Bärbara transistorradioapparater

Egentligen är sådana för moderna för att intressera mig. De här fem har emellertid ovanliga finesser jämfört med standardapparater med enbart FM och MV. De härstammar från 1960- och 70-talen och alla har KV-band.

Linnet & Laursen Piccolo 633 Mobil är en dansktillverkad radio från 1962, jag vill minnas att priset var drygt 400 kr (4600 kr) då. Den har förutom LV, MV och UKV två KV-band för 16-190 m, separata bas- och diskantkontroller och ingång för bilradioantenn, varvid man med knappsatsen väljer bort ferritantennen. Kontakter finns också för grammofon, bandspelare och yttre högtalare. Strömförsörjningen är 12 V från åtta R20-batterier, uteffekten 1,8 W och med en tryckknapp tänds två skalbelysningslampor. Strömförbrukningen är 33-175 mA. Två teleskopantenner finns, med den ena som antenn för KV-banden. Denna apparat med 12 germaniumtransistorer var en av de finaste man kunde köpa på den tiden, det tyckte i alla fall jag som uppskattade KV-delen. Vikt med batterier 3,3 kg. Det svarta på högra gaveln är mitt uttag för batterieliminator. HF-transistorer av den generationen utvecklar ofta förbindelse mellan kollektor och kåpa, därför har jag klippt trådarna mellan kåpor och chassi.


AGA 3316 från 1962 med det för fabrikantens typiska svinlädersfodralet kostade också drygt 400 kr och har förutom LV, MV och UKV två KV-band: KV1 19-50 m och KV2 1,6-3,5 MHz kustsjöfartsband. Skalan  Ferritantenn fungerar på LV, MV och KV2. Ingång för bilradioantenn finns och den kopplas kapacitivt till antennkretsarna för LV och MV, när den inkopplas med en tangent sätts ferritantennen ur funktion. För KV1 används inbyggd ramantenn bakom ena gaveln och för KV2 kan yttre antenn tillkopplas till egen antennhylsa. Röd markering på strömbrytaren visar att apparaten är påslagen och drar ström. På vänster gavel sitter volymkontroll och diskantdämpande tonkontroll, högtalarimpedansen är 95 ohm och resonansfrekvensen 250 Hz. På baksidan finns DIN-kontakt för pickup eller bandspelare. Radion innehåller nio germaniumtransistorer och drivs med ett 9 V-batteri. Den var en gåva som behövde byte av elektrolytkondensatorer av märket Ducati, reparation av tryckknappsomkopplaren och byte av en transistor. Det är besvärligt både att ta ut och återmontera chassit, en plastratt gick sönder i fästet. Trimning återstår.

 

Tandberg TP 41 från 1970 kostade ca 500 kr och innehåller 13 transistorer, alla av kiseltyp utom de i slutsteget som lämnar 1,5 W. Den stora högtalaren som täcker nästan hela fronten har resonansfrekvensen 190 Hz. Förutom FM-bandet som täcker 87,5-108 MHz och har urkopplingsbar AFC finns LV, MV och KV 6-18 MHz, på det sistnämnda bandet erbjuder FM-ratten fininställning. En mekanisk koppling från den ändrar läge på ett kortslutet varv nära oscillatorspolen. Det finns separata tonkontroller för bas och diskant och om ratten för den fysiologiska volymkontrollen nedtrycks tänds skalbelysningen. Strömförsörjning sker med sex R20-batterier eller yttre 12 V-källa till ett uttag på gaveln med minuspolen till mittstiftet, strömförbrukningen är 25-150 mA vid 9 V och 32-200 mA vid 12 V. På gaveln finns även anslutning för bilradioantenn, pickup eller bandspelare, hörlurar och yttre högtalare varvid den inbyggda urkopplas. När yttre antenn inkopplas med en tangent frånkopplas ferritantennen för LV och MV. Ovansidan  Som tillbehör fanns en kassett för bilmontering, det krävdes på den tiden bilradiolicens för fast monterad radio. Radion var en gåva som krävde reparation av fastkärvad vridkondensator och byte av en 1,5 V spänningsstabilisator, den sistnämnda är nästan alltid trasig och ersätts enklast med en röd lysdiod.. Ljudkvaliteten med det transformatorlösa slutsteget är utmärkt.

 

Telefunken Partner Special 101 är en tyskbyggd radio från 1974 som jag köpte på loppis på 90-talet för 25 kr. Ursprungspriset var 415 kr (2587 kr). Den har KV-band 6-16 MHz och FM-bandet går till 104 MHz med låsbar AFC. Batterispänning är 9 V från sex R14-celler med strömförbrukning 27-170 mA beroende på LF-volym men nätdel finns inbyggd och lämnar 13 V. LF-effekten är 0,8 resp. 2 W beroende på matningsspänningen. Det finns diskantkontroll samt uttag för bandspelare och yttre högtalare. Radion är uppbyggd med två transistorer i UKV-konvertern, TBA570 innehåller övriga radiofunktioner för FM och AM och LF-steget är bestyckat med TCA830. Tack vare rejäl bashöjning är ljudet fylligt med tanke på apparatens storlek. Ovansidan

 



Telefunken Bajazzo Compact 102C köptes 2008 på loppis för 20 kr. Den är jämnårig med ovanstående, från 1974, men uppenbarligen byggd i Japan med diskreta komponenter, germaniumtransistorer blandade med kiseltransistorer. Priset var 960 kr (5984 kr). Det är en tung pjäs, 3,5 kg, och alltså mer tänkt för hemmabruk än för stranden. KV-bandet täcker 6-17 MHz och FM-bandet går till 104 MHz med låsbar AFC. Kontakter finns för grammofon, bandspelare och yttre högtalare samt yttre mikrofon till bandspelaren. Batterispänning är 9 V från sex R20-celler med strömförbrukning 46-225 mA men nätdel finns inbyggd och lämnar 13 V. LF-effekten är 2 resp. 4 W beroende på matningsspänningen och det finns separata bas- och diskantkontroller. En av finesserna är knapp för Luxemburg på 6090 kHz (kristallstyrd oscillator), men där finns bara digitalt brus numera. En annan är inbyggt 5 kHz-filter för att man ska slippa interferenspip från grannkanalen på KV. Skalan i närbild.
Kassettdelen har omkoppling för automatisk eller manuell inspelningsnivå med indikeringsinstrument som även tjänstgör som batterispänningsindikator. En omkopplare ändrar raderoscillatorns frekvens för den händelse att dess överton stör den mottagna stationen. Automatisk kompensation för kromdioxidkassett är en annan finess på denna välmatade radio. Frontplattan är skadad, tydligen av slag och för hög värme, men apparatens funktionen är det inget fel på, med ett undantag. På KV-bandet bryter lokala FM-sändare igenom på många ställen, detta förorsakas av övertoner från oscillatorn.

Åter till startsidan