|
||
Bakgrund |
|
Jag är född i Stockholm. Under gymnasietiden var jag med i några popband, där det mest framgångsrika, Lennox, spelade på ungdomsgårdar, Nalen och Hithouse. En höjdpunkt var när vi delade kväll med Jimi Hendrix Experience på Gröna Lund. Tyvärr inte på samma scen.
Efter en nedgång i spelandet tog det fart i början av 70-talet när jag
vid ett studiebesök på Hall träffade Convaljen, en gammal
fängelsekund.
Efter att jag hört Julian Bream på konserthuset öppnade sig en ny värld. Mitt gehör räckte inte till för att plocka ut låtarna, och jag insåg vikten av noter och musikteori. Det ledde till kurser och studier på SMI, liksom gitarrundervisning i cirkelform. Jag var med i två sånggrupper: Afrikagruppernas sånggrupp sjöng befrielsesånger från främst södra Afrika, och under en tid hade vi två medlemmar från Mali med oss. Bl.a. lärde jag mig att gitarrspel i Mali är något helt annat än här. Sånggruppen Duvslag blandade svenskt material med utländskt, och vi fick beröm för vår stämsång. Vi spelade in en kassett med stöd av Verdandi. 1977 började jag i Bysiskören, egentligen som gitarrist. Det var en ”demokratisk” kör, där jag så småningom fick möjlighet att prova mina egna alster. Kören sjöng på gator och solidaritetsmöten och fick mot slutet av körens historia också medverka i stora projekt i samband med att flera fackföreningar firade hundraårsjubileum. Vi var också med och sjöng när Nelson Mandela, just frisläppt ur fångenskapen, kom till Globen i Stockholm. En stark upplevelse.
Till min glädje och förvåning kom jag in på Musikhögskolan i Stockholm. Det innebar intensiva studier, och jag
kände mig sedan mogen att deltaga i KFUM:s kammarkör och Nicolai kammarkör . |
Jag har en bakgrund som popmusiker och trubadur. Det som då gällde var att spela på gehör. Man lärde sig och andra genom att spela tillsammans.
Senare utökades intresset till att omfatta klassiskt och jazz. Noter och teori kom in i bilden. Examen från SMI och KMH, studier vid musikvetenskapen, privatlektioner samt ett flertal sommarkurser.
Fritiden på sommaren tillbringar jag gärna ombord på segelbåten Octava. 
Vi spelade rocklåtar, folksånger och standards och skaffade oss så småningom, till de flestas förskräckelse,
elgitarrer.
Vi spelade in skivan Kåklåtar och turnerade runt Sverige under två år
och uppträdde på skolor, bibliotek och andra samlingslokaler. Vi framträdde också i TV. Vi blev en naturlig del av
musikrörelsen.