| |
Aztekerna grundade en militär stat i Mexico på 1300-talet. Deras välde växte till
ett imperium och de höll många folk underkuvade med terror. Städerna var välplanerade
med trädgårdar och akvedukter och en tempelpyramid i centrum. Skriften var en bildskrift
och liknade så till vida den gamla egyptiska och sumeriska.
Samhället var hierarkiskt och bestod av en krigaradel, ett prästerskap, köpmän,
bönder och slavar. Jorden ägdes gemensamt och rättssystemet var högt utvecklat -
slavar var t ex skyddade av vissa rättigheter.
Samtidigt var det ett grymt samhälle med människooffer för att solen skulle lysa.
Offren var krigsfångar, som tagits från de underkuvade folken och de offrades tusentals
åt gången. Offerritualen skedde högst upp på pyramiden. Några präster höll fast
fången på ett altare, medan en annan präst skar upp fångens bröst med en skarp kniv
av obsidian (vulkaniskt glas) och slet ut det ännu bankande hjärtat, som hölls upp mot
solen. Den döda kroppen rullades nedför pyramiden och senare stekte aztekerna köttet
och åt upp det.
Hit kom den spanske erövraren Hernan Cortés med endast drygt 600 man. Han möttes efter
en tid av budbärare från landets härskare Montezuma, som överlämnar dyrbara gåvor,
bl a en guldplatta som vägde mer än tolv kilo.
En av aztekernas myter berättade om den vite guden Quetzalcoatl, som en dag skulle
återvända från havet i öster och härska över landet. Troligen trodde Montezuma att
Cortés var guden och spanjorerna hans följe. Därför gavs order om att de skulle
mottagas vänligt och spanjorerna kunde efter en månads marsch nå huvudstaden
Tenochtitlan.
På vägen dit hade han passerat staden Tlaxala, som var en av de städer som brukade få
förse aztekerna med människor som skulle offras. Flera tusen av invånarna anslöt sig
till spanjorerna som bundsförvanter.
Montezuma tog emot spanjorerna med öppna armar och Cortés utnyttjade härskarens
vidskeplighet och tog honom som gisslan, så att spanjorerna kunde göra vad de ville och
lägga beslag på stora rikedomar.
Efter en tid blev stämningen i staden emellertid hotfull, flera spanjorer dödades och
Cortés insåg att han måste fly. Tenochtitlan låg på en ö och spanjorerna började
flykten i skydd av nattens mörker. Enda vägen från staden gick över en
fördämningsvall, som var genomskuren av flera kanaler. Broarna över dessa kanaler drogs
in om natten, men spanjorerna släpade med sig en egen landgång.
De upptäcktes emellertid och fick nu kämpa för sina liv. De hade överlägsna vapen,
indianerna kände inte till krutet, men var i numerärt underläge och hade tiotusentals soldater mot sig . Utan sina bundsförvanter från Tlaxcala hade spanjorerna
inte klarat sig. Nu fick de hjälp av dessa och hälften av den spanska styrkan,
däribland Cortés själv, kunde fly genom att klättra på döda kroppar och trasiga
vagnar i den sista kanalen, sedan aztekerna tagit deras landgång.
Cortés lockades emellertid av rikedomarna och skaffade förstärkning från Cuba. Med
1000 spanska soldater och tiotusentals krigare från andra indianstammar, som varit
underkuvade aztekerna, återvände han och anföll Tenochtitlan. I augusti 1521 föll
staden och den jämnades med marken av spanjorerna. På den plats den en gång legat
uppfördes senare Mexico City.
|
|