Olof Skötkonung
Erik den helige
Skänninge möte

Under vikingatiden var Sverige ett ättesamhälle, vilket innebar att olika ätter kontrollerade sina områden i riket. Någon centralmakt i egentlig bemärkelse, som kunde utkräva skatt och lagstifta över undersåtarna, förekom inte.

De mäktigaste ätterna tävlar sinsemellan om kontrollen över allt större delar av riket och ett vapen i kampen blir kristendomen. Att legaliseras av Gud som härskare har ända fram till de senaste århundradena varit viktigare än att legaliseras av folket överallt på jorden.

Kristendomens införande under 1000-talet och därmed den kyrkliga organisationen bidrog således starkt till riksenandet. I Uppsala instiftades ett ärkebiskopsstift, vilket bidrog till att den delen av landet fick ett försprång när det gällde makten. Övriga delen av landet delades in i stift (Gotland hörde till Linköping). Denna organisation tog form under 1100-talet och då började också de otaliga sockenkyrkorna att uppföras runt om i landet (ända upp till Ångermanälven).

Olof Skötkonung

Den förste kristne konungen var Olof Skötkonung, som lät döpa sig vid Husaby källa ungefär år 1000. Sverige var ett valrike, men söner till den avlidne kungen blev ofta valda och efter kröningen kom de så småningom att färdas runt i de olika landskapen för att mötas vid gränserna och förhoppningsvis godkännas. Denna sed uppstod vid kröningen av kung Erik och färden kallas Eriksgata.

Sedan Olof Skötkonungs Uppsalaätt utslocknat kom den stenkilska ätten på tronen. Då den siste av den ätten förgiftats på 1130-talet växlade två rivaliserande ätter på tronen, den sverkerska och den erikska. Kampen om kronan hade ofta dödlig utgång.
Under dessa ättestrider upplevde Danmark en storhetstid och kunde lägga sig i den svenska tronstriden.

Erik den helige

Den legendomsusade grundaren till den erikska ätten ledde en rad korståg till Finland och med korsets och svärdets hjälp sammanlänkades Finland stegvis med Sverige. Erik lär ha grundat Åbo innan han hemma i Sverige slogs ihjäl av en rival om makten. Senare helgonförklarades han och blev hela Sveriges skyddshelgon Erik den helige.

Skänninge möte

Den kyrkliga organisationen fortsatte att utvecklas under 1200-talet. Vid Skänninge möte 1248 erkänns påven som kyrkans överhuvud och därigenom inlemmas den svenska kyrkan i den europeiska gemenskapen. Celibatet införs för präster. Det andliga frälset lagfästs genom att prästerna befrias från skatt 1281.

Trots att svenskarna godkände en kung och alltmer bekände sig till en och samma religion spelade lokalsamhället genom hela perioden en stor roll. De olika landskapen hade sina egna lagar, som först var muntliga och ofta överfördes från far till son, så att lagmannayrket, som så många andra yrken, blev ärftligt. Lagarna nedtecknades sedan på 1200-talet och de visar hur dåtidens rättstänkande skilde på folk från det egna landskapet från folk från andra, så att t ex påföljden för dråp på smålänning enligt Gutalagen blev lindrigare än påföljden för dråp på gotlänning.

Länge vedergälldes dråp mot ättemedlem medelst blodshämnd och denna vedergällning var hela ättens sak och kyrkan lyckades endast långsamt påverka rättsskipningen och sinnelaget.