B-versionen tillverkades från 1967 till och med 1972, mitt exemplar är från det sista året, och ersattes därefter av R-4C. Modell 2-B hade varit en succé under åren 1961-1962 men det dröjde till 1965 innan den mer avancerade R4-serien lanserades och även den blev med rätta berömd, särskilt i kombination med sändaren T-4X. De var emellertid dyra produkter, priset i Sverige för R-4B var 3286 kr år 1972 och sändaren T-4XB låg i samma prisklass. Mottagaren levererades med kristaller för 80-, 40-, 20-, 15- och 10-metersbanden, men det sistnämnda endast för 28,5-29 MHz. Omkopplaren har visserligen läge för 160 m-bandet men köparen fick beställa kristall för att komma åt det, med tanke på priset för R-4B var det obegripligt snålt. Omkopplaren för utökade frekvensband har tio lägen, med kristaller för 1,5 och 28 MHz isatta återstår alltså åtta så om man lyckas komma över rätta kristaller finns plats för WARC-banden. Uttag finns för rörbestyckad VHF-konverter.

Drake inspirerades av Collins till två funktioner, den ena gäller VFO där inställningen görs med förskjutbar kärna inuti spolen istället för med vridkondensator. Därmed kan man justera varven till linjäritet över hela området och slippa problem med oxid på vridkondensatorns rotor. Den andra idén är att istället för en fyrsektions vridkondensator använda en spolkärnehiss med ferritkärnor för att ställa in ingångskretsarna. En tredje lånad idé är att endast använda ett blandarrör före kristallfiltret, det förutsätter att två oscillatorsignaler för-blandas innan de når blandarröret, och därför bör storsignalegenskaperna vara bättre än de i modell 2-B. Den har emellertid en fördel framför R-4, anslutning för Q-multiplikator för överlägsen telegrafiselektivitet. Sidband väljs med Passband-ratten som även fungerar för telegrafi, de två smalbandiga lägena ger då bra undertryckning av oönskat sidband.

Antennsignalen förstärks i 6BZ6 innan den når blandaren 6HS6, första MF 5645 kHz passerar genom ett fyrpoligt kristallfilter med 8 kHz bandbredd varefter blandning till 50 kHz sker i 12BE6. Den signalen passerar först genom ett notchfilter som kan bekämpa en störande pipton inom passbandet och förstärks i två 12BA6 mellan vilka ligger ett fyrpoligt LC-filter med variabel koppling mellan kretsarna. Det är samma filter som i 2-B men i R-4B är bandbredden i AM-läge ökad från 3,6 kHz till 4,8 kHz, en viktig förbättring. Ett tredje 12BA6 förstärker 50 kHz-signalen efter 12BE6 till störningsbegränsaren 12AX7. Germaniumdioder används i AM-detektor och SSB-detektor och en transistor förstärker LF-signalen fram till slutröret 6EH5. Transistorer används i VFO och förstaoscillator och deras signaler blandas i 6HS6 innan de når det "riktiga" blandarröret. Halvledare används även i BFO och kristallkalibrator vars piptoner hörs med 25 kHz mellanrum.

Till en början fanns ingen funktion på något frekvensband men renskrapning av bandomkopplarens oxiderade skenor hjälpte. Även skjutomkopplaren på sidan behandlades med kontaktsprej. Blandarröret V2 byttes, de övriga rören är i gott skick. Nya skallampor insattes. Kristallkalibratorn svängde inte så jag bytte en trasig 2N5950 till en J310. Kristallen för 20 m-bandet svängde inte. Avstämda kretsar i HF-delen är kontrollerade och justerade. En åtgärd var byte av kontakter för antenn och högtalare, jag gillar inte RCA-typen. Radion är avsedd för 240 V.

Förutom de fem bandvalskristaller som var standard har jag satt in kristaller för 1,5-2,0 MHz, 9,4-9,9 MHz, 10,0-10,5 MHz, 15,0-15,5 MHz, 18,0-18,5 MHz, 24,5-25,0 MHz, 27,0-27,5 MHz, 27,5-28,0 MHz, 28,0-28,5 MHz och 29,1-29,6 MHz. De är justerade till exakt frekvens med små seriekondensatorer. För mottagning mellan 9 och 10 MHz anger bruksanvisningen att bandomkopplaren sätts på 7 MHz men den ska stå på 14 MHz. VFO-n täcker 65 kHz nedanför graderingen och 57 kHz ovanför graderingen. En yttre konverter från 144 till 28 MHz strömförsörjs från mottagaren där 12,6 V AC likriktas till en stabilisatorkrets och en DIN-kontakt har ersatt den fyrpoliga originalkontakten. Brustalet med konvertern är 1,8 db. En annan konverter omvandlar från 50 MHz till 14 MHz med brustalet 4,7 dB, nackdelar med frekvensvalet är att inte hela bandet täcks och att det finns en stark signal från heterodynkristallens överton på 50199 kHz.

AGC-tröskeln ligger vid 0,85 µV mätt på 7 MHz-bandet. S2 motsvarar där 1 µV, S3 1,4µV, S4 2,2 µV, S5 3,2µV, S6 6,5 µV, S7 13 µV, S8 26 µV och S9 50 µV. Från det sistnämnda värdet stämmer skalan bra upp till +35 dB, högre upp är utslaget för komprimerat. Brustalet är på 28 MHz 10 dB.

En tänkbar förbättring är att ersätta slutröret med en IC som skruvas på en vertikal kylfläns. En liten nättransformator skulle få rum bakom panelens högra sida. Vinsten är minskad värmeutveckling och att den minskade belastningen på nättransformatorn skulle höja spänningarna en smula till dem som anges i bruksanvisningen. Dessutom skulle impedansanpassningen till lågohmiga hörlurar bli bättre.

Åter till Tekniskt-sidan