Detta är en artikel som länge legat och grott i mitt huvud, för personligen är jag mycket intresserad av just
säkerhetsfrågor
och är
vågar jag påstå ganska bra insatt i hur det borde vara inom vårt förbund för att kunna
presenteras som ett
förbund med just det,
hög säkerhet som en ledstjärna i förbundsarbetet.
Men tyvärr så verkar det som om luften helt har gått ur vårt förbund när det gäller säkerhetsfrågor, det verkar
som om
införandet av
den i många fall hatade "proppen", var den sista verkliga kraftansträngningen på säkerhetens
altare och sedan har egentligen inte så mycket hänt!
Men jag anser att säkerhetsarbete det är något som alltid måste pågå inom vårt förbund ute i våra kretsar och inom
våra föreningar som som tillsammans utgöres av
en en stor
skara brukare av skarpladdade handeldvapen.
Det är mycket viktigt att vi
aldrig kan slå oss till ro, utan vi måste alltid vara på bettet och säkerställa och ständigt
förnya vårt
säkerhetstänkande.
Detta har dock inte skett, utan i stället har en stor stagnation uppstått inom vårt förbund och denna stagnation har
tyvärr spridit sig som ringar på vattnet också ut i våra föreningar och detta hoppas jag
att min artikel
kan råda bot
på och att säkerhetsfrågorna återigen kommer upp där dom ska vara, nämligen
längst upp på dagordningen,
där
de hör hemma.
Men att bara ge sig ut och påstå något kan ju verka lite övermaga om det inte kan ledas till bevis, därför
vill jag mera konkret
beskriva vad jag saknar och vad jag anser måste till för att vi ska kunna anse oss vara
åtminstoende
på väg mot en bättre
säkerhet!
Vi vet ju att det är just säkerheten och säkerhetstänkandet som möjliggör att vi skyttar kan träffas och skjuta
tillsammans på
tävlingar/träningar utan att någon/något blir skadad.
Detta är så viktigt att det förtjänar att upprepas
gång på gång!
Proppen.
Jag kan klart deklarera att jag idag är en förespråkare för denna säkerhetshöjande detalj, jag är beredd att acceptera i
stort sett allt som höjer vår säkerhet.
Men låt oss återknyta kontakten med den så kallade proppen igen, naturligtvis har den gett oss skyttar en bättre säkerhet
och framför allt en visuell bekräftelse på att inte vår skyttkompis springer omkring med ett laddat vapen.
Men samtidigt måste vi ha klart för oss att under den mest kritiska förloppet av en skjutning, då finns inte proppen
på plats!
När ladda är kommenderat, då är säkerheten som finns i proppen avlägsnad och någon egentlig säkerhetshöjande
detalj mer
än inbyggda
säkerhetsfunktioner i våra vapen kan vi inte lita på under denna så kritiska del under
en skjutning.
Någon kan halka, drabbas av en sjukdom och falla till marken och ett eller flera skott kan avlossas slumpvis mot
skyttekamrater
eller funktionärer, med svåra skador eller kanske dödsfall!
Något hundra procentigt skydd mot ovan relaterat scenario finns inte, men det är som inom allt säkerhetsarbete, det
är oftast inte de stora insatserna
som ger allra bäst resultat, utan egentligen så skulle en total genomlysning av vår
organisations
befintliga säkerhetskompetens ske.
Men detta är nog en utopi, så i stället så ska man kanske börja med att säkerställa det vi har och kanske även höja upp
den befintliga säkerheten om än i små steg med ett ständigt pågående arbete.
Hur kan vi då skydda oss mot denna typ av skador?
Hanuppfång.
Är ett av de säkerhetshöjande faktorer som om dom inte är bortmonterade, betydligt höjer upp säkerheten i
ovanstående
exempel.
Bortmonterade?
Det kommer i nästa nummer av NP en artikel om just bortmonterade hanuppfång och
den brist i säkerheten
som denna
demontering skapar.
Men låt mig först fastslå att ett hanuppfång är en så kallad passiv säkring som träder i kraft vid till exempel
när ett laddat
vapen tappas i marken.
Hanuppfånget fångar upp vapnets hammare om inte avtryckaren är intryckt.
Hanuppfång finns på del flesta grovkalibriga vapen, både pistoler och revolver med få undantag tex Pardini GP
saknar denna viktiga säkerhetsdetalj !
Ändå har den
blivit godkänd som A vapen i Sverige?
Men tyvärr så demonteras detta så viktiga och säkerhetshöjande hanuppfång på befintliga revolvrar och pistoler, enligt
SHB ska alla tjänstepistoler vara föresedda med ett fungerade hanuppfång för att få tävla, men att förlita sig på att så
är fallet, är absolut
inget att lita på.
För tyvärr så kontrolleras detta med fungerande hanuppfång inte alls i det som i dag kallas vapenkontroll, men i folkmun
kallas "väga vapen". Denna beskrivning ger med automatik en övergång till nästa stora problem.
