empirismen
vars grund är:
 | sinnesintryck |
| minne |
| erfarenhet |
En utsaga i ämnet historia kan vara: "Stockholms blodbad ägde rum 1520."
Utsagan är sann om den kan bekräftas av sinnesintryck. Ingen nu levande
människa kan kontrollera detta direkt på det sätt som man kan med en sats som: "Ute
snöar det nu". I stället måste man använda sig av historiska
källor.
En annan utsaga kan vara: " För att ett stort imperium ska kunna bestå
över en längre tidsperiod krävs en god infrastruktur." Grunden för detta
påstående är erfarenheten av vad som krävts för att stora imperier
har kunnat bestå. Också här måste man använda sig av källor, men
man måste också dra slutsatser. Man studerar flera imperier och hittar
gemensamma faktorer, som man tror har orsakat att imperierna har kunnat hållas samman
under längre tidsperioder. Om samtliga långlivade imperier (man får bestämma sig för
vad ett "långlivat" imperium är naturligtvis) har haft utvecklad
infrastruktur, som alltså underlättat kommunikation och krympt restiden
från centrum till periferin, så kan man frestas att dra slutsatsen att en god
infrastruktur hjälper till för att upprätthålla ett imperium, kanske till och med att
en sådan är ett av flera nödvändiga villkor. En god infrastruktur
tycks nämligen underlätta handel och kontroll över imperiets olika delar.
Varje nytt påträffat imperium som har god infrastruktur verifierar
slutsatsen eller tesen att "en god infrastruktur krävs för att imperium ska kunna
bestå under en längre tid". Men om jag påträffar ett imperium som bestått under
en längre tid men som saknar vad jag definierat som en god infrastruktur så falsifieras
min tes.
Erfarenhetsbaserade slutledningar kallas för:
| induktioner |
En induktion kan vara:
| premiss: alla varaktiga imperier som jag studerat har haft en god
infrastruktur |
| slutsats/tes 1: alla varaktiga imperier har goda infrastrukturer |
| slutsats/tes 2: god infrastruktur krävs för att ett imperium ska
kunna bli varaktigt = bestående under en längre tid (som tidigare
alltså definierats till kanske 100 år). |
När man jämför en utsaga med sinnesintryck, minne och erfarenhet (=empiri) använder
man sig av:
| korrespondenskriteriet |
Enskilda satser som man på detta sätt kontrollerar med hjälp av empiri, kallas:
| syntetiska/empiriska satser |
Men en del slutsatser tycks vara av ett annat slag. "I en stat med manlig
tronföljd kan en prinsessa inte på laglig väg bli tronarvinge så länge det finns en
prins i livet" är en utsaga av ett annat slag. Man kan inte tänka sig att
den någonsin skulle kunna falsifieras av en iakttagelse, det är så att säga ingen idé
att undersöka om så har skett någon gång i historien, d.v.s. att en prinsessa på
laglig väg ärvt tronen om hon har haft en legitim bror i livet. Elisabeth I av England
kunde krönas till drottning först sedan hennes bror Edvard, som lagligen ärvde riket,
hade avlidit. Vi kan ställa upp följande slutledning:
| Premiss 1: Endast prinsar ärver tronen |
| Premiss 2: Edvard är den ende levande laglige prinsen |
| Slutsats/tes: Edvard ärver tronen |
Denna slutledning är till skillnad från den som kallas induktionen logiskt bindande.
Om premisserna är sanna, så måste slutsatsen vara sann, vilket inte är fallet när det
gäller induktionen. Logiskt bindande slutsatser kallas för:
| deduktioner |
En klassisk typ av deduktioner, som undersöktes redan av Aristoteles, ser ut som
följer:
| Premiss 1: Alla människor är dödliga. |
| Premiss 2: Edvard är människa |
| Slutsats: Edvard är dödlig |
Men också vissa satsers sanningsvärde tycks kunna avgöras utan att man använder sig
av korrespondenskriteriet. Vad sägs om:
| Alla ungkarlar är ogifta män |
| Alla prinsessor är av kvinnligt kön |
Sådana satser, som man förstår om de är sanna eller falska , bara genom att
förstå vad orden i dessa satser betyder kallas:
| analytiska |
När man på detta sätt undersöker om satserna hänger ihop så att säga språkligt
använder man sig av
| koherenskriteriet |
Den kunskapsteoretiska väg man då använder sig av kallas:
| 
