Marxismen grundas av Karl Marx (1818-1883) och Friedrich Engels
(1820- 1895). I större utsträckning än konservatismen och liberalismen gör marxismen anspråk på att ge en total
förklaring av hela tillvaron och har i marxistiska länder också tillämpats inom
naturvetenskapen. Här kommer ideologins syn på individen, samhället, ekonomin och
historien att skildras översiktligt, med utgångspunkten i grundläggande begrepp.
Ontologisk uppfattning.
Med det avses hur allt som existerar är till sin natur.
De vanligaste inställningarna är:
materialism
allt som finns är till sin grund fysiskt
(till exempel uppbyggt av atomer)
idealism
allt som finns är till sin grund andligt
(dvs icke-fysiskt)
dualism
allt som finns är antingen fysiskt eller andligt
(t ex kropp och själ)
| Marxismens svar på den ontologiska frågan är
att materien (det fysiska) är det grundläggande (det primära)
men att det andliga också finns
men att det förutsätter det fysiska och är beroende av det.
Denna inställning brukar kallas
genetisk materialism
Vilket innebär att ursprunget (genesis) är materia |
Förändring
I nära anslutning till den ontologiska frågan ligger frågan om hur förändring
äger rum.
Ett vanligt svar när det gäller materien är att förändring sker mekaniskt,
dvs kontinuerligt och förutsebart genom knuffar och stötar
(från atomerna och uppåt).
| Marxismens svar är att förändringen sker dialektiskt på tre olika
sätt:
Motsatsernas enhet och kamp:
Ett exempel från fysiken är elektriciteten,
+ och - är varandras motsatser och bekämpar varandra
men samverkar i den elektriska strömmen.
Kvantitativ förändring leder till kvalitativ förändring:
En kvantitativ förändring av temperaturen
(att den t ex minskas)
leder till en kvalitativ förändring
(att vattnet fryser till is
och övergår från flytande till fast form)
Negationens negation:
Har något ändrats en gång måste det ändras en gång till,
tesen
går över i sin motsats
antitesen,
som i sin tur förändras till något tredje,
syntesen
som i sig rymmer såväl tes som antites,
men som själv är mer än bara summan av tes och antites. |
Synen på varan och arbetet, grundläggande
begrepp:
| Bruksvärdet
användningsvärdet för mig när jag använder varan |
| Bytesvärdet
genomsnittlig arbetstid för att framställa varan |
| Byteshandel
byte av vara mot vara
tillverkningstiden avgör varornas inbördes relation
(t ex hur många skor det går på en rock) |
| Penninghushållning
pengar mäter bytesvärdet |
| Kapitalistiskt samhälle
monopolbildningar och kriser påverkar priset
och lösgör det från tillverkningskostnaderna
allt får ett pris
även icke-varor som samvete och ära. |
Varuframställning i det kapitalistiska samhället
Kapitalistens utgift |
Inkomst |
Löner för att hålla arbetaren vid liv
L |
Varan arbetaren framställer
V |
Investering:
produktionsmedel
maskiner, fabrik, råvaran
I |
Minsta möjliga villkor: L
+ I =
V |
Arbetaren kan således inte få betalt så att lönen motsvarar bytesvärdet utan
endast för en del av den tid det tar för honom att framställa varan. Tar det
alltså 5 timmar att framställa varan får han kanske betalt för 3. Resten av
tillverkningskostnaderna måste arbetsgivaren använda till investering och eventuell egen
vinst. Skillnaden mellan lön och varans bytesvärde kallas mervärde.
Processer i det kapitalistiska samhället:
| Mervärde tas ut |
| Investeringar sker (t ex i ny teknik) |
| Strävan efter ökad produktivitet (så att allt fler varor framställs) |
| Varuackumulering (ansamling av varor) |
| Sänkta priser (för att bli av med högen av varor) |
| Småföretagare slås ut (eftersom de inte klarar de pressade priserna) |
| Storföretag överlever |
| Kapitalkoncentration (få äger mycket) |
| Krig om marknaden |
| Vapenindustrin blir lönsam (eftersom krigen om marknaderna kan utvecklas till militära
konflikter) |
| Ekonomiska kriser |
Samhällets uppbyggnad
Ideologisk överbyggnad:
konst,
litteratur, religion, lagar
Speglar tankar och idéer |
Bas |
Produktionsförhållanden:
Makt,
organisation
Vem äger? Vem arbetar? |
Produktivmedel:
Råvaror, verktyg,
maskiner, teknik, kunskap |
I detta samhälle är basen primär (först) och materiell,
medan överbyggnaden uppstår i andra hand (är sekundär)
och speglar basen på ett bevarande sätt,
så att konsten och litteraturen hyllar sådana ideal,
som råder i just det samhälle som har den här basen.
