| |
Inkariket grundades på 1200-talet och huvudstad var Cusco. Det var ett stort imperium
som omfattade större delen av nuvarande Ecuador, Peru och Bolivia samt norra Chile.
Inkaindianerna var goda organisatörer och lyckades väl, som en gång i tiden romarna,
att smälta samman de olika kulturer de erövrade.
Från 1300-talet kallades fursten zapa inka, den ende inkan, och var enväldig. Jordbruket
skedde med hjälp av konstbevattning och stapelfödan var potatis. Vävnadskonsten var
välutvecklad och guld och silversmidet omfattande.
Landet hölls samman av ett väl utbyggt kommunikationsnät bestående av stenlagda vägar
och hängbroar över klyftorna. Längs vägarna låg härbärgen, skattemagasin och
militärposteringar. Särskilda kurirer löpte runt detta vägnät i stafett och höll
reda på lagerhållning och skatteuppbörd med hjälp av quipus, snören med knutar som
uttryckte kvantiteter.
I riket härskade solkult och inkan dyrkades som solens son. Åtminstone på 1400-talet
gifte sig inkan med sin syster och bihustrur tog han bland tempeltjänarinnorna i Cuzco.
Inkas familj innehade de högsta ämbetena i landet.
Riket var en despotisk välfärdsstat. Jorden ansågs tillhöra solguden och varje familj
anvisades sin jordlott. Gamla och sjuka hade sin utkomst tryggad men överklassen tog två
tredjedelar av underklassens produktion.
Det var detta rike som lockade Francisco Pizarro och hans förebild var
Cortés, som han
också hade träffat. Pizarro utnyttjade hänsynslöst de omständigheter som rådde i
inkariket.
1527 hade den härskande inkan dött och inbördeskrig brutit ut mellan hans söner
Atahualpa och Huascar. Efter fem års strider segrade Atahualpa och1532 utropades han till
ny inka, men han kontrollerade inte hela riket.
Pizarro begav sig med sin lilla styrka på 180 man och 37 hästar till den lilla bergsbyn
Cajamarca, som låg i närheten av inkans tillfälliga härläger. Spanjorerna möttes av
sändebud från Atahualpa och Pizarro lät meddela att han åtog sig att hjälpa inkan mot
dennes fiender. Han skulle möta inkan på torget i Cajamarca följande dag.
Inkan anlände i bärstol med 5000 man. Han möttes endast av en präst som visade honom
en Bibel och med hjälp av en tolk berättade om påven och att denne givit i uppdrag åt
Pizarro att omvända indianerna till kristendomen. Inkan bläddrade oförstående i Bibeln
och slängde den sedan föraktfullt åt sidan.
I detta ögonblick slog Pizarro till. Han och hans män hade hållit sig gömda i husen
runt torget och nu avfyrade de två kanoner rätt in i indianernas led samtidigt som
gevärsskyttarna gick till attack. Indianerna hade aldrig tidigare mött sådana vapen
eller sett hästar och flydde i vild panik.
Pizarro banade sig fram i tumultet och nådde inkans bärstol. Han slet ner Atahualpa på
marken och lyckades ta honom till fånge. Inkan lovade att det rum han hölls fången i
skulle fyllas med guld, som spanjorerna skulle få om de släppte honom fri. Pizarro antog
erbjudandet med glädje.
Rummet mätte sju gånger fem meter och det blev verkligen fyllt. Spanjorerna smälte ner
alla värdeföremål till tackor och fick därigenom 7000 kilo guld och 13000 kilo silver.
En vanlig ryttare fick 45 kilo guld och 90 kilo silver, en fotsoldat hälften. Själv tog
Pizarro sju gånger en ryttares tilldelning.
Pizarro lät sig emellertid inte nöja med detta. Han ville erövra hela inkariket och han
tänkte inte släppa inkan fri. Därför anklagade han inkan för att ha fördrivit sin
broder och för att ha dyrkat avgudar och dömde honom till bålet. Om inkan ville anta
kristendomen skulle han emellertid få ett lindrigare straff.
Först vägrade inkan men när han skulle bestiga bålet tappade han modet och sa att han
ville gå över till kristendomen. Därför döptes han av en spansk präst - sedan
avrättades han genom strypning.
Efter detta svek tågade Pizarro och hans män mot huvudstaden Cuzco. Först samarbetade
han med en av Atahualpas fiender och kunde därför lätt inta och plundra staden. Sedan
fick han förstärkning och kunde bekämpa även sin medhjälpare. Indianerna stod sig
slätt med sina klubbor av brons och sten i kampen mot de spanska ryttarna som var
beväpnade med lansar och svärd. Efter några års strider behärskade Pizarro hela
landet.
|
|