En blick på Greklands karta ger vid handen ett bergigt och örikt land. Naturen gör större motstånd mot ett sammanhållet rike än vad som är fallet i platta slättområden som vid Nilen och mellan floderna Eufrat och Tigris. Grekerna lyckades heller aldrig ena sig själva under antiken utan levde i stadsstater. En sådan, en polis, var också för tänkare som Platon och Aristoteles, de största filosoferna, den naturliga staten. Trots denna splittring talade de samma språk och kände sig som bärare av samma kulturella arv. Andra språk lät i deras öron som en obegriplig rotvälska, ett barbar, som det inte var mödan värt att tolka. Här följer en översikt grekernas historia under antiken.