Internationella fyrprojektet, IBP

Arton radiofyrar som ingår i det amatörradiodrivna nätet sänder dygnet runt hoppande mellan fem frekvenser och en runda tar tre minuter. Man kan antingen bevaka en frekvens för att höra vad som kommer in eller följa en viss fyr i frekvenshoppen vilket är enkelt om mottagaren har en minnesbank. Sändningspassen som styrs med GPS-noggrannhet börjar med 100 W varefter effekten sänks stegvis till 10 W, 1 W och 0,1 W. Fyrantennerna är vertikala och rundstrålande. Hawaii är ändrad till KH6RS.
Den som inte har lärt sig telegrafi kan här se vilken fyr som sänder för ögonblicket: https://www.ncdxf.org/beacon/


Fyrar på 28 MHz

Fyrlistor är färskvaror, denna är från juni 2021–31 mars 2024.


Ryska en-bokstavsfyrar på kortvåg

Den ryska AM-modulerade fyren (eller platsmarkören) "pip" från Rostov-on-Don fortsätter på 3756 kHz men de ryska fyrar som tidigare låg runt 7039 kHz har med ett undantag försvunnit därifrån. I en artikel i CQ-DL nr 7 2019 listas ett antal frekvenser på KV där de kan höras och jag hörde följande i mars och augusti 2021. Fyrarna antas vara till hjälp för örlogsfartyg att välja lämplig frekvens för kontakt med baserna. F och M ligger på ostkusten vid Japanska havet.


Rundradiostationer på kortvåg

För jämförelse mellan olika antenner är sådana stationer lämpliga som fyrar eftersom de ofta har starka signaler, och om man noterar signalstyrkan för en viss station vid en viss tid på dygnet får man en uppfattning om aktuella utbredningsförhållanden. Med www.short-wave.info ser man vilka stationer som sänder vid en viss tidpunkt och man ser skymningslinjen. Man kan söka en frekvens eller lista ett helt rundradioband eller se t ex var Voice of America har sändare igång och deras effekt och antennriktning.


Fyrahundrasextiotvå fyrar på långvåg

Eftersom jag inte hörde någon trafik på amatörradiobandet 472-479 kHz bestämde jag mig för att utforska vågutbredning och möjlig räckvidd genom att identifiera och registrera de navigeringsfyrar som finns på kringliggande frekvenser. På fyrbandet 278-526 kHz hörde jag 462 st från mitten av september 2020 till 18 april 2021. Jag har lärt mig att markvågen dagtid ger tio mils räckvidd och att längsta avstånd under mörker är 350-400 mil (Iran och Grönlands sydspets). Svaga fyrar hörs endast under en del av dygnets mörka timmar varför man behöver lyssna vid flera tillfällen med ett par timmars mellanrum. Många fyrar delar frekvens och konditionerna avgör vilka som dominerar och vilka som undertrycks. Svenska flygfyrar har 25-100 W effekt till en kort vertikalantenn, ofta 15 m hög med en kapacitanshatt. Vissa utländska har uppenbarligen betydligt högre effekt och högre antenn eftersom de är starka varje kväll. Tre radioamatörer har hörts kalla CQ på telegrafi men utan svar, två tyskar och en italienare. Att döma av de 25-wattsfyrar som jag har hört bör en radioamatör med 25-50 W och en vertikalantenn för 3,5 MHz med förlängningsspole höras i större delen av Europa vid rätt tid på kvällen eller natten och rätt årstid, man behöver emellertid låg lokal störningsnivå och somrarnas åskväder begränsar möjligheterna.

Mottagaren IC-7400, som har den inbyggda dämpningen av lågfrekventa band bortkopplad, har använts med bandbredden 400-600 Hz i CW-läge. Då jag har för mycket digitalt surr där huset står har jag använt en 19 m trådvertikal för 3,5 MHz i en tall drygt 100 m längre bort. Fjorton jordtrådar är nedpetade i ett tunt lager av mossa och gräs på berggrund. Antennen ska vara i resonans på fyrbandet med hjälp av en serieinduktans vid matningspunkten så att den ger högsta signalstyrka. Jag provade med en långvågsspole av litztråd på en pappershylsa som sköts utmed en ferritstav och mätte induktansen vid signalmaximum. Vid 475 kHz blev det 700 µH och vid 360 kHz 1050 µH. Jag valde att använda två spolar som är tre cm långa med samma längd ferritstav inuti, någon av dem sätts i en väderskyddande plasthylsa och deras Q-värde är 55-60. Materialet kommer från skrotade transistorradior. En spole lindad med enkeltråd på 10 cm plaströr skulle ge fyra gånger högre Q-värde men då blir antennen för smalbandig.

Sajten https://rxx.classaxe.com/ har en uppdaterad lista som ger fyrarnas position. Där anges även identifieringsrytm som varierar starkt mellan fyrarna, om det tar 15 sekunder mellan ID är det lätt att missa en sådan även om man avsöker frekvenserna långsamt. Ta hem och spara filen i Excel-format. Listan måste därefter städas, ta bort frekvenser under 278 kHz och över 525 eller 1290 kHz, ta bort länder i andra världsdelar och ta bort inaktiva fyrar och ointressanta kolumner så blir registret överskådligt som exemplet visar.

Förkortningen NDB står för rundstrålande fyr. Långvågsfyrarna avvecklas successivt eftersom GPS har gjort dem överflödiga, men de behålls ändå som reservsystem eftersom de med transistorsändare och aluminiummaster är billiga i drift och underhåll.

Jag blev förvånad över att dagtid under vintern höra mestadels ryska fyrar på mellanvågsbandet bland rundradiostationerna, de måste ha hög uteffekt. Följande 106 hördes 25/12 2020-23/3 2021.

Litteratur: Nilsson, Hans, NDB (Non-Directional Beacon) allriktad fyr, ESR Resonans nr 3, 2010


Startsida Historia Utrustning Hembygge Återbruk Tekniskt Länkar