Befolkning

Under Gustav Vasas regeringstid (1523-60) hade Sverige en befolkning på ca 800.000 invånare och i Finland bodde ungefär 200.000. Av befolkningen i Sverige bodde 5% i städerna och 4% sysslade med bergshantering i Bergslagen. Tillgången på mat var god för dem som arbetade i kungens tjänst, bevarade uppgifter ger vid handen ett dagligt kaloriintag på 4000 kalorier. Soldater försågs rikligt med dryck, den dagliga åtgången var 2.5 liter öl. På söndagar drack man 4-5 liter av denna dryck. Alkoholhalten var emellertid inte så hög eftersom drycken ansågs främst som måltidsdryck och inte rusdryck. 1500-talets svenskar hade en näringsstandard som inte återkom förrän långt in på 1800-talet.

Upproret mot danskarna

Vid tiden för Stockholms blodbad befann sig den unge Gustav Vasa som gisslan i Köpenhamn, hans far och svåger blev två av offren. Gustav lyckades fly sin fångenskap och utverkade ett lån av Lübeck för att finansiera det uppror som skulle bryta Sverige ur Kalmarunionen. Den mäktiga handelsstaden var inte sen att skjuta till med den nödvändiga summan, det låg i stadens handelsintressen att försvaga Kalmarunionen och Danmark.

Krönikan

Han begav sig till den avlägsna och självsvåldiga landsdelen Dalarna, där han blev vald till hövitsman. När Gustav Vasa senare blivit vald till kung anlitade han sin egen krönikör, Peder Svart, som i sin krönika har skildrat många dråpliga och spännande äventyr med den unge Gustav i huvudrollen. Mest bekant är när kungen undviker att gripas av danska soldater genom att gömma sig i ett hölass. Till grund för dagens Vasalopp ligger berättelsen hur Gustav, efter att först ha få dalkarlarnas avslag, beger sig på skidor mot Norge men upphinns av några dalkarlar med beskedet att stormännen i Dalarna ångrat sig och nu sluter upp på kungens sida mot danskarna.

Senare tiders källkritiska historiker har sett Peder Svarts krönika som ett led i kungens propaganda, krönikören har varit ett lydigt verktyg i härskarens händer och skrivit sådant som befäste danskmotståndet och framställde kungen i positiv dager. Många generationers skolbarn har i sin folkskoleundervisning matats med dessa heroiserande skildringar av den unge Gustavs frihetskamp.

Gustav Vasa lyckades med hjälp av dalkarlarna och andra grupper inta Stockholm och fördriva Kristian II.
6 juni 1523 valdes han av ständerna i Västerås till Sveriges kung.

Reformationen

Efter det för Gustav framgångsrika kriget återstod det att betala tillbaka lånet till Lübeck. Gustav Vasa var en slug realpolitiker och i doktor Luthers läror såg han möjligheter. Kyrkan hade genom århundradena förvärvat stora jordegendomar genom arv från stora jordägare, som på sitt yttersta fått själsnöd och för att lindra sina lidanden i den förväntade skärselden testamenterat sina egendomar till kyrkan mot att prästen talade väl för deras själar.

Luther lärde emellertid att människors gärningar var fåfängliga, endast tron på Guds nåd kunde rädda henne. Kyrkan hade således förvärvat stora jordegendomar under falska förespeglingar, enligt detta sätt att se. Luther lärde vidare att "överheten inte bar svärdet förgäves" och att den världslige fursten fått sin makt av Gud. Gustav Vasa lyckades på riksdagen i Västerås 1527 genomdriva att Sverige övergick till den lutherska tron och kunde därefter driva in kyrkans egendomar till staten och därigenom betala av på sin skuld till Lübeck.

