Dråp i Attmar år 1713
Nils Pärsson var bosatt i Gryttjom i Attmar församling åren 1679-1714. Han dräpte sin svärson 1713 och blev 1714 avrättad.

Enligt dödboken: "Nils Pärsson i Gryttjom undergick död stympad och halshögs på Attmars kyrkovall för det dråp han begick på sin måg Abraham Larsson. Han gick väl nögd til döden, fick kyrkogärd och vigning, begrofs av Mag. Joh. Norlander som och tillika med Mag. Pet. Arling samt Comminist. Loci fölgde han til (rättaren eller rättsplatsen). Han begravdes den 26/1 1714. Han hade 11 barn, 1 son och 10 döttrar."

Vad var det som hade utlöst denna historia. Jag letade i länge efter domboken. Först på landsarkivet i Härnösand och därefter på riksarkivet i Stockholm. Till sist fick jag träff i Härnösand, där den trots allt fanns. Men det var otroligt svårt att tyda handstilen. Det var skrivet på tunt papper, så att texten på baksidan lyste igenom och sjuttonhundratals skrift är inte lätt att läsa. Jag fick hjälp av Agneta Olofsson i Härnösand med att tyda texten.


År 1713 den 13 Juli hölls extraordinarie Ting i Tuna

Den 15 juni hade Nils Pärsson i Långskog, så illa hanterat och slagit sin måg Abraham Larsson att han fick läggas till sängs. Abraham avled den 23 juni.

Vid tinget berättade Nils Pärsson att mågen som bodde på samma ställe, hade gått från gården i ett ärende. När Abraham vid middagsmässa kom hem drucken, söp han tillsammans med Nils deras inköpta brännvin. Därefter gick Abraham och lade sig. Medan mågen sov gick Nils till kvarnen.

När han kom tillbaka stod Abraham på golvet med händerna under armarna. Då bad Nils hustru mågen att sätta sig till bords för att äta och inte stå där på golvet. Eftersom Abraham inte satte sig, tog Nils honom i armen och bad honom att gå ut och ta med sig sina ytterkläderna. I det samma föll mågen på golvet (efter han var sömnig och drucken) då frågade Nils honom om han skulle ligga så där på golvet, men Abraham svarade inte. Nils försökte bära honom upp till nattstugan till Abrahams säng, så att inget främmande folk skulle komma och se honom ligga där på golvet. Nils drog honom ur förstugan och kom ut på farstubron. Eftersom Nils gick baklänges ramlade han och tappade Abraham. Nils såg att han bröt sig illa i halsen. Nils tilltalade honom och begärde att han skulle kliva upp och hjälpa sig själv till nattstugan. Då kom Nils hustru och dottern (Abrahams hustru) och tog Abraham och bar in honom i stugkammaren, där han hade sin utdragssäng varpå Nils gick till kvarnen. Nils menade att han inte mer hade hanterat honom illa.

 

Nils Pärssons hustru blev hörd och lämnade samma berättelse som mannen. Hon hade kommit till storstugan och Nils hade dragit Abraham därifrån. Hon såg att Nils hade en vattenskopa med vatten som han kastade på Abraham. Hon tog av Nils skopan.

 

Abrahams hustru hördes av rätten och hon berättade att Nils hade slagit Abraham. Rätten hörde Nils om detta och han svarade att han ibland slagit mågen eftersom han blivit förargad på honom. Alla närvarande visste och kunde intyga att Abraham var en faderlig och stilla man, men att han ibland kunde dricka sig drucken.

 

Änkan Brita Danielsdotter som vittnade berättade att hon svept Abrahams lik på tredje dagen. Hon fick frågan hur liket såg ut. På det svarade hon att halsen var kolblå och svullen och armarna och ryggen mycket blå.

 

Pigan Kierstin Nilsdotter i Rude berättade att två dygn sedan Abraham blev slagen hade hon ett ärende till gården. Abrahams hustru ville ha Kierstins hjälp att lyfta honom ur sängen så att hon fick bädda åt honom. De lyfte honom ur sängen i lakanet och han jämrade sig och gnydde mycket. Kierstin frågade honom vad som felades, eftersom hon hört så mycket om denna händelse. Abraham svarade att svärfadern hade hanterat honom illa i armar och halsen när han drog honom ut ur storstugan och att han trodde att han inte skulle leva så länge. Han sa att de inte fick komma åt halsen på honom när de lyfte. Rätten frågan Kierstin om han sett att han var blå, men det hade hon inte gjort.

Änkan Karin Persdotter hade frågat Abraham vad som fattades honom. Han svarade att svärfadern först gett honom en örfil så att han föll med huvudet emot tröskeln. Sedan hade han illa dragit honom ut på gården. Nils hade sedan rest upp honom och därefter kastat honom så att halsen gått av. Karin hade känt på honom och han var kall nedanför midjan. Hon frågade Abraham vad Nils ville honom och han svarade att svärfadern ämnat draga honom bort i backen och där taga livet av honom.

 

Vad rätten beslutade stod inte i domboken. På andra sidan var ett annat mål skrivit. Men hur det avlöpte har vi ju redan fått reda på av dödboken. Nils halshöggs på kyrkovallen i Attmar.

Elisabeth Carlsson