehavanden obekanta. Kanske sinade hans gruvor och övriga projekt bar sig inte eller köptes dessa upp av större och enonomiskt starkare intressenter. D. synes ha avlidit 1936 då han nämns i uppräkningar gällande dödsbon i januari 1937 (The Bakersfield Californian 14/1 1937, sid 21). 2. Helena Adolfina Dejdricks, född 7/6 1862 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 30/3 1937 i Katarina församling, Stockholms län. Piga, fattighjon. Flyttade likt tre av sina syskon till brodern Carl Gustaf i Söderhamn i juni 1875. Hon flyttade till Älvkarleby sn 1882 och därifrån 1884 till St:Paulsgatan 30 i Maria församling i Stockholm. Den 1/1 1886 uppges hon sakna bostad men inhyses därefter in i en fastighet som Bethesda missionsförsamling ägde. I folkräkningen (FR) 1890 nämns hon (kallad Deidricks) som piga i Adolf Fredriks församling, Stockholm men också i samma FR på en annan post i Kungsholms församling där hon nämns som varandes "lam" och "å Inrättningen intagne hjon,--- försörjnings-Qvinnor", här skriven som Deidrich i handlingarna. I FR 1900 (kallad Deidrick) och 1910 (kallad Deidrichs) nämns hon som respektive "försörjningshjon" och "å Allm. Förs.inr." person, boendes i Adolf Fredriks församling vid båda tilfällena. I rotemansarkivet perioden 1906-1926 skrivs hennes namn Deidrichs eller Diedrichs. Det råder således vissa oklarheter hur hennes efternamn skulle skrivas men kanske också uttalas vilket väcker frågan om en möjlig tysk koppling längre tillbaka i tiden kan vara möjlig. Ogift. 2. Walfrid Daniel Dejdricks, född 10/7 1864 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 20/2 1958 i Åsgården, Söderhamns församling, Gävleborgs län. Verkstadsarbetare, handelsbiträde. Flyttade likt tre av sina syskon till brodern Carl Gustaf i Söderhamn i juni 1875. Han gjorde beväringstjänst 1885 och 1886 under no 152, inskriven 15/4 1885 hos målare Helsén. I folkräkningen 1890 nämns han som ogift målargesäll i Norra qvarteret i vars hushåll även upptas en målar- och bagaränka. År 1900 nämns han i folkräkningen som ogift verkstadsarbetare i Norra kvarteret där han upptas i handelsidkerskan Margareta Lovisa Nilsson och hennes tre döttrars hushåll. Han synes ha fått en anställning i hennes firma då han nämns som handelsbiträde i 1910 års folkräkning, alltjämt boende hos handelsidkerskan. Kom senare till Dejdricks verkstäder där han var anställd i många år. I en dödsruna över honom i Söderhamns tidning (22/2 1958) står: "Ända till för ett par år sedan var han dagligen i farten och skötte sig själv." Han avled ogift på ålderdomshemmet Åsgården i Söderhamn och slöt antagligen släkten Dejdricks på svärdssidan. Ogift. 2. Johannes Waldemar Dejdricks, född 7/1 1867 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 20/1 1875 i andra roten, 61:a kvarteret, Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län. Carl Gustaf Dejdricks (son av Carl August Dejdricks, Tab. 1), född 7/10 1842 i Karl Johans församling, Göteborg och Bohus län, död 29/5 1921 i Söderhamn församling, Gävleborgs län. Bleck- och plåtslagare, handlanden, fabrikör.
Av sin fader lärde sig D. bleckslageriyrket. År 1866 flyttade han till Söderhamn (inkom 7 februari) där har framgångsrikt fortsatte sin verksamhet som bleck- och plåtslagare. Han synes snart ha ingått partnerskap med bleckslagare B. U. Hansson. Vid Hanssons död 1868 fortsatte D. ensam rörelsen under namnet Hansson & Dejdricks för att efter att Hanssons affärer vore uppgjorda upplösa firman den 7 januari 1870 och från detta datum driva den vidare i eget namn. D:s verksamhet blomstrade och han hade under 1870-talet flera lärlingar i sitt hägn samt fem pigor av vilka en, Sara Johansdotter från Dalarna, 1872 blev hans första hustru. Den 22 oktober 1871 drabbades en av D:s lokaler av en explosion och tidningen Barometern skrev följande om händelsen den 4 november samma år:
D. var en hjälpande hand för flera av sina halvsyskon som var kvar i Göteborg vilka flyttade till honom i Söderhamn 1870 respektive 1875. En av dessa var Gustaf Emanuel, som blott 16 år gammal 1870 kom till Söderhamn, blev lärling hos D. innan han återvände till Göteborg 1873. D. intresserade sig för olika former av att kunna förhindra bränder och explosioner i diverse maskiner s. s. ångpannor och utvecklade och förfinade befintliga konstruktioner inom dessa områden. Han vidareutvecklade förtjänstfullt en gnistsläckare för vilken har erhöll patent. Hans typ av gnistsläckare blev dessutom för ångbåtar av Kungl. Kommerskollegium från 13 augusti 1921 den enda godkända typ som "...ej kräva reglering med spjäll eller sotning.".
