Slutstegstransistorer

Ett vanligt problem med amatörers SSB-sändare är att de alstrar splatter, oönskade signaler som breder ut sig långt utanför det normala passbandet. En linjär förstärkare återger bara de frekvenser den tar emot, men alla amatörsändares slutsteg alstrar en viss mängd därutöver, även om de kallas "linjära". Måttet på vad som är acceptabelt är sedan länge att distorsionsprodukterna ska ligga 30 dB lägre än huvudsignalen. Seriösa (kommersiella) fabrikanter anger skillnaden relativt en av de två deltoner som används i tvåtonstest, medan amatörmarknadens produkter nästan alltid anger "under PEP", dvs relativt de summerade deltonerna, vilket ger en skillnad som är 6 dB vackrare. Amatörstationens annonserade -30 dB är alltså egentligen -24 dB, vilket inte vore något att skryta med i broschyren.

På VHF/UHF är värdena ofta ännu sämre, beroende på att man inte har använt transistorer med bra linjäritet, utan valt sådana som gjorts för klass C i FM-trafik. Det finns bra produkter som är specificerade för SSB-bruk, fast tyvärr är de inte billiga. På 144 MHz är de bipolära MRF240 (35W) och MRF247 (75W) ett gott val. För högre effekter är MOSFET-ar det enda alternativet till rör, men de kräver minst 28 V likspänning: MRF141 (150W) och MRF141G (300W) är exempel på sådana. Så här bör den signal se ut som man skickar till antennen.

Större bild

Den som bygger eget SSB-steg av elektronikskrot bör granska transistorfabrikanternas datablad över förhållandet uteffekt/driveffekt. Dubblerad drivning ska resultera i dubblerad uteffekt. Äldre transistortyper är i regel dåliga, medan modernare typer kan fås att gå någorlunda rent. Generellt kan sägas att en hyfsad 13 V-typ kan köras med 60% av vad den lämnar i klass C, och en 28 V-typ kan klämmas på 70% av max-effekt. Bästa linjäritet fås i regel med transistorer gjorda för 28 eller 50 volt. Det skiljer dock mellan olika typer, och här visas några exempel på transistorkurvor, som är hämtade från Motorolas RF Device Data. Värdena gäller för avstämt steg. Bredbandskopplingar i push-pull tycks ge sämre resultat.
 
 

MRF646 är linjär till 50 W på 432 MHz
2N6084 är olämplig för SSB på 144 MHz
   
2N5643 visar god linjäritet till 40 W på 144 MHz
MRF422 går fint till 180 W på 30 MHz 

Det är klokt att bestycka drivstegen med transistorer som har överkapacitet på minst 100% av vad de behöver lämna, detta för att inte onödig distorsion ska alstras redan på lägre nivåer. Viloström ställs in på 20-150 mA beroende på effektnivå, och varje steg skall ha en basspänningsregulator som håller spänningen stabil även vid full effekt. Se comvikpa.htm för exempel på enkel regulator.

Tillbaka till Tekniksidan