|
| |
| Livet i Sparta skilde sig mycket från det i Aten. Spartanerna var i
minoritet men behärskade helt de underkuvade heloterna, som de höll som slavar
på sina jordegendomar. Ofta kunde de provocera heloterna till uppror för att därigenom
få behövlig träning i krigföring. Sparta framstår som ett slutet, inåtvänt
samhälle. Vid sju års ålder lämnade pojkarna hemmet för att uppfostras kollektivt
till goda soldater. De lärde sig uthärda strapatser, köld, hunger och fysiska plågor
utan att klaga. Förslagenhet ansågs som en dygd, en lyckad lögn visade prov på
förslagenhet.
Även flickorna fick en fysisk uppfostran och de spartanska kvinnorna ansågs som de
vackraste och frimodigaste i Grekland. Fria förbindelser sågs inte som olämpliga, de
kunde ju leda till fler framtida krigare. De spartanska mödrarna var uppfostrade till att
hellre önska att deras söner stupade i krig än undkom genom flykt.
I slaget vid Termopyle 480 f. Kr. blev den spartanska armén ensam kvar för att stoppa
den invaderande perserstyrkan. Två spartaner "sjukskrev" sig på morgonen, en
av dem ryckte in i striden senare på dagen. Alla spartanerna stupade, endast den som inte
deltagit i striden överlevde, men han sägs aldrig ha kunnat återvända hem till Sparta
på grund av vanäran att ha dragit sig undan striden.
Hur sann denna redogörelse för spartanerna är, anses svårt att säga. Det finns andra
uppgifter som säger att spartanerna var lömska och tjuvaktiga och inte överdrivet
hjältemodiga. Det viktiga är att de flesta hade uppfattningen att spartanerna var som
ovan skildrats. Därigenom blev det i praktiken sant att de var så, både för dem
själva och för omgivningen. Deras styrelseskick skilde sig en del från det i Aten:
 | De gamles råd
bestod av 30 män valda på livstid av alla medborgare.
Som framkommer av namnet var det män med stor livserfarenhet.
De kom från förnäma släkter och deras uppgift var att lägga fram lagförslag.
De utsåg de två kungarna.
|
| Kungarna
var alltså två, en skulle leda spartanerna ute i fält, den andre stanna hemma
och styra landet och bevaka heloterna. Vem som skulle göra vad lottade man om och
förloraren stannade hemma.
De rekryterades alltid från två bestämda släkter.
|
| Folkförsamlingen
utgjordes av alla manliga medborgare som fyllt 30 år.
Deras enda uppgift var att säga ja eller nej till lagförslagen.
|
| Eforerna
var fem stycken och utsågs genom lottning i folkförsamlingen.
De skulle kontrollera kungarna.
|
Det slutna, stränga, närmast elitistiska spartanska samhället ansågs av filosofen
Platon som kompetentare än det folkstyrda Aten. Under 1900-talet har många velat
jämföra det totalitära Sovjetunionen med Sparta. Kanske är vår kunskap om Sparta
mycket präglad av våra förväntningar och vi får de svar vi frågar efter. Hur
spartanerna egentligen var, vet vi inte, vi vet bara vilket eftermäle de fick. |
|