D. förbättrade även den s. k. assurassprutan (mindre, handhållen brandspruta med pumpfunktion) och erhöll den 12 oktober 1882 ett sexårigt patent av Stockholms patentbyrå för de förbättringen i konstruktionen av en sådan han gjort. Dessa förbättringar skulle komma väl till pass blott några år senare då ytterliggare en dramatisk händelse, även om den förvisso krävde mer än en assuranssprutas kraft, drabbade D. i form av en eldsvåda på annandagen jul 1884, vilken händelse Hernösands-posten beskrev på följande vis:
Samma händelse beskrivs än mer utförligt i Svd 2/1 1885:
D. stod som ägare till Köpmanagatan 11 tidigast 1881. Han startade senast 1888 Plåt och Metall-verkstaden (i Söderhamn), senare kallad C. G. Dejdricks Plåtslageri- och Metallfabrik som såldes omkring 1915. Verksamheten fick därefter delvis ny inriktning och blev mer fokuserad på försäljning och reparationer av nymodigheten automobilen, vilket mångtaliga annonser i de stora tidningarna vittnar om. Denna verksamhet blev mycket framgångsrik och tillhörde de mest framstående i regionen. Verkstäderna blev snart till aktiebolag A.-B. C G Dejdricks Verkstäder med adress Kungsgatan 17 i Söderhamn (se bild nedan). Om hans verksamhet sägs i Söderhamnskuriren 1989.
Verksamheten expanderade ytterligare under Dejdricks ledning och den 5 mars 1920, strax före sin död, inkom han med en ansökan till Finansdepartementet angående "---tillstånd för AB Dejdricks verkstäder att anordna upplag av eldfarlig olja i Söderhamn." Efter D. död 1921 tog andra över inom bolaget och drev det vidare fram till 1933 då A.-B. Dejdricks Verkstäder lades ut till försäljning (se annons nedan). Firman drevs vidare, senare med namnet Dejdricks/Hellströms verkstäder. I augusti 1963 började den smått legendariska verkstaden rivas för att ge rum till en parkeringsplats(!).
D. var en välkänd person i Söderhamn under de år han var verksamhet där och spelade en icke obetydlig roll i stadens näringsliv, inte minst som arbetsgivare. Under sin levnad uppnådde D. även en viss förmögenhet och hade bl. a. råd med egen chaufför. D. bodde i ett hus på Åsberget, en imponerande plats, med utsikt över Söderhamn. Möjligen hade Dejdricks ett engagemang i Söderhamns Missionsförsamling. Säkert är dock att hans hustru Josefina Hägglund hade ett stort engagemang därstädes vilket avspeglas i det faktum att hon som änka skänkte stora delar av förmögenheten till deras verksamhet, direkt eller genom C. G. Dejdricks barnlösa halvbror vars ärvda tillgångar (bl. a. en fastighet) efter dennes död skulle tillfalla missionsförsamlingen. D. ligger begravd i en familjegrav på Söderhamns kyrkogård. Gift 1:o 7/4 1872 med Sara Johansson, född 28/4 1844 i Mattsby 1 1/2, Tjerna Christoffersgården, Stora Tuna sn, Kopparbergs län, död 19/12 1890 i Söderhamns församling, Gävleborgs län, dotter av hemmansägaren Mats Ers Jan Andersson (1817-1895) och Anna Hansdotter (1817-1898). 2:o 26/12 1891 med Carolina Josefina Hägglund, född 28/3 1857 i Skäfthammars sn, Uppsala län, död 31/7 1948 i Söderhamns församling, Gävleborgs län, dotter av bruksskomakaren Fredrik Wilhelm Hägglund (1824-1912) och Karolina Ersdotter (1829-1860). Hennes farfar var corporalen vid Uppsala regemente Jacob Hägg, senare Hägglund (1786-1859). D o t t e r: 1. Cecilia Othelia Dejdricks, född 8/1 1884 i andra kvarteret, Söderhamns församling, Gävleborgs län, död 11/1 1884 i andra kvarteret, Söderhamns församling, Gävleborgs län. Källor:
Kyrkoböckerna, USA:s tolfte, trettonde och fjortonde folkräkningar,
1900. 1910 och 1920, Rotemannen 3, Sveriges dödbok 1901-2013,
Digitaliserade dagstidningar, KB, C.J. Hägglunds testamente, Arkion,
SVAR och Mona Ljung, Wayne Thomas, JoAnne Carr, www.aberdeenships.com Till
sidans topp | Till
startsidan | Senast
uppdaterad 2024 03 03
|