ALNÖ

Alnöbron förbinder Alnö med fastlandet

Med vidsträckta skogar och de två stora älvar, Ljungan och Indalsälven är Sundsvallsdistriktet ett mycket lämpligt område för skogsindustri. Tack vare detta utvecklades trakten från att ha varit en glesbefolkad jordbruksbygd till att bi en av Sveriges tätast befolkade industridistrikt.

Under 1800-talets mitt utvecklades ångsågen och denna revolutionerade trämarknaden. Nu behövde inte sågarna förläggas till vattendragen utan kunde placeras vid kusten för att sedan lätt skeppas vidare ut i världen. 

I Sundsvallsdistriktet anlades 43 ångsågar och var i slutet av 1800-talet världens största sågverksdistrikt. Höjdpunkten lång på 1890-talet men stagnerade mot 1920/30-talet så många av sågarna lades ner.

Alnö hade ett idealiskt läge mellan Indalsälven och Ljungan och med perfekta hamnar i Alnösundet. Här byggdes sågverken tätt. Som mest fanns 16 sågar i gång samtidigt. Detta inspirerade Elias Sehlstedt till den berömda frasen "Och hela hamnen som en spegel låg. Och såg vid såg jag såg, hvarthelst jag såg"

Karlviks ångsåg på 1890-talet

Detta är Karlsviks sågverk idag

Arbetskraften till sågverksdistriktet rekryrerades från de överfolkade småbruksbygderna i södra Sverige, Norrlands inland och finska Österbotten. År 1880 var vid 16 sågverk totalt 900 personer fast anställda,  plus att 1500 var säsonganställda. Arbetstiden var i snitt 12 timmar varje dag och genomsnittsinkomsten 700 kronor per år.

Träpatronerna kom från olika länder och klasser. De insåg skogens värde, de hade initiativförmåga och näsa för pengar.

Alnö äldsta kyrka

Alnö gamla kyrka är en medeltidakyrka, uppförd under senare delen av 1100-talet. Kyrkans skyddehelgon är S:t Mikael. Det är Medelpads äldsta bevarade kyrka och byggdes  ursprungligen av 12 bönder. 

Kyrkans interiör räknas som en av de förnämsta i vårt land. Målningar i valven och på väggarna tillkom på 1500-talet. Från samma tid härstammar en träskulptur av Madonnan och Triumfkrucifixet. De senare en skapelse av Haakon Gullesson från Enånger i Häslingland.

Kyrkan var i bruk ända till 1860-talet då den blev för trång och en träkyrka byggdes, som dessvärre brann redan 1888. Kyrkan använd nu bara på sommaren och är en mycket populär bröllopskyrka.

Den nya kyrkan, ritad i nygotisk stil av Ferdinand Boberg invigdes 1896.

I den nya kyrkan finns en dopfunt som kommer från gamla kyrkan. Den är i trä och troligen tillverkad på 1100-talet. Det är en av de få medeltida träfuntar som finns bevarade i Sverige och den enda som är utförd i laggkärlsteknik. Materialet är furu men formen är hämtad från stenfuntarna.

Ornamentiken skildrar dopets betydelse, kampen mellan hedendom och kristendom. Funten räknas som ett av Nordens mest unika kulturföremål.

Dopfunten
bilden hämtad från
Alnö Hembygsförenings sida

Alnöbron sedd från Gustavsberg

Alnövy

- Alnö Hembygsföreningsförening

- Röklandssläkten