En ståendevågmätare för kortvåg byggs enkelt
med toroidkärna av 4C6-material som strömtransformator. Denna är
omställbar mellan SVF-mätning och effektmätning vid 50 ohms
last för 20, 200 eller 2000 W fullt utslag. I mitten av 1970-talet när
jag experimenterade med kortvågsantenner räckte det inte med ståendevågmätare,
jag ville skilja mellan resistiv och reaktiv komponent. En brusgeneratordriven
brygga kopplas mellan antennledning och radiomottagare och justeras så
att bruset försvinner på mätfrekvensen, den klarar 10-300
ohm.
 |  |
Den större impedansbryggan drivs med ett par volt HF, en 12-vägs
omkopplare väljer induktans till en 200 pF vridkondensator och med den
och en potentiometer balanseras till nollutslag på instrumentet efter
att bryggan först har ställts in med 50 ohm konstlast. Beskrivningen
finns i Ham Radio Magazine nr 9 1970.
En indikator för relativ fältstyrka innehåller en avstämd
krets för banden 6-160 m, en germaniumdiod och ingångar för
hög- eller lågohmig antenn. Den kan användas för att
se hur ökat antal motvikter förbättrar en vertikalantenn eller
verifiera fram-/back-förhållande för riktantenn.
 |
 |
Ett ståendevåginstrument för 27 MHz fick nytt innehåll
som ger effekt- och ståendevågmätning från 1,8-50 MHz.
Kopplingen är "Tandem match" med ferrittoroider som ström-
och spänningstransformatorer, jag valde att ha fyra effektlägen
som med de olinjära vridspoleinstrumenten skulle passa till min Alinco
DX-70 portabelstation. Inuti.
Spolarna på 48 µH är lindade med 23 varv på kärnor
med AL 90 som motsvarar material 4C65. Två trimpotentiometrar för
varje effektområde behövs.
Ett surpluskort med 10 MHz kristalloscillator har ett antal delare 7490
vars utgångar jag har kopplat till bananhylsor för frekvenser från
25 kHz-10 MHz. Det kräver 8-12 V DC och tänkbar
användning är kalibrering av radiomottagares skala utan behov av
avancerad signalgenerator.
 |  |