Organisation

När väl Gustav säkrat makten och lättat på skuldbördan grep han sig an verket att organisera sitt nya rike. Man har jämfört Gustav Vasa med en storbonde, som själv har insyn i gårdens alla sysslor. Runt om i riket på sina kungsgårdar placerade han fogdar som var direkt ansvariga inför honom. Fogdarnas viktigaste uppgift var att se till att de olika landsändarna betalade den skatt som behövdes till rikets styrelse. Till sin hjälp skapade han ett kansli med heltidsanställda tjänstemän som granskade räkenskaperna.

Dackefejden

Gustav Vasa visste väl att varna för "den hotande dansken" och kunde med hjälp av skatter finansiera att nya försvarsborgar uppfördes och gamla rustades upp. På sikt knotade emellertid olika landsändar över den växande skattebördan och Gustav tvingades bekämpa flera svåra uppror. Det värsta leddes av Nils Dacke 1542 från Småland.

Dackes bondearmé tvingade kungen till vapenstillestånd men Gustav var inte beredd att ge tappt. Han genomförde en handelsblockad mot Småland, rekryterade en legoarmé, delvis bestående av utländska legosoldater och besegrade den genom blockaden försvagade motståndaren. För säkerhets skull lät han finkamma skogarna i jakt på den besegrade och oskadliggjorde Dacke, som tillslut påträffades och avrättades. För att avskräcka allmänheten från framtida upproriska tilltag lät Gustav sätta upp Dackes huvud på en påle till allmänt beskådande.

Arvriket

Skakad av detta uppror började Gustav Vasa på allvar se om sitt hus. Vid riksdagen i Västerås 1544 lyckades han ändra i landslagen så att Sverige övergick från valrike till att bli arvrike. På detta sätt säkrade han tronföljden för sin egen ätt gentemot konkurrerande anspråk från framför allt Stureätten.

Gustav Vasa skötte således riket närmast som sin personliga gård och hade insyn i det mesta av vikt. Riksdagen förstod han att sammankalla men också att domptera. Vid flera tillfällen då ständerna inte gick hans ärenden spelade han ut hela sitt känsloregister och hotade med att avgå och lämnade i vredesmod och tårar församlingen att betänka hur den skulle klara sig utan honom mot den hotfulle dansken. Förvirrade föll åtminstone de ofrälse stånden till föga och trugade och bad den sturige monarken att återta sitt ämbete. Vid Gustavs död var också rikets finanser i gott skick.

Bibeln

Genom reformationen stängdes klostren i Sverige och mycket av det arbete som utförts av munkarna upphörde, framförallt vad gäller bokliga studier och sjukvård. Reformatorerna Olaus Petri, dennes broder Laurentius Petri och Laurentius André utförde emellertid en kulturgärning genom att översätta Bibeln till svenska. 1526 var de klara med Nya testamentet och 1541 förelåg hela Bibeln på svenska, kallad Gustav Vasa Bibel.

Översättarna fick i långa stycken spåra själva när det gällde det svenska skriftspråket. Under medeltiden hade inflytandet från tyskan blivit allt starkare och det fanns få svenska texter att luta sig mot. Det rörde sig inte bara om lånord utan också om mer djupgående inflytande som grammatik och ordföljd.

Översättarna var språkligt medvetna och lade sig vinn om långt gående enhetlighet såväl vad gäller stavning som grammatik och ordböjning. Genom att Bibeln vid sidan av katekesen kom att utgöra den enda lektyren för de läskunniga för lång tid framöver var denna språkgärning viktig och språkhistoriker brukar sätta den bortre gränsen för äldre nysvenska vid året för bibelöversättningen.

Historieskrivare

Vid sidan av denna översättargärning kan två bröders skrifter nämnas. Johannes Magnus var Sveriges siste katolske ärkebiskop. Sina år i landsflykt fördrev han med att skriva Sveriges ärofulla historia. Han härledde svenskarna från goterna och för att få ihop kungalängden uppfinner han en rad Karlar och Erikar, vilket ger senare, faktiska regenter deras höga ordningstal.

Tillbaka till Komvux Gotland