Skjuta 9 mm kulor i 38 revolver.

Revolver i kaliber .38 en mycket vanlig förekommande kaliber på fältskytte tävlingar i dag. Denna höga frekvens av
just kaliber 38 revolver, beror säkert på att Smith & Wesson har en storsäljare i sin 38 revolver - 14 modellen.
Dessa vapen som i övrigt är en alldeles utmärkt revolver har egentligen bara en nackdel, en ganska kraftig rekyl.
Till detta kan också läggas att utbudet av kulor för den som inte gjuter själv är starkt begränsat.
I kaliber .38 special finns oftast kulor tillgängliga från ca 145 till 158 grain, ganska eller riktigt tunga kulor.
Detta med tunga kulor ger helt automatiskt en riktigt hård rekyl och som en "spinn off" effekt av den kraftiga rekylen, ett kraftigt
pipuppslag och därmed ökar skjuttiden per station i en fälttävling.

Mitt utgångsläge var att försöka att minska denna rekyl, med alla till buds stående medel, jag fann då att en möjlighet var,
att minska vad vi kastar iväg (kulans vikt).
Jag började med att prova att skjuta helmantlade kulor i kaliber 9 mm, detta med anledning av att det finns ett stort
utbud av kulor i kaliber 9 mm och framför allt det finns riktigt lätta kulor som bör ge en acceptabel utgångshastighet kombinerat
med en låg rekyl.

Detta första försök gav mig blodad tand och försöken fortsatte med båda bly och kopparplätterade blykulor.

Hela iden bygger på att skillnaden i storlek, kulorna mellan kaliber 9 mm och kaliber 38 är några hundradels millimeter,
ibland till och med överlappar dessa båda kaliber varandra!
Tanken var att en mantlad kula i kaliber 9 mm, även om den var lite i underkant i mått, med sin relativt hårda mantel och med en måttlig utgångshastighet inte skulle "kliva över bommarna i pipan".

Detta var min ursprungliga idé sedan stötte jag på vissa tekniska problem, så som att en 9 mm kula går ju att kasta ner i en .38 patron!
En helt annan hylskalibrering måste till, för att få kulan fast i hylshalsen. Mer om detta senare i artikel.

Mått och vikt

Det nominella måttet på kaliber .38 special är . 355 - 358 " eller 9,02 - 9,09 mm.
Det nominella måttet på kaliber 9mm är           354 - 356 " eller 8,99 - 9,04 mm.
Vi kan direkt se att dessa två kaliber till och med överlappar varandra.
Men den största skillnaden mellan dessa både kaliber är att utbudet av lätta kulor är mycket större i kaliber 9 mm än i kaliber 38 special.
Därav är också prisnivån oftast betydligt lägre på just 9 mm kulor.
Kulor för 9 mm finns att tillgå från 80 grain (5,19 gram) och uppåt, men kulor i kaliber .38 oftast börjar i vikter rund 148 grain (9,59 gram).
Skillnaden blir ganska dramatisk att snabbt "slänga i väg" 5,2 gram i stället för 9,6 gram!
Men först bör vi ta reda på vilket mått vår pipa har, den enklaste metoden är att försiktigt trycka igenom mycket MJUKT
bly genom pipans lopp, börja bakifrån och tryck framåt precis som kulan går. För att sedan mäta upp måttet över bommarna, öka
detta mått med 1 - 2 hundradels millimeter och du har din revolverpipa's kulmått.
Läs mera om olika mått på kulor.



  Halskalibrering .38 hylsa, 2 stegs metoden


KALIBRERING

Efter avfyrning av en patron har hylsan expanderat. Hur mycket beror blad annat på kaliber, hylsa och patronläge.
Vi måste alltså kalibrera hylsan för att kunna ladda om den.
Allra viktigast är att få hylshalsen, att återigen kunna hålla fast kulan på ett säkert sätt.
Kulan måste ju sitta fast i patronen.
För att inte ändra läge i hylsan i väntan på att skjutas av.
Förutom att vi reducerar diametern på hylshalsen så måste vi också reducera hylsans "kroppsmått" med kalibreringsvertyget.

Det finns två vägar att gå, när det gäller kalibrering rent tekniskt sett.

1 Att tillverka ett verktyg för laddpressen som minskar ner hylshalsen ytterligare de få 100 dels millimeter som krävs. Ger en betydligt
snabbare genomströmning av laddade patroner. Läs om verktyget för kaliber .32

2 Dillon SD och två stegsmetoden är att först kalibrera hylsorna i station 1 med kaliber .38 verktyget och sedan byta kalibreringsvertyget till
kaliber 9 mm och med hjälp av en distanskloss ( mellan pressen och hylshållare plattan),ca 14 mm tjock, kunna kalibrera ner bara första
delen av hylsans mynning ca 8 mm.
Förvisso tar metod 2 (tvåstegs metoden) lite längre tid men är ändå en användbar metod för den som bara vill prova eller för den som
laddar mindre antal hylsor.

