Knut lavard (Estridska ätten)

knjes Vendland, hertig syd-jylland. Blev 34 år.

Äktenskap med Ingeborg Mstislawna (Rurikid) (1099? - >1137)

Noteringar

Uppfostrades sedan 1102 av Skjalm Hvide och sedan 1107 i Tyskland hos hertig (senare kejsar) Lothar av Sachsen. Deltog 1113, och sårades svårt, i den danska hären vid dess nederlag i Lütjenburg, då den gick till motangrepp mot kusinen knjes Henrik av Vendland, vilken erövrat marken mellan Holstein och Oder (DEU). Blev 1115 jarl - eller hertig, såsom han enligt tysk sed kallade sig - av Syd-jylland. Sattes sedan till styresman i Hedeby (nu Schleswig) och mäklade fred mellan sin farbror kung Nils och kusinen knjes Henrik. Fick 1125, efter kusinens död, av fosterfadern Lothar köpa posten som regent över Vendland, och kröntes 1129 av denne till knjes. De hedniska obotriterna och vagrierna reste sig men slogs snabbt till underkastelse och tvingades till den kristna tron. Han regerade med stor skicklighet och rättrådighet, upprätthöll landsfreden mot våldsverkare, befäste Hedeby och Mysunde samt utbildade rytteriet och blev sålunda föregångsman i fråga om befästnings- och härväsen. Ärvde åtskilliga domäner i Danmark efter sin far, och genom sin ryska gemål, dotterdotter till kung Inge av Sverige, innehade han betydande egendomar i det svenska Västergötland. Var mycket omtyckt av folket, men väckte dock mångas ovilja genom sin smak för tysk dräkt och tyska seder. Han understöddes av drottning Margareta Fredkulla, som ansåg honom för rikets och fredens bästa värn. Knuts bittraste motståndare var Margaretas egen son, Magnus Nilsson, som i honom såg en farlig medtävlare om kronan, och vilken ständigt eggade sin far kung Nils mot honom som en trolös undersåte. På kungens inbjudning drog Knut, trots hustruns varningar, 1130 till julgille i Roskilde (DAN). Med stöd av Harald Kesja och Henrik Skadelår gjorde Magnus där flera misslyckade försök att överfalla och mörda Knut; men då Knut besökte sin kusin Cecilie, Knut den heliges dotter, i Haraldsted (vid Ringsted), lockade de sammansvurna honom till ett möte i den närbelägna skogen och mördade honom, vilket blev inledning till mer än 27 års kamp om kronan. Sonen Valdemar utverkade 1169 till Knuts kanonisering, och 1170 skrinlades hans ben i Ringsteds k:a (DAN). [NFB, XIV/421f; HDH, I/93ff, 101f, 111]