Under medeltiden till exempel var riddaridealen viktiga
för att feodalsamhället skulle bestå
och dessa ideal kom till uttryck i den så kallade höviska litteraturen,
där lydnad och lojalitet är dygder.
Produktivmedlen förändras kontinuerligt
så att ny teknik uppstår,
nya tekniska hjälpmedel kan framställas
och kunskapen växer.
Ideologin strävar emellertid att bevara det bestående samhällets maktstrukturer
så att de som tjänar mest kan fortsätta att göra så.
Därför ändras inte produktionsförhållandena i samma takt som produktivmedlen
utan bromsas av den ideologiska överbyggnaden.
När emellertid avståndet mellan basens bägge delar,
produktionsförhållandena och produktivmedlen,
vuxit till en viss storlek tar produktionsförhållandedelen ett språng,
kanske genom revolution,
och når i fatt.
En ny ideologisk överbyggnad uppstår så småningom och ett nytt samhälle har
uppstått.
Genom kvantitativ förändring av produktivmedlen förändras samhället kvalitativt.
Marx jämför det kapitalistiska samhället med det ideala:
| Idealt samhälle:
Varor framställs efter det behov som finns
Människorna är i en arbetande och social gemenskap
Kollektivt ägande av naturresurser, kapital och arbetskraft
(socialisering)
|
| Kapitalistiskt samhälle:
Kapitalisten försöker skapa ett behov,
en konstgjord efterfrågan t ex med hjälp av reklam.
Han ger arbetaren lägsta möjliga lön.
Människorna blir:
- främmande för sitt arbete (endast en del i produktionsledet)
- främmande för varan hon köper (köper ej det hon behöver)
- främmande för varandra (överblickar ej samhället)
- främmande för sig själv (förstår ej sin roll)
Ett annat sätt att uttrycka att människan blir främmande för
sitt arbete, sig själv och samhället är att säga att hon blir alienerad. |
Historieuppfattning:
Produktivmedlen förändras således kontinuerligt,
medan produktionsförhållandena förändras språngvis,
så att nya samhällen uppstår.
Denna förändringsprocess är dialektisk,
så att samhällena följer varandra som tes - antites - syntes.
Marx tänker sig följande samhällstyper genom historien i en kvalitativt stigande
skala:
| Ursamhället
allt är gemensamt
alla arbetar
tekniken är obefintlig
(jägar- och samlarsamhället)
|
| Slavsamhället
viss teknik har uppstått
det antitetiska ligger i att ett herre-slav förhållande har uppstått
slavuppror förekommer
(antikens Grekland och Rom)
|
| Feodalsamhället
fortsatt teknikutveckling
den livegne är friare än slaven
men beroende av godsägaren
bondeuppror förekommer
|
| Det kapitalistiska samhället
fortsatt teknikutveckling leder till den industriella revolutionen
arbetaren är beroende av kapitalisten
strejker, revolution
|
| Socialism
fortsatt teknikutveckling
proletariatets diktatur vänder på förhållandena
de många styr över de få
ännu löneskillnader som stimulans
rester av det kapitalistiska systemet
|
| Kommunism
återupprättar Ursamhället
fast på en högre nivå kvalitativt
Människan effektivare i sin kamp för uppehället.
Ett rättvist samhälle:
"av envar efter hans förmåga åt envar efter hans behov"
|
Eftersom all förändring sker av materiella orsaker såsom utveckling av
produktivmedlen och inte förorsakas av tankar och idéer eller enskilda människors
insatser sägs historiesynen vara materialistisk.
Eftersom förändringen sker språngvis på det tre dialektiska sätten sägs den vara dialektisk
Detta gör att historieuppfattningen kallas dialektisk materialism.
|