SKYTTEPARKEN MINNER OM SKARPSKYTTET (införd 03-05-12)

Skytteparken österut på en vy från 1930-talet. Den har fått sitt namn från skjutbanan som  invigdes här den 15 juli 1862.

I MITTEN AV 1800-talet rådde stor politisk turbulens i Europa. Detta var nu inget som oroade Sveriges riksdag nämnvärt och man ansåg inte en upprustning vara nödvändig. Men det verkade finnas en misstro mot politikernas bedömning och därför gryddes andra tankar om försvarsläget, framförallt hos den s.k. kultureliten.

Författaren Viktor Rydberg skrev en uppmärksammad artikel 1859 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning; ”Hur skall Sverige bevara sin självständighet?”. Chefredaktör för nämnda tidning var Sven Adolf Hedlund som också var väl insatt i försvarsfrågan, liksom teaterpjäsförfattaren August Blanche, och framförallt dessa tre propagerade för att inrätta en skarpskytterörelse.

Dessa frivilliga kårer skulle vara ett slags hemvärn och så småningom beviljade också riksdagen anslag till köp av gevär och avlönande av instruktörer. Uniformen blev till att börja med den samma som soldatens det vill säga mörkblå kommiss med gula snören och mässingsknappar, plus skärmmössa naturligtvis.

SKARPSKYTTERÖRELSEN nådde även Örebro och den 3 september 1860 fanns ett upprop i pressen om bildandet av en lokalförening. Det visade sig att över 100 namn fanns upptecknade på de listor som hade lagts ut och vid första konstituerande sammanträdet i januari 1861 närvarade cirka 200 personer. Ett område i den östra delen av staden inköptes till skjutbana och här ligger numera Skytteparken. Förutom fabriksbyggnaden Concordia, Norensbergs gård, och några fastigheter där Wadköping nu ligger fanns ingen bebyggelse vilket gjorde området lämpligt för skjutning.

I november samma år anlände den första vapenleveransen från Karl Gustafs gevärsfaktori i Eskilstuna och denna bestod av 100 armégevär med bajonetter. Skarpskyttarna skulle både lära sig skjuta, bajonettfäkta och exercera. Det byggdes en skyttepaviljong på en upphöjning ungefär där villan på Skyttegatan 4 nu ligger och därifrån sköt man mot en skottavla av järn i riktning mot den östra delen av nuvarande Skytteparken.

DET SKULLE så småningom bli flera skjuttavlor och ytterligare en paviljong byggdes där den stora gula villan på Sturegatan 15 nu finns. Därmed uppstod två skjutbanor som gick under benämningen norra och södra. Under 1870- och 1880-talen var det sommartid övningsskjutningar så gott som dagligen. På sensommaren hade man en stor länsprisskjutning då länets alla skytteföreningar och gillen samlades med en stor skyttefest som avslutning.

ÄVEN NU i modern tid lever begreppet ”skyttefest” i augusti kvar i många bygder, vilka alltså har sina traditioner långt bak i tiden. En större länsprisskjutning gick av stapeln i augusti 1879 och den söndagsmorgonen väcktes örebroarna av revelj redan klockan 5. En timme senare var det stor uppställning med upprop på nedre delen av Stortorget och flera tusen skyttar från länets föreningar marscherade därefter ner till Skarpskyttebacken. Skjutningarna började klockan 7 och fortsatte sedan hela dagen till ackompanjemang av den populära, 20 man starka musikkåren, som alltid fanns med.

DEN GAMLE soldaten korpral Ekman förlängde sin militära bana genom att tjänstgöra som markör och detta på ett exemplariskt sätt med militäriska vändningar och taktfasta ställningssteg. Här var han i sitt esse och väl uppskattad av både publik och deltagare. Vid en skjutning på 1890-talet tog dock hans markörkarriär tvärt slut då han fått för tidig order om att stiga fram och blev så skadeskjuten i benet att han tvingades sluta sina dagar som invalid.

Skyttefesterna, eller karnevalsfesterna som de ofta kallades, var väldigt populära. Långa karnevalståg drog fram genom stadens gator och hade som mål Stora Holmen där festligheterna kunde utmynna i teaterskådespel, cirkusföreställningar och andra förlustelser.

MAN DRAMATISERADE även det gångna årets världshändelser som för tankarna mot senare tiders teknistspektakel. Ett grant fyrverkeri brukade avsluta tillställningen vid midnatt. Riktigt dramatiskt var det under karnevalsfesten i augusti 1880 då stora människomassor på natten var på väg hem från Stora Holmen över en bro som fanns där färjeförbindelsen nu trafikeras mot Stadsparken. Bron tippade och folket hamnade i vattnet, men braket från bron och folkmassornas skrik gjorde att människorna omkring snabbt uppmärksammade det hela och kunde komma till undsättning. Som tur var blev ingen skadad. När sedan Svartån kanaliserades och hamnen förlades uppe i staden 1888 försvann denna bro för gott och det blev svårare att nå Stora Holmen från Skarpskyttebacken via Trädgårdsföreningen (nuvarande Stadsparken).

I slutet av 1880-talet ansågs tydligen inte krigshotet utifrån lika stort och skarpskytteföreningarna övergavs den mer militäriska inriktningen till att bli vanliga skytteföreningar och i Örebro skedde detta 1887. 1889 bildades också en centralstyrelse för Sveriges skytteföreningar.

1901 ÖVERFLYTTADES skytteverksamheten till Kränglan och Örebro stad tog då över marken som man 1925 skulle göra till park. Vill man läsa mer om skarpskytterörelsen rekommenderas ett kapitel i Birger Wennbergs bok ”Nya glimtar ur Örebros historia”.

Ni som i sommar tänker gympa omkring i Skytteparken kan ju ta en paus mellan övningarna och beskåda det speciella minnesmärke som finns där intill; en gammal måltavla i sten med 10 ringar.