Inspirationen till klostren kommer till kristendomen från andra
religioner, främst från judendomen. Bland de första var Antonius Eremiten, som
organiserade ett eremitsamhälle i Egypten på 200-talet. Hans idé sprider sig som en
reaktion på kyrkans tilltagande ljumhet i trosfrågor.Benedikt av Nursia
(ca 480 - 544) grundar de första klostren och fastställer regler för livet i klostren,
benediktinreglerna. Munkarna skulle syssla med bön, arbete, kopiering och leva i kyskhet,
fattigdom och lydnad. Klostrens ledare blev abboten och det mest berömda av dessa första
kloster Monte Cassino. Klostren fick påvens stöd.
Här anbefalls således celibatet - dvs frivillig
sexuell avhållsamhet.
Inom den katolska kyrkan (västkyrkan) kommer under medeltiden celibat
också att gälla alla prästvigda.
Inom den grekisk ortodoxa kyrkan föreskrivs det endast för biskopar.
Med tiden kommer munkarna att syssla alltmer med praktiskt arbete och till och med
affärer. Som en protest mot den tilltagande världsligheten grundas Clunyrörelsen
på 900-talet men på 1000-talet är den som övriga ordnar vad gäller världsligheten.
Ur benediktinerorden uppstod vid slutet av 1000-talet cistercienserorden
med moderklostret Citeaux i Frankrike. Genom Bernhard av Clairvaux, sin
tids ledande kristne och betraktad som ett helgon, fick rörelsen en stor spridning.
Bernhard var mystiker och ansågs dessutom vara undergörare och han lyckades ofta
påverka furstar. En mystiker är en som tänks ha andra
kunskapsvägar än de empiriska och som alltså kan "skåda" det översinnliga
eller transcendenta. Cistercienserrörelsen blev med tiden en maktfaktor eftersom den hade
ett progressivt inflytande på det europeiska näringslivet och själv fick stora
ekonomiska framgångar. Således vändes även denna rörelse mer mot världen.
En del såg med oro hur kyrkan och det andliga ståndet sysslade med världsliga ting i
allt större omfattning. Själva drivkraften i klosterrörelsen är ett avståndstagande
från världen och det materiella till förmån för det andliga. Det finns ett drag av
askes i denna inställning.
Valdenserna var en sekt som grundades av Pierre Valdes, köpman från
Lyon som gav bort alla sina ägodelar för att leva i apostolisk fattigdom (som en gång
apostlarna). Rörelsen blev alltmer antiklerikal (mot präster) och fördömdes av kyrkan.
Ännu längre gick katarerna eller albigenserna.
Rörelsen uppstod i södra Frankrike och erkände två gudar. Den ena, det godas gud,
härskade över den andliga världen och den andra, som ansågs vara Gamla Testamentets
Jahve, var det ondas gud och härskade över den materiella världen. Kristus, som var den
goda guden, var rent andlig och hans kropp var endast skenbar. En konsekvens av
denna dualism (två krafter) var att allt världsligt förkastades.
Påven Innocentius III ansåg katarerna så farliga att han organiserade ett korståg mot
dem i början av 1200-talet och det blev mycket grymt. För att värja sig mot oönskade
inslag i det kristna trohetslivet inrättade kyrkan 1233 en permanent domstol, inkvisitionen,
som hade att pröva och döma kättare. Många kommer under de följande århundradena att
falla offer för denna inkvisition.
Den bildade spanjoren Dominicus, ryktbar för sin vältalighet och stränghet, predikar
bland katarerna. Han får en skara anhängare och dessa får egna ordensregler och kommer
att kallas dominikanermunkar. Orden fick ej ha ägodelar utan skulle vara
en tiggarorden, vars medlemmar fick förlita sig på andra människors
allmosor, som stöd i munkarnas andliga väkteri. I Sverige kommer munkarna att kallas svartbröder,
eftersom munkdräkten var svart.
Högmedeltidens kanske störste tänkare, Thomas av Aquino, var
dominikan. Hans stora insats är att han sammanjämkar Aristoteles tänkande, som
sammanfattade hela den grekiska filosofin, med kristendomen. Länge beundrades också hans
femledade s k kosmologiska gudsbevis, som utgår från
empiriska iakttagelser och sedan med hjälp av deduktiva slutsatser för i
bevis Guds existens. Modern teologi har övergett tanken att Guds
existens behöver bevisas. 1879 erkänns Thomas av Aquino som katolicismens officielle
filosof och i den moderna katolska världen är nythomismen en viktig filosofisk rörelse.
Franciskus av Assisi, son till en klädeshandlare, var som ung
levnadsglad men genomgick en religiös omvändelse och ägnade sig sedan åt att tjäna de
spetälska genom att hjälpa till på sjukhus. Han gick klädd i trasor och predikade för
de fattiga och fick många anhängare. Hans orden godkänns av Innocentius III.
Franciskus omnämns som Guds egen trubadur och han kallar sina anhängare små
bröder. I Sverige kallas hans anhängare gråbröder. Rörelsen växer
lavinartat och Franciskus, som avvisar boklig lärdom, överlämnar ledningen till
kardinal Ugolino, sedermera påve Gregorius IX, som upprättar klosterreglerna 1220.
Redan från början kommer de olika klosterrörelserna att ha stor praktisk betydelse i
medeltidens Europa. Många munkar sysslar med praktiskt arbete och prövar sig fram när
det gäller odling av grödor och medicinalväxter. Andra ägnar sig åt lärda studier
eller kopierar skrifter, det enda sättet att mångfaldiga böcker. I ett Europa utan
socialt skyddsnät kommer brödernas insatser i sjukvården att för många människor
vara skillnaden mellan liv och död.