Ulf Sprakaläggson

riksjarl Danmark. Blev ca 34 år.

Äktenskap med Estrid Margareta Svensdotter (Knytlingaätten) (1000? - >1026)

Noteringar

Ulf, el. Wulfsige, (nämnd 1017-26) åtföljde sin svåger, kung Knut den store av Danmark, på dennes tåg till England, där han omkr. 1017 säges vara jarl (earl). Placerades 1022 tillfälligt som styresman i Jomsborg, och var kungens ställföreträdare i Danmark då denne mestadels vistades i England, samt hade Knuts son Hardeknut i sin vård. Då under Knuts frånvaro sveakungen Anund Jakob och norges kung Olaf den helige angrep Danmark, förmådde han bönderna, som var missbelåtna med att Knut så sällan var i landet, att ta Hardeknut till kung, och hoppades därigenom själv få utöva makten under dennes minderårighet. Vid underrättelsen om, vad som skett, vände Knut 1026 genast om till Danmark och lyckades, särskilt genom Ulfs hjälp, slå de förbundne kungarnas flottor i Helgeå. Denna Ulfs hjälp utplånade ej ur Knuts sinne grollet över hans tidigare uppförande. Det berättas att under ett gästabud hos Ulf i Roskilde inte långt därefter råkade de bägge svågrarna vid schackspelet i ordväxling med varandra; kungen ville göra om ett felaktigt drag som kostade honom en springare, varvid Ulf ilsknade till och slog omkull brädet. I morgonstunden dagen därpå (julen 1026) skickade Knut en av sina hirdmän att döda honom i Trefaldighetskyrkan. Hirdmannen återkom dock med oförättat ärende varpå en mindre samvetsöm person vidtalades att utföra mordet därstädes. [NFB, XXX/906; HDH, I/61f; ES, II/98]