Denna sändare från 1958 riktade sig till unga amerikaner med nybörjarlicens som fick använda telegrafi med kristallstyrning och effektgräns 75 W inmatad anodeffekt. Efter licenshöjning ett år senare kunde de ansluta yttre VFO och utnyttja den inbyggda skärmgallermodulatorn för AM. Marknaden för nybörjarapparater var prispressad, det gällde att hålla kostnaderna nere och de flesta DX-40 såldes som byggsats. På baksidan finns hållare för tre FT-243-kristaller med en omkopplare och anslutningar för Heathkit VF-1 VFO. I Sverige var det innehavaren av B-certifikat som var trolig köpare och då med VFO, priset var för 590 kr för sändaren och 175 kr för VFO:n. Som en jämförelse kan nämnas att en Zündapp-moped kostade 1000 kr. Nättransformatorn var gjord för 117 V så en yttre spartransformator var nödvändig i Europa. Jag ersatte den tredje saknade kristallhållaren. Chassiet. Nya baksidan.
Oscillatorn använder ett 6CL6 och samma rör sitter i efterföljande multiplikatorsteg som driver slutröret 6146 till en uteffekt av 50 W (40 W på 28 MHz). Modulatordelen innehåller 12AX7 och 6DE7 och likriktaren utgörs av 5U4GB. Modulationen innebär så kallad "controlled carrier", den omodulerade bärvågen är 10 W men stiger vid modulering till 35 W. Klippning av taltopparna inträder vid 60-70 % modulation. Alla rören är friska i denna apparat, slutröret hade bytts till den japanska ekvivalenten S2001. Nyckling sker i de kombinerade katodkretsarna med 165 V och 140 mA, med insatt nycklingstransistor är värdena nu 22 V och 1 mA. Antennrelä för mottagare saknas och det gör även instrumentläge för uteffekt och reglage för mikrofonförstärkning. Pifiltrets utgångskondensator på 900 pF är för liten för lågimpediv antenn på 3,5 MHz, en 450 pF parallellkondensator kopplas nu in med en brytare på panelen. Drivnivån ställs med avstämningskondensatorn i drivrörets anodkrets. Anodspänningen 630 V används även för de två 6CL6 som därför ligger i serie likströmsmässigt och spänningen till VFO:n levereras via ett stort seriemotstånd. Blanka rörskärmar reflekterar den infraröda strålningen mot rörglaset och är därför helt olämpliga, jag har ersatt drivrörets skärm med en svärtad och ventilerad.
Kristaller för 3,5 och 7 MHz kan användas, den sistnämnda frekvensen ger högre driveffekt på 21 och 28 MHz. Eftersom det är olämpligt att låta en VFO arbeta på sändarens utfrekvens rekommenderas att lägga den på halva frekvensen med efterföljande dubbling vilket VF-1 gör. På 21-28 MHz blir frekvensstabilitet på grund av ytterligare multiplicering i sändaren svår att uppnå med en rörbestyckad VFO, där passar det bäst med kristallstyrning. Oscillatorns anodkrets är avstämd till 7 MHz men med så lågt Q-värde att 3,5 MHz-signalen passerar vidare till nästa steg som är kopplat med pifilter till slutröret. Nackdelen med en sådan lösning är att det inte går att neutralisera slutrörets anod-gallerkapacitans, därför blir dess gallerström beroende av anodkretsens avstämning och det krånglar till inställningen på 28 MHz. Drivrörets spolar har induktansen 0,9-1,6-3,7-14,3-86,3 µH. Slutrörets styrgallerspänning alstras med gallerläcka, eftersom varken blockerande negativ styrgallerspänning eller skyddande "clamprör" i skärmgallerkretsen finns kommer utebliven drivning att resultera i förstörande strömrusning. Det är därför man i läge TUNE börjar med att ställa in 3 mA gallerström i slutröret (2 mA vid AM). S/M-omkoppling sker medelst rattvridning, två snäpp för telegrafi.
Renoveringen handlar främst om nätdelen där säkringar som saknas måste sättas in. Tydligen hade originaltransformatorn brunnit för nu sitter där en svensk ELAB-transformator med 20 cm2 kärnarea, utan tvivel specialbeställd. Filterpaketet med två seriekopplade 40 µF-elektrolyter hade bytts, kanske i samband med haveriet. En avkopplingselektrolyt på 20 µF 450 V var kortsluten så den bytte jag. Likriktarröret måste vara GB-varianten, trots att databladet anger max 550 V per anod utsätts röret här för 710 V vilket 5U4G inte klarar utan överslag. Jag har satt tre 1 kV-kiseldioder i varje gren och kopplat bort glödspänningen till röret som kan sitta kvar som prydnad, därmed slipper jag glödeffekten på 15 W och spänningsfallet i röret undviks. Filtret har drosselingång med 7 H (10 H obelastad) och jag avstämde drosseln till 100 Hz med två seriekopplade 180 nF-kondensator av X2-typ parallellt med den. Därmed blir den effektiva induktansen minst tre gånger högre vilket gör att den obelastade likspänningen blir betydligt lägre, 680 V istället för 800 V. Bleedermotstånden på 10 W är underdimensionerade, jag bytte till 18 W. Den enpoliga nätbrytaren utgörs av funktionsomkopplaren vars kontakt inte är dimensionerad för stötströmmen, när (inte om) den blir bränd går det inte att hitta en reservomkopplare. Jag flyttade kontakten för telegrafnyckel till baksidan och satte i det lediga hålet en tvåpolig nätströmbrytare och adderade nätsäkring, över instrumentet har jag satt motriktade skyddsdioder och sista åtgärden var byte till nätkabel med skyddsjord. Glödspänningen är sänkt med ett motstånd på 0,1 ohm och glödtråden i 12AX7 matas nu med likström efter att jag hade letat efter orsaker till brum. Funktionsomkopplaren som man måste vara rädd om bryter även likriktarens negativa ledning till chassi och där uppstår gnistbildning, ett relä tar nu hand om den funktionen och en säkring är infogad. En liten nättransformator med likriktare lämnar spänning till det och får även strömförsörja ett antennrelä, ett relä för mottagartystande och slutstegsstyrning och ett relä för styrning av Geloso VFO. De tre sistnämnda reläerna aktiveras då funktionsomkopplaren står i läge Phone eller CW med kontakt som frigjordes då jag tog bort nätspänningen från den. Sändaren går bra men först krävdes ombyggnad av modulatorn, modulatorröret har fått 33 kohm katodmotstånd, i den RC-kombination som ligger i serie med skärmgallret har kapacitansen sänkts från 2 µF till 0,1 µF och motkopplingen till förstärkarröret är borta. På baksidan har jag satt en potentiometer för mikrofonförstärkning, det räcker efter modifieringen med 3 mV mikrofonsignal. Den sista åtgärden var att montera in ett nyckelknäppsfilter i katodledningen, en järnkärnedrossel på 0,35 H med resistans 14 ohm och en 0,56 µF kondensator gick åt för det. Det är obegripligt att sådant filter inte ingick i sändaren från början.
Ytterligare en apparat (som jag inte behöver) att finna hyllplats för, men det var roligt att göra den i väl fungerande skick. Den kommer att aktiveras då och då med Drake R-4B och kanske slutsteg vid AM. Efterföljaren DX-60B blev en klart bättre sändare.