Personakt Antavla

Vladimir II, Monomach (Rurikid)

storfurste Kiev. Blev högst 72 år.

Far:Vsevolod I, Jaroslawitj (Rurikid) (1030 - 1093)
Mor:Maria "Irina" Monomacha (1032? - 1067)

Född:1053.
Död:1125 19/5.

Äktenskap med Gyda Haraldsdotter (1055? - 1088?)

Vigsel:omkring 1070.

Barn:
Mstislaw I, Harald (Rurikid) (1076 - 1132)

Äktenskap med nn, från Byzantium (- 1107)

Vigsel:omkring 1090.

Barn:
Jurij I, dolgorukij (Rurikid) (1095? - 1157)

Noteringar

Omtalad mellan 1053-1125. Nämnes första ggn 1077 som furste av Smolensk, och 1078 efterträdde han fadern som furste av Tjernigov, då denne upphöjdes till storfurste av Kiev. Tack vare Vladimirs hjälp, bl.a. genom ett fredsfördrag 1100, kunde fadern hålla sig kvar vid makten trots ständiga upprorsförsök från släktingar och förödande härjningar av kumanerna. Tackade nej, då fadern avlidit 1093, till att bli storfurste och lät istället kusinen Svjatopolk II upphöjas. Tillsammans bekämpade de kumanerna, med vilka de 1094 tillfälligt slöt fred. Senare samma år belägrade kumanerna Tjernigov, som Vladimir tvingades överlämna. Vid det av fadern föranstaltade furstemötet i Ljubetj 1097 tilldelades han Smolensk, Perejaslavl, Novgorod, Rostov, Suzdal och Bjelo ozero. På Vladimirs initiativ enades hans upproriska släktingar och vann en stor seger 1111 mot kumanerna. Valdes 1113, efter Svjatopolks död, mot sin vilja, till storfurste av Kiev, varpå hans bemödande sedan gick ut på att förskaffa sin ätt herraväldet över de olika delarna av riket med utestängande av andra grenar av Ruriks ätt; i 83 slag slog han finnar i norr och öster, polacker i väster samt rensade stäppen från kumaner. På grund av segern över kumanerna och sitt diplomatiska sinnelag lyckades han stävja släktingars uppror och för en tid skapa lugn i riket. Sänkte den 120 procent höga räntefoten till 20 procent och införde stränga straff mot ocker. Berömmes som tapper, klok och karaktärsfast och som ovanligt folkkär och prisas som en av de bästa och finaste storfurstar i Rysslands historia. Efterlämnade ett berömt testamente (Poutjenie), delvis med autobiografisk karaktär, en av den ryska litteraturens äldsta lek-mannaskrifter. [NFB, XXXII/929; NNK; ES, II/135]