En klassiker är denna AVO "Valve Caracteristics Tester" från 1949. "Mätinstrument med sikte på framtiden" var den käcka slogan varmed denna rörprovare annonserades (pris då 730 kr) och nog stämmer det, år 1953 var priset uppe i 1050 kr. Nu 70 år senare är den ett roligt och användbart inventarium på min mätbänk. Apparaten skänktes till mig med trasigt panelinstrument men tursamt nog kunde jag ersätta inkråmet med en 150 uA vridspoledel från ett annat panelinstrument ur lagret. Några pertinaxbrickor och snabblim krävdes och därefter kalibrering eftersom originalinstrumentet har lägre känslighet (460 µA). Med hjälp av kopplingsschema från BAMA insåg jag att jag behövde sätta en shunt över trimpoten märkt S för anodström och ett motstånd i serie med det befintliga på 120 k som ansluter till trimpoten märkt VG. Det sistnämnda bestämmer riktmärket på skalan för korrektion av nätspänning. För att undvika framtida problem är det tillrådligt att sätta två motriktade kiseldioder över instrumentet, vilket AVO har i senare modeller. En selenlikriktare visade sig vara sprucken och ersattes med kiseldiod. En uttorkad elektrolytkondensator byttes och de trådlindade potentiometrarna behövde rengöring av trådbanan.
AVO-n mäter rörets branthet och emission, indikerar dåligt vakuum och kontrollerar isolation mellan elektroder och mellan katod och glödtråd. Mätning av branthet sker med växelspänning, vilket eliminerar behovet av stabiliserade och variabla likspänningsaggregat. Det räcker med många uttag på nättransformatorns sekundärlindning och en likriktare som ger ofiltrerad negativ spänning till styrgallret. Glödspänning kan väljas från 1 V-116 V från en egen transformator, anodspänning mellan 20-400 V, skärmgallerspänning mellan 20-300 V och styrgallerspänning mellan 1-110 V från en annan transformator.
Det finns arton rörhållare på topplattan, de flesta alltför gamla för de rör som ligger i mina kartonger. Jag behövde göra adaptrar för 10-polig miniatyr, 9-polig magnoval, 12-polig amerikansk, Telefunkens 11-serie, acornrör, nuvistor och QQE06/40-typen av rör. På BAMA finns bruksanvisning på engelska att hämta liksom servicehandbok och den nästan oumbärliga rördatabok som visar hur man ska ställa tumhjulsomkopplarna och vilka spänningar och strömmar som gäller för en viss rörtyp. Här följer en kortfattad redogörelse för mätproceduren.
Strömbrytaren slås till, vredet CIRCUIT SELECTOR ställs i läge CHECK (C), vredet ELECTRODE LEAKAGE ställs i läge ~ och vredet SET~ justeras så att nålen pekar på skalans SET-märke. Därmed är apparaten anpassad till rådande nätspänning genom val av uttag på primärlindningen.
Tumhjulen ställs in, rätta spänningar ställs in och med bibehållet läge CHECK (C) sätts röret i sin hållare. Om röret har toppkontakt ansluts denna med en kabel till hylsa på topplattans plint. LEAKAGE-vredet vrids över sina lägen varvid panelinstrumentet skall visa utslag i läge H (glödtråden hel) men inget i de övriga lägena. Mätningen sker med 150 V ofiltrerad likspänning. Man måste vara medveten om att sådana rörstift som är markerade med * i databoken (i.c. i rörhandböcker) internt kan vara sammankopplade med andra stift. Eftersom det inte finns något tumhjulsläge som representerar bruten förbindelse avslöjar leakage-testet sådant så att man kan ändra inställningen tills inget leakage-värde indikeras. Jag testade ett rör vars "internal connection"-stift visade sig vara anslutet till skärmgallerstiftet medan en annan typ hade det kopplat till anoden. Är det helglasrör kan man ofta se om i.c.-pinnen bara stöttar en glimmerskiva eller är ansluten till en elektrod, men det är säkrast att använda en ohmmeter. Rördataboken anger om rörtypen är gjord för så låg anodspänning att den inte förväntas tåla de 150 V som testet använder. I så fall ska man avstå från det, det gäller t ex E88CC.
Så är det dags att koppla på glödspänning med SELECTOR-vredet i läge CHECK (H) som betyder "hot" i motsats till (C) "cold". Efter någon minut kan man upprepa leakage-testet, men det torde inte vara nödvändigt med indirekt upphettad katod. Däremot kan glödtråd i batteridrivet rör expandera och göra kontakt med annan elektrod. Sedan vrider man till C/H för att se att det inte finns läckage mellan katod och glödtråd. Instrumentet visar utslag om resistansen är lägre än 10 Mohm.
