Alinco DX-70

Denna kortvågstransceiver i mobilt format (178 x 58 x 228 mm och vikt 2,7 kg) kom 1995, kostade då 10000 kr och täcker även 50 MHz-bandet. Ett par år senare lanserades modell DX-70TH med full effekt även på detta band men i ursprungsversionen användes inte slutsteget där. DX-70 har heltäckande mottagare 150 kHz-30 MHz och dessutom går den mellan 50-54 MHz med separat antennkontakt för detta band. Matningsspänningen är nominellt 13,8 V och uteffekten på KV är omkopplingsbar mellan 100 och 10 W, på 50 MHz väljer man mellan 10 och 1 W. I 10 W-läget tas signalen från drivsteget, något som ger god verkningsgrad och låg strömförbrukning. På kretskortet finns en omkopplare som begränsar effekten till 50 W, användbart om man vill undvika att överstyra ett slutsteg eller har låg batterikapacitet. Panelen är löstagbar och förlängningskabel finns att köpa som tillbehör. Mikrofonkontakten sitter bakom panelen och högtalaren sitter på undersidan så om resten av apparaten stuvas under förarstolen behövs en extra högtalare och förlängningskabel för mikrofonen.

Förutom frekvensratten finns dubbelreglage för volym och brusspärr samt RIT (justerbar mottagarfrekvens plus/minus 1,4 kHz) och MF-skift för att glida iväg från en närliggande störning. Övriga inställningar sker med tryckknappar med dubbelfunktion. Med knappen MF Sel och ratten Multifunction väljer man band, någon av de 100 minnesfrekvenserna, ändrar frekvensen i 1 MHz- eller 100 kHz-steg och bestämmer steglängd för frekvensratten. Fler inställningar kommer man åt med en lång tryckning på Func-knappen. Två VFO:er möjliggör "split"-trafik och med en tryckning på Func-knappen kontrollyssnar man på sin sändningsfrekvens.

Mottagaren är en dubbelsuper med MF 71,75 MHz och 455 kHz. I första MF ligger två enkla kristallfilter med 15 kHz bandbredd. Bandbredden för AM och FM är 8,2 kHz, för SSB och smal AM är den 2,54 kHz (passsband 160-2800 Hz) och för CW och smal SSB 1,4 kHz, dessa värden åstadkoms med keramiska filter i andra MF. Det sistnämnda värdet är högre än det i specifikationen (1 kHz), men i läge CW Narrow inkopplas ett 500 Hz LF-filter med en dubbel operationsförstärkare. Trots det saknar jag ett smalt CW-filter men för ett sådant finns inte plats. Mätningarna på SSB- och CW-filtren vid -60 dB begränsades av fasbrus, men enligt filtrens datablad ska värdena vara 4,5 kHz respektive 3 kHz. AM-filtrets datablad uppger 20 kHz vid -50 dB.

En störningsbegränsare för impulsstörningar kan kopplas in men den är tyvärr ineffektiv eftersom den saknar en fördröjningskrets, det borde ha legat ett 71 MHz-filter mellan pulsavtappning och grind. AGC-konstanten kan väljas mellan snabb och långsam. Med knappen RF väljs en förförstärkare på 10 dB eller dämpsats på 10 eller 20 dB. På lång- och mellanvåg är signalen dämpad ca 10 dB jämfört med högre frekvenser. S-metern visar (utan preamp) S9 för ca 30 uV på KV, 60 uV på MV och LV och 10 uV på 50 MHz. Preamp fungerar ned till ca 500 kHz. För korrekt S-meteravläsning enligt normen ska preamp vara inkopplad vid S5 och lägre. När den är inkopplad ligger AGC-tröskeln vid 0,9 uV på KV och 0,33 uV på 50 MHz. Det går att utöka mottagarens frekvensområde till 30 kHz-35 MHz genom att flytta en bygling på frontpanelens kretskort. Känsligheten avtar på VLF-området, på 137 kHz krävs 80 uV för S9-utslag men en CW-signal på 0,7 uV är läsbar. På 50 kHz krävs 250 uV för S9 och en 5 uV CW-signal är läsbar.

