Personakt Antavla

Johannes Olaus Sevallius

Kyrkoherde, riksdagsman. Blev 74 år.

Far:Olaus Olai Sudermannus (- 1630?)
Mor:nn (- 1608)

Född:1604 24/6 Sevalla (Väsm). [1]
Död:1679 14/2 Tortuna (Väsm). [1]

Äktenskap med Anna Björk (1603 - 1676)

Vigsel:1638 Västerås (Väsm). [2]

Barn:
Johannes Johannis Sevallius (1639 - 1698)
Gabriel Johannis Sevallius (1641 - 1692)
Olof Sevallius (1643 - 1719)
Andreas Sevallius (1645 - 1655)
Daniel Sevallius (1648 - 1651)
Sara Sevallia (1650 - >1717)
Samuel Sevallius (1652 - <1653)

Noteringar

Började vid sex års ålder att läsa i hemmet, kom 1618 till Västerås trivialskola och 1621 till Strängnäs samt återvände 1624 till Västerås. Inskrivs nov 1625 i Uppsala akademi och blir juni 1628 efter återkomsten 1:e notarie i Cl. Mathematica. Fortsätter de följande åren i gymnasiet och avlägger därunder prästexamen okt 1631, blir sept 1632 diakon som den främste av tre och huspredikant hos biskopen, blir fil.kand. juni 1633 och prästvigs feb 1634, varpå han blir sacellan i biskopens prebende Lundby.

Blir aug 1638 hospitalssyssloman och 2:e sacellan i Västerås med tillträde i nov. Var okt 1640 en av de tre som Arboga önskade till sacellan. Väljes mars 1642 till domkyrkosyssloman och tillträder i maj. Begärdes feb 1643 av Tillberga till kyrkoherde, men Domkapitlet föredrog en annan. Sätts aug 1649 på 1:a rummet till Tortuna pastorat, som han tillträder maj 1650. Var 1652 riksdagsman i Stockholm. Sätts mars 1654 på 2:a rummet till Björksta, dock utan resultat.

När detta pastorat ånyo blev ledigt 1663, begärde han, såsom svåger till avlidne pastor, att få övertaga pastoratet till hjälp för sterbhuset, vilket omedelbart bifölls. Att han likväl icke kom dit sammanhängde med att greve G.A. Banér på Målhammar sökte få sin huskaplan utnämnd, varför han förblev i Tortuna till sin död. Utgången av björkstafrågan bidrog kanske till, att han 1663-64 var angripen av melankoli. Efter tillfrisknandet gav han till kyrkan 12 dlr "till tacksamhetstecken för det att Gud nådeligen haver förmerat hans krafter".

Från 1670 antecknas han i mantalslängderna som dödssjuk eller sjuklig och sängliggande och hade vicepastor. Omdömet om honom vid hans död lydde: "Han haver vandrat still; var man ock så väl fägnat, som honom lidit till; de torftig alltid hägnat". [EVH, II:1/511f]


Källor

[1]EVH, II:1/511
  
[2]EVH, II:1/512