DRAKE 2-B
Drake var en av de mest populära tillverkarna av rörbestyckade amatörstationer. Man började med mottagare 1958 och modell 2-B kom 1961. Att den var liten och lätt var efterlängtat efter årtionden av "bojsänken", den väger endast 7 kg och drar 40 W. Den fyllde de krav som den då allt populärare SSB-trafiken krävde, nämligen produktdetektor, bandpassfilter på drygt 2 kHz, AGC med lämplig tidskonstant samt stabil oscillator. Det senare kravet uppfylldes med det koncept som Collins lanserat, nämligen kristallstyrd förstaoscillator och en VFO utan bandomkoppling.
I en tid innan de högfrekventa kristallfiltren lanserats och Collins mekaniska filter var för dyra åstadkom man den önskade selektiviteten med fyra avstämda kretsar på 50 kHz. Passbandet kunde varieras mellan 47 och 53 kHz med induktiv avstämning av den typ som finns i bilradioapparater. Drake hade tidigare försummat telegrafisternas krav på CW-selektivitet men nu erbjöds en Q-multiplier som tillbehör att monteras i högtalarlådan. Det är en återkopplad förstärkare som, när den ansluts till en 455 kHz MF-transformator, reducerar kretsförlusterna och vässar selektiviteten till en smal topp. Alternativt fungerar den som notch-filter, dvs tar bort störande piptoner.
Med 2-B-modellen hade Drake tillfört 0,5 kHz CW-bandbredd samt möjlighet till break-in-trafik genom att AGC inte påverkades när mottagaren tystades under sändning. Denna modell blev en storsäljare i början av sextiotalet, priset i Sverige var 2300 kr med högtalare/Q-multiplier. Än idag håller mottagaren måttet, filtrets flankbranthet är visserligen sämre än moderna mottagares och besparingsskäl med kristallbestyckning gör att skalan byter riktning mellan olika amatörband, men format, stabilitet och frekvensavläsning gör 2-B till ett nöje att använda. Mottagaren kan kompletteras med kristaller för WARC-banden.
Radion kan beskrivas som en mottagare för 3,5 MHz-bandet med konverter för de högre frekvensbanden. HF-stegets 6BZ6 som går med låg ström ansluts till lågohmig antenn och dess kretsar inställs med planetväxel. De två spolarna ger avstämningsområdet 5-10 MHz, på övriga band parallellkopplas de med andra spolar eller så inkopplas extra kapacitanser. 6BZ6 följs av pentoden i 6U8 som första blandare med avstämd anodkrets 3,5-4,1 MHz gangad med VFO-n, men på 3,5 MHz-bandet utgör den endast ett andra HF-steg med låg förstärkning. Trioden i 6U8 är en kristalloscillator som fungerar både med grundtons- och övertonskristaller, signalen kopplas till blandaren genom rörets inre kapacitans. Ett 6BE6 används som VFO och andra blandare till 455 kHz, ett andra 6BE6 utgör oscillator och tredje blandare till 50 kHz som förstärks av MF-steget 6BA6. Utsignalen delas mellan SSB-detektorn 6BE6 som även innehåller beatoscillator och 6BF6 som utgör AM-detektor, AGC-förstärkare och AGC-likriktare. LF-signalen förstärks av 8BN8 vars dioder används som störningsbegränsare för AM och likriktare för negativ gallerspänning 1,5-18 V. Slutsteget 6AQ5 lämnar 1 watt effekt och som anodspänningslikriktare används 6X4.
I min 2-B har 28 MHz-bandet full täckning, dvs fyra kristaller och dessutom har jag kompletterat med WARC-banden 10 och 18 MHz. Kristallfrekvenserna har jag justerat med kondensatorer i serie på grund av att kristallerna har åldrats. Kristallkalibrator saknades så den har jag byggt efter schema i ARRL:s handbok, den består av två ic-kretsar som ger pip med 50 kHz mellanrum. Konverter för 144 MHz har monterats i lådan och kopplas in med den knapp som tidigare aktiverade störningsbegränsaren för AM. För att hålla uppe förstärkningen på 28 MHz har jag avkopplat katoden på HF-steget med 820 pF. Korrektheten i S-meterns kalibrering är starkt beroende av vilka rör som sitter i HF-steg, första och tredje blandare. Jag provade olika exemplar tills jag hittade en acceptabel visning. Ett problem är att S-metern är för trög för att indikera rätt på SSB- och CW-signaler när den är kalibrerad med stadig bärvåg. Man får kompromissa mellan dessa när man kalibrerar.
Bandbredden är för liten i AM-läget och SSB-passbandet är snarare toppigt än platt. Möjligen kan kopplingskondensatorerna i 50 kHz-filtret ökas. Jag kontrollerade att det var rätt trimmat genom att maximera signalen i CW-läge, vilket jag tror är korrekt. Manualen varnar uttryckligt för att röra trimkärnorna och jag instämmer, risken är överhängande att man "skruvar bort sig". Dessutom måste filtret demonteras innan man kommer åt att justera. Kondensatorerna från nätledning till chassi tål endast 150 V AC och de sitter på fel sida av strömbrytaren, så dem ska man ta bort.
