De olika hantverksgrupperna organiserade sig i skrån för att kunna
kontrollera tillverkningen och skydda sig mot konkurrens. Endast den hantverkare som
tillhörde skrået fick utöva yrket och på så sätt fick varje skrå monopol
på tillverkningen.
Inom skråna fanns regler som gällde utbildningen. Man började som lärling
och avancerade sedan till gesäll. Efter avlagt mästarprov kunde man
sedan bli mästare. Skrået bestämde emellertid hur många mästare som
skulle finnas och mästarens egen son fick ofta företräde och en gesäll kunde därför
få vänta länge på sitt mästarbrev och besöka många städer innan han erbjöds
anställning.
På ett liknande sätt var köpmännen organiserade i gillen. Det
medeltida samhället var överhuvudtaget mycket fast, var och en hade sin bestämda
uppgift och plats att fylla.
Varje stad var således ett kollektiv och stadsbon ägde inga
individuella rättigheter utan endast dem, som följde av att han var borgare: han kunde
till exempel inte vara livegen och den som bott minst ett år i en stad blev ofta
förklarad som fri.
Många städer hade utverkat fribrev och var små mer eller mindre
självständiga stadsstater. I orostider sörjde borgarna själva för försvaret och man
skyddade sig bakom försvarsmurar. När staden inte längre fick plats innanför den gamla
muren byggde man oftast en ny utanför.
Städerna krävde att bönderna i grannskapet endast sålde sitt livsmedel innanför
murarna och de fick betala tull när de förde in sina varor i staden. Visby ringmur
uppfördes 1288 till skydd mot landsbygdens folk och i ett försök att strypa de lokala
marknaderna.