Före nästa moment ställs det vänstra vredet METER SELECTOR för säkerhets skull i läge 100 mA från början, varefter man väljer känslighet efter den aktuella rörtypen. Ratten SET ZERO skall stå i höger ändläge och till sist släpps alla spänningar på i läge TEST. Anodströmmen avläses på instrumentskalan och styrgallerspänningen kan behöva en finjustering för att tabellvärdet ska uppnås. När man trycker på knappen MA/V sjunker gallerförspänningen en volt och man avläser ökningen av anodström, den ökning som representerar rörets branthet. Med en tryckning på knappen GAS inkopplas ett motstånd i serie med styrgallret så att man vid en eventuell ökning av anodströmmen kan sluta sig till att gallerström flyter och att vakuum är dåligt. Hur stor ändringen blir varierar mellan rörtyperna, varför man bör utgå från ett fräscht rör och jämföra andra med det.
Slutligen en förklaring till GOOD/REPLACE-skalan: Mätning kan gå till så att man sätter METER SELECTOR i läge Ma/V och ställer in ratten SET MA/V på rörets förväntade branthet. Instrumentnålen nollställs med SET ZERO-ratten och man trycker in knappen MA/V. Nu ser man på instrumentutslaget om röret lever upp till tabellvärdet i avseende på branthet eftersom det endast är ökningen av anodström som visas. Detta är en onödig procedur när man har genomfört den tidigare beskrivna arbetsgången.
Det kan hända att ett högbrant rör börjar självsvänga på grund av kapacitanser mellan trådarna. I min hembyggda provutrustning avkopplade jag varje stift med 1 nF till chassit och anslöt chassit till katoden. AVO Mk I har 75 ohmsmotstånd i anod- och skärmgallerledningarna för att hindra detta och en del av ledningarna är skärmade, men det hjälper inte, mina EL84 svänger ändå. Det stoppar jag med att sätta en kondensator mellan styrgaller och katod i en närbelägen hållare. Senare modeller har ferritpärlor trädda över alla ledningar. Skärmgallerström mäts med anodomkopplaren i läge S.
Likriktarrör (REC) provas med 150 V AC, testström ställs in mellan 5-120 mA och instrumentet visar procentuellt hur röret presterar jämfört med maxutslag. Signaldiod (DIODE) provas med 30 V och 1 mA. Vreden CIRCUIT SELECTOR och METER SELECTOR används för inställningarna och med dubbeldioder mäts varje halva separat med A1/A2-omkopplaren..
När man mäter effekttrioder med låg anodimpedans på högsta strömområdet 100 mA visar instrumentet för lågt värde, något som beror på spänningsfall i ett seriemotstånd. Detta är bra att känna till så att man inte kasserar friska rör.
En varning är på plats. Det finns en del fel i AVO:s rördatabok vad gäller stiftkoppling, så det är klokt att verifiera uppgiften mot en annan databok innan man ställer in tumhjulen. Här är mina rättelser hittills.
6A7: Vg1 5 ECH21: sista siffran "1" EL84: första siffran "4" ECL82 triod: "400 230 017"
ECL82 pentod: "014 236 500"6D6: Ia 8, gm 1,6 EL 81: sista siffrorna "550" PL84: första siffran "4", näst sista "7" 6J8G triod: -2 V, 5 mA, Ua heptod 250 V PL81: sista siffrorna "550" UL84: första siffran "4" 6DZ7: femte siffran "4" B443: Vf 4 PL36: första siffrorna "521" EL86: "441 230 665" 6080: 100 V, -40 V, 50 mA, 4 mA/V CCH1 triod: Ua 100, Ug -2, Ia 9 mA, S 2 mA/V EZ80: "801 230 900" EZ81: "801 230 900" CCa: "741 236 411" Vg1 -1,5 V EL41, UL41: tredje siffran "1" AZ41: "880 099 230" C3g: "216 514 130" 1A7G: "026 545 300", Ug1 -1 V, Ug2 40 V, Ia 0,6 mA, gm 0,8 EAF801: Ug2 100 V 6U8, ECF82: Vg2 125 V 13DE7: "644 237 411", krafttriod A1. 6JS6: "215 140 003" A 6CN7: Vf 6,3 V X81: "276 454 130" W81: "265 114 130", 6 V, -3,6 V, 250 V, 100 V, 10 mA, 2,8 mA/V B415: "642 300 000" A425: 200 V, -3 V, 2 mA 6BE6=EK90: "412 365 400", Ua 150 V 3 mA, Ug2 100 V 6,6 mA, Ug1 -2,6 V, gm 2 mA/V 6BF5: Ua 125V, Ia 30 mA, Ug1 -7 V KK2: gm 1 mA/V DCH11: "642 371 450", Uf 1,4 V, Ugt -2,5 V, Iat 0,8, gm 1, Hex: Ug1 -1,8 V, Iah 0,8, gm 0,9 6GX6: Ug1 1,6 V
