Sven Estridsson (Estridska ätten)

kung Danmark. Blev ca 58 år.

Barn med ?

Sambo med Tora Torbergsdotter (Arnungaätten) (1025? - >1066)

Noteringar

Var född och uppfostrad i England, men hade stora besittningar i Sverige och slog sig efter sin fars död ned på dem samt mottogs väl hos sin frände Anund Jakob. Blev under Hardeknut 1040 jarl i Danmark, vilket han var ännu 1042 under Magnus den gode, Dock endast för en kort tid, möjligen i enlighet med de norske hövdingarnas önskan. Lät på Viborgs ting 1043 utropa sig till kung i Danmark och började en strid med Magnus, som dock snart hävdade sin övermakt. Före sin död (1047) utsåg Magnus dock Sven som sin efterträdare i Danmark, kan hända till följd av tidigare överenskommelse. Likväl måste han i 17 år kämpa mot den nye norske kungen, Harald hårdråde, som också gjorde anspråk på Danmark. Blev slagen och var i sjöslaget vid Nissan i Halland (1062) nära att bli tagen till fånga, men kom genom fördraget vid Göta älv 1064 i ostörd besittning av Danmark. Gjorde 1069 och 1074 två försök att vinna England, dit han kallades av invånarna i Danelagen. Båda gångerna intogs staden York, men försöken misslyckades, då hans härförare, brodern Asbjörn 1069 och norske Håkon jarl 1074, lät besticka sig av kung William I. Han hade stora förtjänster om kyrkoväsendets ordnande; 2 nya stift upprättades i Jylland-Viborg och Börglum, och 2 i Skåne - Lund och Dalby, som dock snart förenades. Många kyrkor byggdes, och många kloster upprättades. Sökte även skaffa Danmark egen ärkebiskop. Hade en för sin tid ovanlig bildning, han breväxlade på latin med påven Gregorius VII och gav Adam av Bremen värdefulla upplysningar om Nordens historia och andra förhållanden. Hans undergivenhet under kyrkan visade sig även, då han 1071 av biskop Vilhelm i Roskilde lät tvinga sig till att göra bot för att han hade låtit mörda några män som hånat honom. Enligt Kr. Erslev är dock denna berättelse av Saxo uppdiktad och en efterbildning av den sanna historien om biskop Ambrosius i Milano och kejsar Teodosius. Sven var gift tre gånger, först med Anund Jakobs dotter Gyda, d. 1045, och sedan (ca 1052) med hennes styvmor Gunhild Svensdatter (dotter av norske jarlen Sven Håkonsson och Anund Jakobs faster Holmfrid Eriksdotter), från vilken prästerna dock förmådde honom att skilja sig emedan äktenskapet ansågs som blodskam, och slutligen med Harald hårdrådes änka Tora. Hade 19 barn (15 söner och 4 döttrar), av vilka blott två var äkta. Begravd i Roskilde domkyrka i Danmark. [NFB, XXVII/935f; HDH, I/70f, 81, 187; ES, II/98]