Under antiken ansåg man vanligtvis i den grekisk-romerska kulturkretsen
att manuellt arbete var ovärdigt en fri man. Slavekonomin byggde på en rik tillgång på
billig mänsklig arbetskraft, vilket på sikt inte gynnade teknikutvecklingen.
Synen på kroppsarbete förändras dels genom kristendomens spridande och dels då
germanerna allt mer tar över. Den nya härskarklassen var sprungen ur krigare och
bönders led och arbete sågs ej som socialt degraderande. För de kristna var arbete
visserligen en börda som Gud lagt på människorna, men det var inte något skamligt utan
i stället en plikt. Under perioden 500 - 1000 förbättras tekniken inom jordbruket
avsevärt:
Årdret,
som endast repade upp jorden, ersätts av den hjulförsedda vändplogen.
Pinnharven införs för att jämna till tiltorna,
som uppstår efter plogen, och för att luckra upp jorden.
Den utgörs av ett kvadratiskt ramverk med pinnar på undersidan.
Ett nytt seldon införs.
Det blir nu möjligt att i större utsträckning använda hästen som dragdjur.
Det gamla ströp om halsen vid tunga drag - 500 kg blev maxgräns för antikens hästar.
Hästskor införs - troligen från Sibirien
Treskiftesbruk ökar avkastningen. Endast var tredje år behöver jorden ligga i träda.
Djuren betar då och gödslar trädesåkern. Olika grödor skyddar bättre mot följder av
missväxt. Slår en gröda fel kanske man kan förlita sig till en annan, som skördas vid
en annan tidpunkt.
Den förbättrade tekniken leder till fördubblade skördar eller ett utfall av 3-5
gånger utsädet.
Källa och lästips: Mikael Nordberg, Den dynamiska medeltiden.