Skanning kan göras över ett amatörband, av alla lagrade minnesfrekvenser eller över en 10-grupp av lagrade minneskanaler. Med prioritetsskanning avlyssnas en vald minneskanal med jämna mellanrum. LF-effekten är 2 W vid 10 % distorsion men den lilla högtalaren bör kompletteras med en yttre för att ge njutbar ljudkvalitet, radion är nämligen utmärkt för lyssning på rundradiostationer med bra känslighet även på lång- och mellanvåg. Separat hörtelefonuttag saknas. Strömförbrukningen i mottagningsläge är 0,8 A med normalt volympådrag.

Sändaren saknar VOX och från utsidan inställbar mikrofonförstärkning, man förväntas använda den medföljande handmikrofonen, men för CW finns full break-in eller semi-break-in med valbar hängtid. Man kan även välja CW-läge USB/LSB för samtrafik med SSB-station. Medhörningstonen och därmed frekvensskillnaden vid CW kan väljas mellan 650, 750 och 850 Hz. För SSB och AM finns en inkopplingsbar talkompressor, AM-läget ger 40 % av full uteffekt. Kylfläkten för slutsteget har två hastigheter, varav den högsta sällan aktiveras om man inte kör konstant bärvåg. Strömförbrukningen är max 18 A vid 100 W, max 11 A vid 50 W och 3 A i 10 W-läget. IM-distorsionen är -32 dB vid 100 W och -36 dB vid 50 W, värdena angivna under PEP.

Ett vanligt fel är att Multifunction-ratten fungerar dåligt ibland, om inte en dusch kontaktsprej hjälper fordras byte. Kontinuerligt inställbar uteffekt medges inte, det kan dock ordnas med en negativ spänning på 3-4 volt ansluten till ALC-uttaget på baksidan. I Radcom har funnits en beskrivning på hur man i en liten låda monterad på sidan av transceivern har satt in en spänningsomvandlare till negativ spänning som med en potentiometer ställer in effektnivån. Lådan innehöll även ett hörtelefonuttag och inget hindrar att man bygger ett aktivt smalt CW-filter med en op-amp i den. När en av miniatyrlamporna som belyser teckenfönstret slocknade köpte jag fyra 6 V-lampor hos Kjell & Co, de är lätta att byta när man har avlägsnat kåpan bakom panelen.

Blockschema saknas men en titt på kopplingsschemat visar att mottagarsignalen går via en bank diodswitchade bandpassfilter till ett HF-steg med två gatejordade 2N2171 FET-ar i parallell och vidare till två 2N2171 i en enkelbalanserad blandare. Mellan de två 71 MHz-filtren sitter en AGC-reglerad 3SK131 MOS-tetrod och andra blandaren är av dubbelbalanserad diodtyp. Signalen på 455 kHz förstärks i tre 3SK131 före produktdetektorn AN612 och LF-slutsteget uPC1241H. FM-delen är bestyckad med MC3357.

Bärvågen på 455 kHz är en blandningsprodukt av två kristalloscillatorer på 9 MHz-området. Den balanserade modulatorn AN612 alstrar SSB-signalen som förstärks i en ALC-kontrollerad 3SK131 och blandas till  71 MHz, förstärks i ytterligare en ALC-kontrollerad 3SK131 och leds till en balanserad blandare med två 3SK131. Utfrekvensen förstärks i två bredbandiga steg med 2SC2954 och 2SC1971 fram till drivsteget på 10 W med två 2SC1972 i push-pull. Slutsteget för 1,8-30 MHz är bestyckat med två 2SC2904 i push-pull.

Som tillbehör finns den manuella antennanpassaren EDX-1 innehållande ett T-filter för någorlunda lågimpediva antenner. Den har belyst uteffektmätare som är omkopplingsbar mellan 15 och 150 W för fullt utslag. Ett alternativ är den automatiska anpassaren EDX-2 som får sina banddata från en fempolig kontakt. Dessutom finns en subtonsenhet med DIP-switchar att installera på chassiets undersida. Observera att instruktionsboken har förväxlat de interna kontrollerna för medhörningsvolym och mikrofonförstärkning!

Jag köpte min DX-70 med EDX-1 år 2001 för 5000 kr. Mitt omdöme om den är att den lämpar sig bra för portabelbruk och som reservstation trots de invändningar som jag har framfört. Den är lätt att handha och kan användas som 50 MHz-komplement med ett yttre slutsteg om den ordinarie stationen saknar det bandet. De gånger jag har behövt reglera sändareffekten har det skett med hjälp av ett batteri med en 100 kohm-potentiometer över polerna men Radcoms lösning är smidigare.

Åter till Tekniskt-sidan