GEC BRT400: Radiomottagare i svenska Försvarsmakten

Den engelska firman General Electric Company konstruerade år 1947 denna kommunikationsmottagare för brittiska marinen och den köptes i stort antal till Sverige år 1950 där den användes i 20 år. Armén hade den vid staber och i radiobussar och gav den beteckningen Mt 600, flygvapnet hade den som markmottagare med beteckningen MRM-8 och flottan benämnde den m/50 med placering vid kustradiostationer och i marinens fartyg. Efter utrangeringen såldes apparaterna via Överskottsbolaget till allmänheten, kortvågslyssnarna var ivriga kunder. BRT400 var monterad i låda för bordsplacering, BRT402 var för 19-tums stativ och hade enklare höljet. Storleken och vikten, drygt 35 kg, kräver starka armar och ett stadigt bord. Mitt exemplar räddades från skrotning vid en återvinningscentral, det har beteckningen Mt 600 och är försedd med en tjock pertinaxskiva på baksidan där nätsäkring och ett modernt trepoligt nätintag har monterats. Radion innehåller 15 elektronrör, effektförbrukningen är 135 W och frekvensomfånget 150 kHz-30 MHz med en lucka mellan 390-510 kHz. Chassi. Undersida.

BRT400 är ett kvalitetsbygge med teknik som var typisk tio år tidigare, dvs. enkelsuper med 455 kHz mellanfrekvens och dubbla HF-steg för god spegelfrekvensundertryckning, variabel selektivitet i sex lägen och med kristallfilter för telegrafimottagning, blockeringsfunktion vid sändning och 500 kHz kristallkalibrator. Uttag finns för panorama-adapter, FSK-diskriminator och yttre högtalare, det finns ingen inbyggd. Bandomkopplaren har sex lägen, det aktuella frekvensområdet belyses, och därtill finns en fast loggskala och en roterande men låsbar sådan med 100 numrerade markeringar mellan den fasta loggskalans streck. Ett svänghjul underlättar snabba förflyttningar. En ovanlighet är separata förstärkningskontroller för HF, MF och LF, de skulle möjliggöra optimalt signal-/brusförhållande. S-mätaren är märkt 0-100 dB där den högsta siffran var avsedd att visa 100 mV antennsignal, jag har dock ändrat till 10 mV så 100 dB motsvarar därmed S9+46 dB. Förstärkt AGC verkar på fyra rör (inte blandarröret) och används framför allt vid AM-mottagning även om den fungerar med påslagen BFO, men då passar det bäst med MF-förstärkningsratten som volymkontroll. Även vid frånkopplad AGC finns sådan till det andra MF-steget så att S-mätaren alltid är aktiv, BFO påverkar dock utslaget. Störningsbegränsarens klippsteg är alltid inkopplat men med variabel tröskel. Antenningången är på kortvåg anpassad för 100 ohm, symmetrisk eller med ena benet jordat för koaxialkabel. På lång- och mellanvåg är anpassningen för 400 ohm. Jag har bytt den tvåpoliga antennkontakten till en SO-239.

Rörtyperna är en blandning av standardtyper och speciellt brittiska typer (-81) som blev framtagna för just denna mottagare och producerades under åren 1947-1951 av Marconi och Osram. I de två HF- och två MF-stegen sitter W81, blandarröret är X81, oscillatorröret N77 (=6AM5), tre Z77 (=6AM6) används för BFO, AGC-förstärkare och kristallkalibrator, dubbeldiod-trioden DH81 (=7B6) är detektor, AGC-likriktare och LF-steg, D63 (=6H6) är störningsbegränsare och KT81 utgör LF-slutsteget. I strömförsörjningen sitter likriktaren U52 (=5U4), stabilisatorn S130 och brumfilterröret KT81. Det finns inga elektrolytkondensatorer i radion, istället sitter där hermetiskt tillslutna papperskondensatorer (möjligen oljefyllda) med nästan obegränsad livslängd men med deras lägre kapacitans är den finurliga filterrörskopplingen nödvändig för brumundertryckning. Endast de två KT81 var nedgångna, i brist på sådana ersatte jag dem med EBL21 vilket krävde omkoppling av ett par trådar vid rörhållarna. Övriga rör förefaller att vara originalexemplar.

LF-förstärkaren med 2 W uteffekt har rejält tilltagen utgångstransformator, induktans 13 H, som med motkoppling ger god basåtergivning och med bandbreddsomkopplaren i 12 kHz-läget återges de frekvenser upp till 5 kHz som sänds ut av rundradiostationerna. För tal kan basdämpning inkopplas och för telegrafi ett 1 kHz-filter. Detektordioden är förspänd för att kurvans nedre olinjära del inte ska orsaka distorsion vid svag signal. Radion är kopplad för 15 ohm högtalarimpedans (alternativet är 2,5 ohm) och jag har limmat en kontakt för 3,5 mm propp på baksidan. En anslutning för pick-up kan användas för bandinspelning oberoende av volymkontrollen.

Det finns anledning att förutsätta läckage i 75 år gamla papperskondensatorer så jag bytte för säkerhets skull kopplingskondensatorerna till de två KT81 varav den ena visade sig vara frisk och den andra hade visst läckage men som inte påverkade kretsen. De övriga finns ingen anledning att misstänka efter de likspänningsmätningar som jag har gjort, det visar på kvalitet. Efter lätt trimning av oscillatorn stämmer skalan bra, på de mest högfrekventa banden 1-2 är det 4 kHz mellan den roterande loggskalans streck och på banden 3-4 2 kHz per streck mätt med skalpinnen mitt på skalan. Efter fem minuters uppvärmning av radion hade på 10 MHz frekvensen sjunkit 2 kHz (ett skalstreck) en timma senare och 1 kHz till efter ytterligare en timma. Samma frekvensdrift uppmättes på 15 MHz. För SSB-mottagning passar 1 kHz-läget bra med fasningskontrollen snedställd åt ena eller andra hållet beroende på sidband men man måste vara lätt på handen, speciellt på höga frekvenser. Känsligheten är bra och stabiliteten tillåter SSB-mottagning på 28 MHz-bandet. Övertoner från BFO hörs på 1820 och 3640 kHz.

För anslutning av digital frekvensvisning har jag satt en gördel på oscillatorröret som ger 3 pF kopplingskapacitans till anoden, den ansluts till en sourceföljare med BF245C på en bit Veroboard som även innehåller en 78L09 stabilisator. Oscillatorsignalen är 150 mV på högsta frekvensbandet och 2 V på¨det lägsta. En likriktande spänningsdubblare från 6,3 V står för strömmen och BNC-kontakten för FSK används för uttag till räknare med MF-kompensering som får ström från radion med en hylsa på baksidan. Räknarbygge med PCIM177 innehåller en 10-delare med 74LS90 som med inledande bipolärt förstärkarsteg behöver 50 mV på 31 MHz och plastlådan kan nog limmas i det tomma utrymmet i botten.

Radion är såld men beskrivningen får stå kvar.

Åter till Tekniskt-sidan