Vapenkontrollen
Jag har i dag i snart (4) fyra år slagits för att förbundet måste skyndsamt ta tag i detta problem med den så kallade
vapenkontrollen. Jag har fått ett brev där förbundordföranden lovar att detta är frågor som ska börja att bearbetas
inom förbundet i vinter, men det tog fyra år att inse, att det är en katastrof det som i dag sker ute på våra tävlingar
och kallas vapenkontroll!
Återigen vill jag mycket kort leda i bevis vad jag påstår, med det utbildningskompendiumet som finns under utbildningen
kan absoluta inga vapenkontrollanter värda ordet kontrollanter utbildas.
Detta har också de allra flesta vapenkontrollanter insett och gör inte ens ett försök att kontrollera vapnet i fråga.
Men jag har vid ett flertal tillfälle när jag lämnat fram mitt vapen sett hur den stackars vapenkontrollanten med just
mina vapen försöker att leva upp till en kunskapsnivå som han helt saknar och oftast eller nästan alltid kontrollerar
han fel detaljer på mitt vapen!
Det är ju klart angivet i SHB (skjuthandboken) att säkerheten ska komma först vid vapenkontrollens utförande, men
någon sådan kontroll värt namnet sker nästan aldrig!
Även texten i SHB ger ju skytten en försäkran om att just hans vapen kommer att genomgå en säkerhetskontroll, vilket i
praktiken aldrig sker!
Här måste förbundet knyta upp människor som kan vapenteknik och tillsammans med dom utarbeta ett nytt kompendium
för utbildning av gamla och nya vapenkontrollanter och detta måste ske skyndsamt!
Låt mig ge ytterligare ett bra exempel: På en tävling så beslöt vi vapenkontrollanter att kontrollera hanuppfånget på
alla vapen! Vapen efter vapen
ca 10 stycken saknade denna säkerhetsdetalj, mera om detta senare i höst/vinter kommer
på denna hemsida.
Men observera att 90 % av just detta vapen klarade vapenkontrollen utan problem!
Vapnets hanterande mellan skjutstationerna på en fälttävling.
Fortfarande ser man folk kliva omkring med vapnet hängande i varbygel eller i handen mellan skjutstationerna
på en fältskyttetävling!
Var och en kan nog inse vilken bild detta ger av vapenägaren och tyvärr även i förlängningen av skyttet
som sport.
När nu inte folk begriper sitt eget och andras bästa då måste man skyndsamt skriva ett regelverk om just denna
hantering av vapen. En liten lätt väska kostar max 200 kronor ett hölster ungefär lika mycket, en begagnad väska
kanske max 50 kronor!
Framtida kvalitet på våra handeldvapen.
* Antalet vapenhantverkare med handeldvapen på programmet tenderar att minska år efter år och inga ny vapensmeder
etablerar sig, detta på grund av att det inte finns någon lönsamhet i denna bransch.
* Den som då fortfarande har någon att skicka sitt vapen för reparation kommer att häpna över de dyra kostnader som är
förknippade med bara frakten av av vapnet.
* Vi såg också ganska nyss i NP en artikel om svårigheten att skaffa fram reservdelar till ett så välkänt vapen som
Smith&Wesson, det finns många bevis hur framtiden kommer att se ut och att kvaliten på våra vapen kommer att sjunka
det är helt klart.
* Vi vet att hantverks skickligheten eller förmågan att jobba med sina egna händer har avtagit dramatiskt de senaste 20 åren och
i stället har de teoretiska kunskaperna ökat högts betydligt. Detta resulterar i att möjligheten att åtgärda även smärre fel
på ett acceptabelt sätt, på ett handeldvapen minskar drastiskt.
Detta är problem som kommer att med stor sannolikhet att axelera in i framtiden och redan nu är det dags att planera vilka
åtgärder som behöver vidtagas, för att bryta upp den onda cirkel.
Jag har lagt en motion till förbundet om att det inrättas en vapenteknisk grupp inom förbundet som får till uppgift att sprida
kunskap och tekniskt kunnande om just handelvapen, ut till förbundets medlemmar. Denna grupp ska då bestå av kompetenta människor inom just vapenteknik!
Jag kan redan nu se att det höjs på ögonbrynen ute i Sverige, ska alla börja laga sin vapen själva!
Nej, så är det naturligtvis inte meningen att det ska gå till. Men personligen tror jag att det är av mycket stor vikt att
höja den tekniska kunskapsnivån även hos brukaren.
Kanske kan fräscha nyutbildade framtida kunniga vapenkontrollanter hjälpa till med smärre reparationer?
Epilog
Denna min artikel är bara ett axplock ur vad som behöver göras för att höja upp vår säkerhet. Säkerhetsarbetet måste
ju ständigt pågå, detta arbetet får aldrig anses vara färdigt även det bästa går att förbättra och detta förändring måste
anser jag initieras av förbundet men arbetet till en förbättring ska också ske ute i föreningarna och hos dig och mig.
Alla har vi samma ansvar för att hålla en hög säkerhet, alla måste hjälpa till, men det måste genomsyra hela vår
organisation att just vi håller en hög säkerhet.