Det började egentligen med ekologiskt odlade vetekorn, brännässlor, våtarv och andra ätliga vilda växter. Örterna mixades i oklorerat vatten, grönmassan silades bort och vi fick en grön dryck, ”Grönis”. Grönisen tillsammans med björksaven och andra ekologiska produkter gav oss bredare marginaler för den överkänslighet och allergi som finns i vår familj. Hästar katter och kaniner var en del av vår livsstil fram till 1995. Vi valde bort den livsstilen efter ett astmaanfall för att slippa medicinerna.

Efter sju år började vi sakna att ha husdjur omkring oss.
Skulle vi våga oss på att skaffa husdjur igen?

Bland de mer allergivänliga hundraserna fastnade vi för pudeln, den gyllengula aprikosfärgade mellanpudeln. Samma gyllengula färg som avspeglar sig i nyskördade spannmålsåkrar en solig höstdag. Med hjälp av SKK:s utbildningsansvariga i Örebro kom vi i kontakt med en familj som lånade ut sin vita dvärgpudel till oss under en tid. Det fungerade bra.

Candy kom in i vår familj oktober 2002 och sedan Sucette, i maj 2006.
Vilken lyckträff det var!
Pudeln är en frisk, lättlärd, pigg, och härlig hundras. Det är mycket hund i en pudel oavsett storlek. En extra bonus är att rasen inte hårar. Den vardagliga pälsvården kräver inte mycket extra arbete.
                       
Våra hundar följer med oss överallt.
På dop och bröllop, födelsedagar och semestrar. De har gått påskkärringar, dansat runt midsommarstång, varit med på många grillfester och firat jul och nyår med fyrverkerier. De har vistats i stall bland hästar, katter och hundar, i idrottshallar, på badplatser och både i städer, skog och mark. De har åkt snöskoter, cyklat, åkt tunnelbana, pendeltåg, vanligt tåg, bil, buss, hissar, rulltrappor och vistats på flygplatser. Vi har tränat spårning och sök, agility, vardagslydnad och varit på hundutställningar. Tillsammans med Örebropudlarna har vi varit på pudelträffar och träffat många hjälpsamma och duktiga pudelägare som generöst delat med sig av sina erfarenheter.