Öster om judarnas rike ligger den arabiska halvön. Medan babylonier och assyrier kämpade om makten i Mellersta östern var de stora ökenområdena på den arabiska halvön ganska obekanta. Folket där omnämns dock redan ca 2000 f Kr i egyptiska hieroglyfer och babylonsk kilskrift. Då var antagligen alla araber nomader och levde på boskapsskötsel och jakt.

På 1000-talet f Kr började arabstater växa fram på halvöns södra stränder. De drev långväga handel med Kina och Indien. Viktiga handelsstäder var Medina och Mecka. Sabéerna i söder seglade själva i hela Röda Havet och över Indiska Oceanen (de omtalas av grekerna som de södra havens fenicier).

I halvöns väldiga ökenområde levde beduinstammar som var uppbyggda kring släkter. Här rådde ännu blodshämnd.

570 e Kr föddes Muhammed i Mecka. 25 år gammal gifte han sig med Khadidja, en rik änka och med henne fick han dottern Fatima. Han ägnade sig åt studier och religiöst tänkande. En dag såg han i en syn ängeln Gabriel, som befallde honom att föra Guds budskap till araberna.

Efter en del motgångar lyckades Muhammed ena alla araber och införa islam. Det år han drevs från Mecka och fick en fristad i Medina är år 1 i islamsk tideräkning (som använder sig av månår och inte som Västerlandet av solår).

Muhammed dog 632 e Kr som arabernas oomstridde ledare (såväl politiskt som religiöst). Hans efterträdare kom att kallas kalifer. De fyra första kaliferna hade alla känt profeten när han levde och liksom han bodde de bland folket och levde enkelt.

Under kalifernas ledning började araberna erövra väldiga områden. De var skickliga ryttare och anföll i täta led med fällda lansar, vek åt sidan, cirklade runt och anföll igen understödda av ett regn av pilar. Styrkta av sin starka tro, som garanterade dem en plats i himlen om de stupade i det heliga kriget (djihad) mot de otrogna, blev de fruktansvärda motståndare. På hundra år erövrade de allt område från Indus i öster till Spanien i väster och Mindre Asien i norr. Först 717-718 stoppades de utanför Konstantinopel och 732 besegrades de av frankerna, ledda av Karl Martell, vid Poitiers i södra Frankrike.

661 steg den förste av umajjadernas ätt upp på kalifernas tron. Det skedde sedan Muhammeds svärson Ali (gift med Fatima) mördats och Alis söner besegrats. Nu sker en delning av muslimerna. De som anslöt sig till Alis efterföljare och således inte erkände umajjaderna som kalifer kom att kallas shi´iter och de som såg umajjaderna och deras efterträdare abbasiderna som sanna kalifer kallas sunniter.

Lika snabbt som de byggt upp sitt världsherravälde, lika snabbt erövrade araberna den kunskap som redan fanns i de underkuvade områdena. Nu förenas grekisk, persisk och indisk lärdom och denna sammansmältning gav upphov till ny kunskap. Då romarriket föll övertog araberna rollen som kulturbärare:

Det som här har beskrivits förenklat som den arabiska kulturen innefattar som synes bl.a. också persisk kultur och tänkande. I själva verket har genom historien inget enskilt folk någonsin haft patent på någon regions eller någon epoks utveckling och tänkande. Framsteg sker alltid stegvis och som resultat av samarbete och sammansmältning av lärdomar. Den persiska kulturen har urgamla anor och en tänkare som Zarathustra har med sina tankar om postexistensen (livet efter döden) påverkat bl. a. judendomen, som ju i sin tur givit upphov till såväl kristendomen som islam. Tänkandets utveckling har således genom tiderna sökt sina egna vägar och hoppat på olika tuvor i form av olika folk och kulturer. Araberna kom att påverka perserna starkt politiskt och religiöst men kom genom sina erövringar också i sin tur att påverkas kulturellt på ett sätt som kan föra tankarna till romarnas förhållande till det grekiska.

Tillbaka till Komvux Gotland