Välkommen till Arnes Pistolskyttesida Portalen för aktiva skyttar

Artiklar Om denna hemsida Börja skjuta På gång Nyheter


Skyttets framtid…

Vi har precis klarat oss från ett av de tydliga externa hoten mot vår hobby, blyförbudet.
Tyvärr tog vi inte riktigt tillfället i akt att samla trupperna kring denna gemensamma fiende, utan vi har fortfarande en
fragmenterad samling med förbund och skyttar.
Det är dags att ta en fundering på om vi har några andra stora hot riktade mot oss. Vi har förvisso ett antal ständigt
närvarande hot, vapenförbud, ökad reglering etc. men det jag vill lyfta fram nu är svårigheten att rekrytera nya,
unga, skyttar.

För att kunna förstå varför vår rekrytering och verksamhet har problem med detta behöver vi se lite på vad som hänt med
omvärlden, och de unga, samt vår sport.
Vårt skytte har gamla traditioner.
Urgamla, rent av.
Mycket lite av reglerna har ändrats, så en femtio år gammal skjuthandbok skulle gå fint att använda idag, till stora delar.
Skyttet kännetecknas av föreningsliv, social samvaro och en strävan mot framtida belöningar.
Om man tränar på hårt i ett halvår/år så kan man få egen licens.
Om man tränar hårt i fyra - fem år så kan man komma till SM.
Det finns oerhört mycket att lära, och utmaningen är stor.
Men den direkta återkopplingen finns knappt, i alla fall inte efter de första tre 46’orna.
Låt oss fundera lite över hur världen har förändrats sedan vårt förbund började skapas.

Intresse för föreningsliv har minskat drastiskt. Förr fanns det ett stort utbud med ideella föreningar som erbjöd ett urval
aktiviteter inom sport och fritid.
Dessa minskar idag och istället är man beredd att köpa sig aktivitet, exempelvis gym, för att slippa allt klubbarbete och
ideellt arbete.
I själva verket strävar man efter minskad direkt social samvaro (träning i grupp) för att kunna styra sina egna tider och
kunna träna när man vill.
Om man ens tränar.
Den fysiska nivån bland dagens unga torde vara den sämsta någonsin. Fysiska aktiviteter har svårt att locka ungdomar i
den utsträckning det en gång har.

Istället sysslar ungdomar mer med dator och tv-spel, samt ensidig konsumtion av media. Detta är inte nödvändigtvis
problematiskt i sig, men när skyttereferensen ungdomar har kommer från aktiviteter med direkt stimulans, antingen
virtuella sådana som tv-spel, eller verkliga som laserdome, paintball eller soft-airguns så är det stillasittande, långsiktiga,
skytte vi erbjuder inte fullt så lockande.
Det tar en väldig tid innan de får göra något ”roligt”.
Här får vi vara självkritiska.
Vi har inte utvecklats och tagit in nya grenar i det tempo vi borde ha gjort.
Vårt PPC-skytte är ett steg i rätt riktning, men även det är för passivt.
Vad vi borde ha gjort är att ha tagit till oss IPSC-skyttet bättre.
Det är visuellt, snabbt och spännande. Det är också extremt svårt och kan vara kostsamt.
Det gör att det knappast lämpar sig för nybörjarskytte, skytten måste ju dessutom ta licenser inom andra discipliner
för att ens få vapen till IPSC.

Samtidigt som våra skyttar får möta en lång utbildning, hårda krav, registerkontroller och trögrörliga föreningar med
huvudsakligen äldre skyttar och avlägsna positiva återkopplingar finns det ett ökande urval med ”skyttesporter” som
ger ungdomarna vad de vill ha.
Direkt. Sugen på skytte? Köp en Glockkopia på teknikmagasinet för några hundra och panga på inomhus.
Spendera någon hundring på en rejäl om gång på en paintballbana, eller bli engagerad och börja spela airsoft, och
ha adrenalinstinna skytteomgångar utan mer än någon minuts träning.
Slipp plugg och körkortsliknande svårigheter.
Vårt erbjudande börjar stå sig allt sämre jämfört med konkurrenternas.

Vad vi kan göra för att möta det här är att vara flexibla i våra grenar, och ta till oss de nya skytterformerna.
Jag har själv låtit en 13-årig kille skjuta luft samtidigt som vi andra skjutit krut, på samma banor.
Det gav honom möjlighet att prova på våra skyttegrenar och börja skjuta nästan direkt.
Han skulle annars fått vänta i flera år innan krutskytte varit en möjlighet och varit hänvisad till långsamt luftskytte
inomhus. På samma sätt kan vi möta andra aspirerande skyttar.
Låt dem börja skjuta direkt – men med luftpistoler istället för krut.
Det finns en uppsjö av mer eller mindre ”riktiga” luftpistoler som duger fint för nybörjar skytte och som även klarar
längre avstånd. Dessutom lär vi känna skyttarna mer, och behöver inte fullt lika mycket personal för att hålla koll på
dem från början. Detta löser dock endast en liten del av problemet med startsträckor och skytteformer.

Vad jag föreslår är att vi åtminstone börjar fundera på att ta fram både fältbanor och IPSC-skytte för luftvapen och
airsoftvapen.
Då kan nästan vem som helst i myndig ålder mot en rimligt ekonomisk investering och med en kortare
säkerhetsutbildning börja skjuta.
Vi kan dessutom bygga banor inomhus, om så skulle kräva.
Det blir inga problem med buller, det blir inga större problem med bly etc.
Vi kan få skyttar, både äldre och yngre, som tränar dessa billiga och icke vapeninnehavspoängbelastande sporter
nästan året runt, som kan tävla direkt och som kan få en snabbare och mer spännande sport.
Med tiden kan vi förhoppningsvis få dessa att intressera sig för ”vårt” skytte.
Då kommer de ha en längre tids skytteerfarenhet och ett större intresse för det, så snäppet upp till det ”riktiga”
blir inte lika stort.
De har kunnat träna sig i vapenhantering och skytte och därmed kunnat få säker hantering i ryggmärgen.
Dessutom är det då personer som vi känt under en längre tid och således kan vara tryggare över att rekommendera
för innehav av riktiga vapen.

Vi måste tänka annorlunda.
Vi måste anpassa oss till vad nybörjare vill ha, inte vad vi anser att de ska vilja ha.
Vi måste anpassa oss till den nya tekniken och dess möjligheter, inte självgott döma ut dem.
Om inte vi tar för oss av dessa möjligheter så lämnar vi fritt till de som redan idag rekryterar våra potentiella skyttar
att ta dem utan verklig konkurrens.
Ska vi verkligen låta dem hålla på utan konkurrens?  

Marcus Nohlberg