Skjutningen

Under sommaren 2005 utförde jag många tester med just 9 mm kulor i kaliber 38 och det samlade resultatet var mycket gott, rekylen
minskade med upp till ca 50 % (uppskattat värde). Vad precisionen beträffar kunde ingen egentlig avvikelse noteras på de avstånd
som är signifikativa för fält och banskytte. Kanske kan precisionen försämras på riktigt långa avstånd, därom vet jag inget. Men
för oss tävlingskyttar är ju alla avstånd längre än 100 meter egentligen ganska ointressanta.
Men vad som direkt märks med detta sätt att ladda är den ytterst låga rekylen i jämförelse med vanlig laddad ammunition i kaliber 38.
Bäst resultat fick jag med Wv 320 krut och relativt låga laddningar och lätta kulor. Läs mera om rekyl.

Epilog

Att kunna experimentera under säkra förhållande har alltid varit en drivkraft för mig, att aldrig luta sig tillbaka och tycka att allt är bra.
Det har fortfarande tyvärr inte slagit igenom i skyttekretsar bland handladdare att valet av en tung kula som i vissa laddningar "kanske"
kan vara nödvändig, ger med automatik en kraftig rekyl.
Vi har inom skytterörelsen aldrig mig veterligen haft en tävling där den största rekylen vinner, utan det är helt andra kriterier som avgör
vem som slutligen står som segrare.
Jag har läge propagerat för att ladda inte mer än vad som behövs, trots att både jag och mina teorier ibland har bespottats så påstår
jag lika envist att min tes är helt rätt.

När jag började skjuta gevär för många år sedan, var det mer eller mindre vedertaget att ladda maxladdningar och sedan lite till!
För en del utövare stod ordet "lite till över maxladdningen av krut" som en symbol för "extra mycket krut".
I dag har vi lärt oss (de flesta av oss, dock inte alla) att det finns absolut ingen automatik mellan överladdningar och en
bra precision.

I stället är det så att bra laddningar förekommer med jämna intervaller hela vägen ner från av kruttillverkaren rekommenderad max
laddning, men min erfarenhet är att de absolut bästa laddningarna ligger lång ner ifrån maxladdningen, till och med ibland under
minladdningen.

Låt mig ta ett belysande exempel i kaliber 9 mm och titta in i laddtabellen, kulvikt 115 grain (7,5 gram) rekommenderad mängd Wv 320 krut
4,6 grain maxladdning, är det någon som på fullt allvar tror att detta är en laddning designad för 25 meters banskytte?
Även om den naturligtvis går att använda för just detta skytte.

Detta är en kaliber för en tjänstepistol där det ställs helt andra krav på laddningen än att träffa en papptavla på 25 meter, här
ställs krav på stoppkraft osv...
Mina försök med 9 mm kulor i .38 revolver visar sig inte bara ge en mycket låg rekyl, utan också en precision helt utan anmärkning
när 9 mm kulan går i runt eller strax över 200 m/sek istället för strax undereller över 400 m/sek!

Tyvärr när det gäller just denna 9 mm kaliber framhävdar Pistolskytteförbundet med sitt regelverk en viss anslagsenergi 420 joule
och så faller hela iden med lågladdad 9 mm ammunition ihop som ett korthus.

Jag vågar påstå att just denna regel om anslagsenergi gör skyttet en Björntjänst, av den enkla anledningen att kategorin störande
ljud för omgivningen ökar högst betänkligt med högladdad ammo, säkerhetsavstånd ökar, skador vid olyckor ökar, slitage på vapen ökar
osv.

Neuhausen gamla nojjor som fortfarande är frekvent använda ute på våra fält och banskyttetävlingar, är rekommenderade av tillverkaren
att skjutas med högst 325 m per sekund! Inte 450 mpsek!
Jag kan inte se en enda fördel med just denna höga anslagsregel, bara nackdelar..
Nu är det bara just denna kaliber som av någon anledning är belagd med restriktioner, alla andra kaliber är helt fria att testa och
experimentera med.
Där är 9 mm kulor skjutna i kaliber .38 special ett bra exempel.

Arne Nohlberg 2006 06 10 rev 2012 04 Hör gärna av dig med just dina synpunkter, ros eller ris, via mail.