Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 


STADENS ÄLDSTA MINIGOLFBANA (införd 02-08-26)

”Att stanna till vid Källerud efter en lång dag vid Gustavsviksbadet var populärt. Denna plats var en skön oas i närheten av Örebros centrum.”

I SOMMAR har säkert mången minigolfklubba svingats runt om i Örebro och kanske även på Källeruds anrika bana som inte var den första, men väl stadens äldsta som nu är i bruk. För tio år sedan trodde man dock att dess dagar var räknade då man började riva på området, bland annat serveringen och spelhallen försvann till förmån för industrier, var det tänkt. Lågkonjunkturen kom dock emellan och företagslokaler stod istället tomma, vilket alltså räddade golfbanan.

Som texten på vykortet visar (Källerud camping & servering) fanns möjlighet till friluftsliv ett stenkast från centrum. Även småstugor och rum fanns att hyra och trots, eller kanske snarare tack vare Gustavsviks camping, så var det mycket folk här på somrarna.

Den femstjärniga campingplatsen var och är mycket populär i campingsverige och när det var lapp på luckan där kunde Källerud dra nytta av Gustavsviks fina renommé. En sommarlovsdag på 60-talet såg för oss ungar ofta ut som sådan; med färdigpackad matsäck cykeltur till Gustavsviksbadet, bad hela dagen (vädret var bättre förr) och sedan ett stopp vid Källerud.

Där spelades ett parti minigolf på den småcharmiga 18-hålsbanan och det utspelade sig många spännande dueller mellan mig och kompisen Roffe. Får motvilligt erkänna att han kanske vann några fler omgångar än mig, men i den efterföljande flippern fick jag oftast min revansch och jag kände mig nog lite grann som en ”pinball wizard” som Elton John sjunger om. Där fanns som sagt en stor och rymlig spelhall med en mängd spännande flipperspel, en juke-box och en minibowlingbana.

Efteråt kunde man sätta sig och gunga i de förr så vanliga kafé- och trädgårdsstolarna som också syns på vykortet från 40-talet, kanske med en glass eller dricka i handen. Var man hungrig efter badet och spelandet fanns även möjligheten att inmundiga korv och mos. På kvällarna tändes kulörta lyktor och det blev ett riktigt mysigt ställe som uppskattades av alla generationer. När vi ändå har varit inne på ämnet minigolf så kan det kanske vara intressant med en liten inventering av banbeståndet. De nuvarande anläggningarna består av Källerud, som tyvärr inte har kvar de trevliga banorna från förr, men är numera ändå ett prisvärt alternativ till Gustavsviks äventyrsgolf, vars granne Stora Hyddan nog har känt av konkurrensen.

På Trängens bana tävlar Örebro Bangolfklubb, som är en hopslagning mellan de gamla klubbarna Mercur och Rekord. Sedan många år kan man spela minigolf vid IOGT-NTO:s sommarhem utefter Glomman, och den möjligheten finns även i Ulla Billqvist park, Hästhagen och Vivalla.

Många banor är numera ett minne blott och stadens första lär ha placerats vid Alnängarna i början av 40-talet. Det var under detta årtionde som bangolfen slog igenom i Sverige och eftersom kafé-beståndet förr var stort så tillkom även golfbanor på många av dem, särskilt i Adolfsberg. Där hade vi Granebo, Björkebo, Våffelbruket, Fågelsång och Folkets Park, som också fick en Europabana på senare år när den hade bytt namn till Brunnsparken.

På Ekersvägen 30 fanns förr ett kafé i Marks gårds gamla mangårdsbyggnad, som allmänt gick under namnet Gula Höken där det också spelades golf. Något kvarter därifrån i Hjärsta, vid skofabriken Rex höll Mercurspelarna till och även vid en bana där numera Västerplanskolan ligger. Vid hörnet av Bondegatan-Drottninggatan bildades klubben Rekord 1948, men man flyttade redan fyra år efter ut till gamla flygfältet. Flera av banorna har legat centralt i staden som den vid Café National på Åhlénstomten, vidare en bana i hörnet av Engelbrektsgatan-Manillagatan och så den vid Högströmska gården som fick en väldigt kort livslängd under 90-talet.

För många av upplysningarna om svunna golfbanor ber jag att få tacka de gamla minigolfprofilerna Harald Holm och Göte Tunmats. Till sist, visste ni att den gamle skådespelaren Arne Källerud tog sitt efternamn efter gården vid Södra vattentornet? Han bodde nämligen här en period på 30-talet.