Indus
Tillbaka Hem Upp Nästa

 

I städer som Lothal, Harappa och Mohenjo-daro vid Indusfloden fanns 2500 f Kr en högkultur. En modern stadsplanering tyder på stark centralmakt. Byggnadsmaterialet var tegel och ett standardmått förekom vad gäller tegelstenarna storlek. Yrken verkar ha gått i arv och ett spel, chaturanga, som givit upphov till schack förekom. Man framställde brons och handlade med andra delar av världen. Man använde sig av en skrift, som ingen dock ännu  lyckats tyda.

Omkring 1500 f Kr gick denna högkultur under. Ett främmande folk, arierna, erövrade området. Kanske var ursprungsbefolkningen, draviderna, försvagade av naturkatastrofer de själva förorsakat. Genom att hugga ned skogen fick de jorden att erodera och slamma igen flodens utlopp med svåra översvämningar som följd. Sålunda försvagade blev kanske den fasta, relativt fredliga befolkningen offer för ett krigiskt folk med hästdragna stridsvagnar.

Arierna var indoeuropéer från de iranska högslätterna, som spred sig åt skilda håll i världen. Nästan alla språk i dagens Europa är indoeuropeiska och de första grekerna och romarna var kanske några av de äldsta ättlingarna till dessa arier i vår världsdel. En konsekvens av dessa tidiga folkvandringar är att dagens persiska och hindi är närmare besläktade med svenskan än finskan och estniskan, eftersom de båda senare inte är indoeuropeiska.

I Indusområdet kom ättlingarna till dessa arier att placera sig i de översta kasten i det kastväsende (som grupperade befolkningen i en hierarkisk struktur) som uppstod efter erövringen och som så nära förknippas med hinduismen, vilken också uppstod vid tiden för erövringen, troligen som en sammansmältning av dravidernas ursprungliga fruktbarhetskult och ariernas mer krigiska religion.

Det översta kastet kom att utgöras av prästerna, uttolkarna av gudarnas vilja. Det andra av krigarna och det tredje av köpmännen och näringsidkarna. Det fjärde, tjänande kastet, blev förbehållet de underkuvade draviderna.

 

horizontal rule

Tillbaka till Komvux Gotland